Host host

Hemma igen efter en massa dagar i Karlskrona hos familjen. Det har varit en fantastiskt skön mini-semester att bara komma hem och slappna av. Ligga på altanen i solen och mysa med hundarna och umgås med mammapappalillasyter. Tog med mig träningskläderna och gav mig ut och sprang och va sjukt hurtig, sen satte en elak förkylning som förvärrade hostan (som nu är inne på vecka fem), gav halsont och  allmänt kraftlöshet stopp på allt. När mamma tillslut låg vaken om nätterna för att jag hostade så intensivt tvingade hon mig att köpa hostmedicin. Jag blir ynklig när jag är sjuk. Väldigt, väldigt ynklig. På apoteket satte jag mig på huk framför medicinerna och liksom befann mig i en dimma, dels på grund av förkylningen dels de literna snor jag sugit upp i hjärnan och dels av självömkan. Efter en stund kom en kvinna som jobbade där fram till oss och frågade om hon kunde hjälpa oss. Med glansig blick och rinnande näsa tittade jag upp på henne, snörvlade och förklarade med den ynkligaste rösten jag kunde för henne att jag inte visste, för att det är just det som är så svårt när just jag blir sjuk.. det finns ingen som blir så dålig som jag, och därför finns det heller ingen som kan sätta sig in i, eller förstå, min situation och det jag genomlider. Alltså vet jag inte om hon kan hjälpa mig, just för att hon omöjligt kan förstå. Hennes leende bleknade ganska omgående, hon blev stående tyst en stund och tittade förvirrat på mig. Sedan lutade hon sig fram och pekade på en flaska Bisolvon "Ehh.. den här är den starkaste vi har" sa hon och blev åter stående tyst och tvingade osäkert fram ett leende i ett tappert försök med att vara professionell mot den psykiskt störda kunden hon råkat gå fram till. Jag skrattade så hårt inombords att jag nästan dog. Mamma höll minen. Köpte den och satte mig lite diskret på huk bakom en soptunna utanför Systembolaget som låg bredvid och tog en rejäl klunk direkt från flaskan. Måttet på 5ml hamnade i soporna direkt.

När hostan inte ändrades överhuvudtaget ringde jag tillslut vårdcentralen som utan läkarbesök direkt i telefon skrev ut Cocillana till mig. När jag sa att jag druckit Bisolvon blev gensvaret "haha! Men det är ju bara sockervatten!... eller, det får jag inte säga egentligen.. men så är det. Dricker du honungsvatten? För det är typ samma sak.. fast bättre". Där ser man. Nu ska jag nog få sova i natt i alla fall, kommer bli skönt.

Mys i solen med Selma