Julafton

Ja. Då sitter man här hemma med familjen och tittar på Kalle innan vi drar vidare till mormor. Vi har precis druckit glögg och alla är färdiga. Herrans mysigt måste jag säga.

Sov hos sambos familj i natt, så morgonen bestod av julmys hemma hos dem med julklappsöppning och julskinksmacka med senap. Oförskämt gott och verkligen superhärligt att fira med dem också. Fick sjukt mycket bra grejer som allihop var helt perfekta! Av sambo fick jag en bland annat dn blu-ray och the Star Wars saga, av svärföräldrarna fick jag bland annat den röda Jet Set Addictionn-klockan som jag velat ha länge och av hans lillasyster och hennes pojkvän fick jag en underbar cupcakes-bok. Nu återstår nom familjs julklappar och jag är så nyfiken! Hittills har julafton verkligen varit perfekt prefekt perfekt!

Måste ändå faktiskt medge att lite snö hade inte varit fel. Det tar emot att säga det, hatar verkligen skiten, men det känns inte som så mycket jul när det inte ens är riktigt kallt. Det är höstrusk på julafton och det är fel. Idag är jag för snö, men imorgon är jag definitivt emot den igen.

Längtar efter en smarrig macka nu, trots att vi lyxade med det imorse hos sambos familj. Kan aldrig få nog. Och mormors mini-kroppkakor... ge mig nu!

Vi har ett problem..

.. Jo, nu är det så illa att julafton är imorgon och jag vill öppna paketer idag! Jag kan inte vänta längre, har gjort det tillräckligt länge tycker jag. Det är inte juste att låta folk vänta så länge.. svärföräldrarna  har en jättefin gran hemma med massor av klappar under och det är massor till mig. Åh, denna eviga väntan. Vilket påhitt.

In och fixa de sista presenterna nu, sen ska det kluras på innehållet i klapparna hela kvällen.

Over and out

Vad är julefrid?

En klasskamrat skrev precis på Facebook att julafton är om lite mer än 48 timmar. Och det är inte det värsta. Hon skrev det för att... nu kommer det... "sprida glädje!" Det var typ det värsta jag hört. De som känner att tiden innan jul är förenad med glädje lever uppenbarligen i en drömvärld. Och jag skulle verkligen vilja att någon av dessa personer visade mig vägen till denna värld, för den hade varit trevlig att besöka ibland. Särskilt när det kör ihop sig sådär härligt som det tenderar att göra precis såhär dagarna innan den stora aftonen. Det spelar ingen roll hur man gör, det ska likförbannat ändå dyka upp en massa extra i sista stund.

Det ska också verkligen poängteras att det värsta med all denna stressen som uppstått är att allt är roligt och mysigt. Jag vill göra och hinna med allt. Det handlar inte om att det är tråkiga saker jag ska göra, då hade det bara varit att blunda och hoppa över och strunta i och gallra bort. Jag vill hinna med allting, och jag både tror och vet att när jag väl sitter på plats och andas igen, kommer jag att njuta av stunden och lägga all denna stress bakom mig.

Pratade med mamma och ventilerade lite, och hon skrattade bara och förklarade att hon skriver lappar hemma för att hålla ordning på allt. Problemet är bara att hennes lappar är en röra för att hon blandat ihop allt ändå. Och vi kom överrens om att det finns inget som heter "julefrid", och om man säger det borde man få stryk. Haha, det är skönt att ha någon på sin sida ibland. Lugnande i stressen, liksom.

Sambo har uppenbarligen hittat julkänslor någonstans och fick för sig att lägga de paketer vi har hemma under granen. Tog med mig de flesta presenter hem förra helgen, men har några här som är nyinslagna som han tyckte skulle ligga under granen tillsammans med de han slagit in till mig. Han är så söt och underbar med sina idéer. Så nu har vi julklappar under granen, och jag har till och med fått klämma på mina! Klapparna blev så fina under min lilla gran. Det är precis sånt här som visar hur viktig han är, han kommer liksom på saker som lyfter upp mig när jag känner mig nere. Han får mig att känna mig mer i närheten av julefrid än någon annan. Han är bäst.

Våra fina julklappar under granen.

Julklappsdag

Jag har varit klar med mina julklappar sen någon vecka tillbaka, medan sambo var ute idag och står fortfarande med lite kvar. Hans familj är nämligen en bunt "jag vet inte"-människor, så det är inte lätt för honom. Mina har med varit lite sådana, å andra sidan är de mycket enklare att hitta bra saker till än sambons av någon anledning. Jag vet nog inga som är så svåra att köpa till som han och hans familj, och lite tycker jag att han kan ha det. För nu när han springer runt i panik och kommer inte på något för de säger ingenting kan man skutta runt honom och flina och påpeka att han är likadan och nu vet han hur vi andra har det med honom. Ah.

Idag medan sambo stod i duschen lokaliserade jag mina julklappar.. och jag förstår vad han menade med att han inte ville att jag skulle klämma på dem för att de kanske skulle falla ihop. Haha. De ser för-djävliga ut! En är ganska lik en dubbelvikt snigel.. frågade om han inte hade haft tillgång till en sax, men det hade han. Woops. Sen fick jag en syrlig kommentar om att jag förstört allting bara för att jag hade klämt fast jag inte fick och för att jag nu säkert vet vad det är. Jag är faktiskt något av en specialist att lista ut vad det är i mina paket, men denna gången är jag ganska förvirrad..

Oavsett så har min Grinch till sambo förstört den julklappen som jag var nöjdast med till honom. Han om någon är tråkigt och irriterande svår att köpa till, nämner han något så slåss alla om vem som ska köpa det. I år hittade jag någonting själv, som han skulle älska. Så jag beställde det i smyg och försökte se hans min framför mig när han öppnar det på jul. Så hittade han samma sida, och såg samma sak som jag precis beställt och sa att han ville ha den. Och så sa jag lite lurigt att jag redan köpt något annat, och att det var synd att jag inte sett den innan för den hade varit perfekt. Så muttrade han och sa att han skulle köpa den till sig själv då.. ja, det var ju bara att säga att jag hade beställt den.. Han förstörde allt. Tänker inte ens slå in den. Julförstörare.

Ville vara ute i lite god tid i år och hittade en grej till min pappa på internet, beställde denna den 4 december. Tror du den har kommit än? Nej. Skickade ett mail idag och frågade vart den tagit vägen, det är liksom ett svenskt företag och den skickas inom Sverige. Tycker det är dåligt. Har köpt en extra julklapp nu, som en lösning på om den andra inte kommer. Och gör det det nu precis innan så får han två. Så blir det med det.

Är riktigt nöjd med mina julklappar i år, bara längtar tills jag kan ge bort dem. Ååååh ge mig julafton.

Breaking news

Äntligen, äntligen, äntligen kan jag skriva och prata om det jag har velat säga till folk länge. Äntligen kan jag säga vad det är för möten vi varit på. För idag blev det bestämt. Jag, AX och SL fick våra stipendium! Så under ca 10 veckor under höstterminen 2012 kommer vi att åka till Barbados och forska till våra examensarbeten. Fatta va häftigt, och vilken sjuk möjlighet och vilken erfarenhet och upplevelse. Ojojoj. Och det är sjuuukt mycket som ska göras innan med. Blev superstressad under mötet vi hade idag och nästan skakade när vi gick därifrån, men det ska nog bli bra. Oh, va kul.

Nu måste jag verkligen hålla på mitt nyårslöfte att sätta igång med träningen igen. Kan ju inte gå runt på Barbados vita stränder med värsta dallret. Haha! Nej, det får vi ta och ordna. Kommer bli roligt att faktiskt sätta igång med träningen igen, saknar den. Var både piggare och gladare under tiden jag tränade, så det är det inget snack med att jag ska starta upp efter nyår. Idrottsinriktningen startar dessutom nästa termin, så då blir det att komma i form dubbelt upp. Gillart gillart. Kommer vara snyggast på stranden ht-2012, och det är ett löfte. ah.

HE och JOE var här och fikade idag med. Och som den självutnämnda kakbakmakerskan jag är slängde jag givetvis ihop lite smarrigt att ha till kaffet. Det bjöds på kokostoppar, chocolate chip cookies och kladdkaka med grädde. Nu blev i och för sig kladdkakan inte särskilt bra, den blev liksom inte genombakad och flöt ut när vi skar i den. Det var lite därför jag också gjorde cookies, som en back-up plan, och det visade ju sig vara en bra sådan. Lyckligtvis var damerna väluppfostrade och tog varsin bit i alla fall och sa "mm" flera gånger. Tur att man har sådana vänner alltså.

P.S Sambo var själv inne i stan idag för att köpa julklapp till mig. Och det är ingenting som jag har sagt sådär tydligt att jag önskar. Och jag kommer visst att bli asförvånad när jag öppnar den. Och han är helt säker om att jag kommer bli riktigt nöjd. Och jag får inte klämma för att han har slagit in den själv, så han är rädd att det ramlar sönder när som helst. Fatta nyfikenheten. D.S

Förtidsjulafton

Japp, i helgen firade vi julafton i förtid hos farmor med pappas sida av släkten. Tycker om att vi firar jul på detta sättet varje år, att vi är hos farmor lite innan och tjuvstartar lite. På så vis både har man kakan och äter upp den. För man har ju julafton i förväg och man har julafton kvar att längta till. Perfekt tycker jag.

Som jag nämnt tidigare tycker jag att det är riktigt roligt att ge bort paket, och jag tycker att det är jättekul att göra dem lite speciella och fina. Älskar givetvis att få, och senast idag sa sambo till mig att jag blir som en två-åring vid jul för att jag är så nyfiken. Och han sa åt mig att det är okej att man är lite nyfiken, men jag går lite för långt när jag blir arg och irriterad för att folk smusslar om hemligheter bakom min rygg. Alltså, blir inte arg för att de håller på att fixa julklappar till mig, men blir irriterad för att jag vill också veta men samtidigt inte... Stalkade sambon i affären idag.. hans mamma, syster, systers pojkvän och jag var på Kosta Julmarknad och så slank han plötsligt iväg, så jag knatade efter med ungefär tio meters mellanrum och så gled han in på herravdelningen och när jag trodde att jag tappat bort honom kikade han fram bakom en hylla och flinade. När jag frågade vad han höll på med svarade han bara att han känner mig, och att han visste att jag skulle vara så nyfiken att jag skulle följa efter honom, så han gick in på herravdelningen bara för att retas med mig. Två minuter senare träffade vi hans mamma, och han fick mig att lova honom att inte följa efter denna gången. Så jag gjorde inte det. Det ryktas om att han införskaffade två julklappar åt mig. Det bara kliar i min kropp.

Var inne i stan i torsdags och köpte papper och snöre och dekoration och lim och sånt till paketerna som skulle slås in till julaftonen hos farmor i helgen samt de som jag passade på att lämpa av hos mamma och pappa till julaftonen hos mormor nästa helg. Och är det något som jag inte förstår alls så är det varför i hela friden företag tillverkar och säljer genomskinligt inslagspapper? Fick klä in varenda paket i vanligt vitt skrivarpapper först innan jag kunde klä in dem i det riktiga pappret, sjukt störande. Fina blev de i alla fall. Och så bakade jag med och hade med mig hem till mamma och pappa, det var också uppskattat. Pappa hade lite på skämt önskat cookies med jordnötter och mörk choklad så det fick han, sen gjorde jag mördegskakor med hasselnötter och mörk choklad och mördegskakor med kanel och socker.

Fick jättefina grejer hos farmor, bland annat ett presentkort på IKEA som vi hade önskat. Eftersom de vuxna inte köper en massa paket till varandra köper vi i stället en var som passar alla för ungefär 150 kronor, detta kallar vi fyndigt nog för "150-kroners". Det varierar lite år för år hur vi delar ut dessa paket, men i år drog vi bara varsin lapp som avgjorde ordningen på vem som fick välja vilket paket man ville ha av de som stod på bordet, och när alla sen hade tagit ett paket var satte vi klockan på fem minuter och så bytte vi runt med varandra tills tiden var ute och så öppnade man en åt gången samtidigt som man då också fick reda på vem paketet var ifrån. Jag hade tur och fick tre böcker; Kokain, Kråkflickan och Jonathan Strange & Mr Norrell, passade mig perfekt. Så i kväll ska jag börja läsa den sistnämnda av dem tillsammans med en kopp te tänkte jag.

Svull

Finns det något värre än att vara sugen på något, vad som helst, men ändå inte veta vad? Sitter framför datorn nu och spelar lite och har tagit fram allt som går att tugga på. Käkarna är trötta på mig, men magen är långt ifrån full.
På skrivbordet runt mig just nu har jag:
1 påse sourcream & peppar chips
1 skål popcorn
1 bunke mandelkubb
1 påse plockgodis
1 Marabou premium chokladkaka
1 påse kanderade cashewnötter
1 glas kaffe
1 glas cola zero
1 energidryck

Hrm. Märks rätt bra att jag är helt oförmögen att bestämma mig när det kommer till sånt här. Har världens beslutsångest i affären om jag ska handla till exempel chips, det går bra inte att välja en påse rakt av. Man måste ägna flera minuter till att tänka ut vilka valmöjligheter man har, och sedan gallra ut de smakerna som man ätit de senaste gångarna, de man tyckte var väldigt goda, de man är mer sugen på och de som det var längesedan man åt. Och precis när man är klar och kommit fram till en sort och sträcker sig efter den sneglar man snabbt på ostbågarna och tycker att det hade ju varit gott... och så börjas det om igen.

Idag är det en sån dag då jag inte har någon aning om vad jag är sugen på, så jag har plockat fram allt jag kan hitta. Det ska också tilläggas att allt inte är fullt, för att jag äter sällan upp allt jag köper. Blir supersugen i affären och sen när jag kommer hem tar jag en tugga och så är jag nöjd. Det var inte många veckor sedan jag slängde åtta (!?) chipspåsar som det bara var en nypa tagna ur. Var inte sugen på dem längre, helt enkelt. En nypa räcker oftast för mig, tycker att det borde införas en 50g påse till de som är som jag. Godiset kommer jag förmodligen börja bjuda bort, som allt annat godis jag köper. Har aldrig tyckt om godis, men det händer att jag blir sugen på det. Så jag köper det, tar en bit och så bjuder jag bort resten. Man har det inte lätt alltid.

Värt att nämnas: Hanna 80+

Värt att nämnas: Hanna 80+: Så var det det där med att känna sig gammal igen. Hela långa dagen har jag och AX suttit med skolarbete, dels för att det var rätt mycket a...

Hanna 80+

Så var det det där med att känna sig gammal igen. Hela långa dagen har jag och AX suttit med skolarbete, dels för att det var rätt mycket att göra och dels för att vi båda är lättdistraherade och stör varandra hela tiden. Två gånger har vi varit och handlat, först mat och sen gotte. AX visade mig ett klipp från MMA (kort för idioter typ) där en kille bryter armen på en annan, man ser hur han drar i den och hur hela armen och axeln hoppar till. Han slet sönder den.. jag klarar blod och sår och sånt, men att se när folk bryter sig är typ det vidrigaste som finns. Fick verkligen en klump magen och rysningar. Vet inte riktigt vad han skrattade åt, och han sa att den killen förtjänade det för att han varit dum. Uäck.

Eftersom jag inte börjar förrän ett imorgon och sambo är ledig så tänkte vi skulle sitta uppe och spela lite senare än vi brukar eftersom vi inte ska upp tidigt, och då ville vi ha lite gotte och tugga på framför datorerna. Detta är vår definition av myskväll, nämligen. Så vi gick alla tre till affären och skulle kolla om vi hittade något vi var sugna på. Sambo gick till plockgodiset och AX köpte den nya dumlen med pepparkaka, jag siktade in mig på kakorna. Älskar kakor, väljer det vilken dag som helst framför både chips och godis. Nu skulle jag bara komma på vilken kaka jag var mest sugen på att tugga på ikväll. AX kom fram till mig och frågade hur det gick, då vände jag mig mot honom och sa "Mandelkubb blir det nog. Ja, en kopp kaffe och mandelkubb är ju jättegott! Det blir det ikväll". Han bara stirrade på mig, och det enda svaret jag fick var "Är du typ 80-90 år eller..?". Förstår det inte alls. AX hade dumle och julmust, sambo plockgodis och cola och jag kaffe och mandelkubb. Tycker verkligen att mitt låter godast. Haha.

Efter att vi kom hem var jag och AX klara med den sista uppgiften efter bara några minuter, så jag satte på en kanna kaffe och tog fram mina mandelkubb och startade Green Lantern, har inte sett den filmen än och sett fram emot den hela dagen. Precis när jag tog upp kakan och skulle ta ett bett frågade AX om jag inte skulle ta och sätta mig i gungstolen också. Strax efter dök det upp en skrynklig utomjording på skärmen, och så sa han "han kanske hade velat ha en mandelkubb". Han är så rolig, och där satt han och tuggade dumle så febrilt att han knapp kunde prata. Jag njöt i alla fall och tryckte sju stycken med en gång. Helt klart underskattad kaka. Sambo påpekade att jag fyller faktiskt 23 om lite mer än en månad, så det är mycket möjligt att åldern börjar visa sig nu.. tyckte det va lite kul sagt. Fast jag har å andra sidan förklarat för honom klart och tydligt att jag slutade fylla år vid 22, så framtida födelsedagar blir bara repriser av min 22årsdag fram tills 65.

Jul på Liseberg

Denna julmarknaden kan verkligen, verkligen, verkligen rekommenderas! Vi tog en bussresa dit, och visst tog det några timmar, men det kompenserades upp med trevligt sällskap och avslappning. Det är så skönt med att åka på dessa bussresor, man sätter sig på bussen och så kommer man tillslut fram till dit man ska, utan att själv behöva tänka och leta och sånt. Man bara sätter sig ner och fikar och tar det lugnt, vilar om man vill det. Sen stannar den och så säger chauffören i högtalarna att vi är framme och att han hämtar upp oss igen vid senast nio och att vi ska ha det så trevligt som möjligt. Sånt gillar jag.

Att åka till Liseberg har varit en familjetradition sedan jag var yttepyttepytteliten, varje sommar bar det av och åktes för fulla muggar. Så jag kan ju säga att jag verkligen vet hur Liseberg ser ut, och jag kan verkligen säga att det var skithäftigt att se nöjesfältet i julmarknads-miljö. Det var magiskt med all belysning, och stämningen var helt fantastisk. Glädje och värme var den enda känslan man hade, fast det inte var någon snö, och trots regn- och hagelskurarna som drog över ibland. Det blåste i alla fall inte, och det var vi glada för.

Tyckte speciellt att det var häftigt att de hade några attraktioner igång, fast det inte var sommar. Och det minnet jag verkligen kommer att bära med mig länge är när mamma lurade in min lilla mormor på Hotell Gasten. Jag har gått den ungefär två och en tredjedels gång. Går aldrig den igen, inte en chans. Sista gången jag gick den storgrät jag (sådär mycket så att man ser ruskigt ful ut) och tillslut kom det fram en kille till mig, som såg ut som ett lik, och frågade om jag var ledsen. Smart. Dog nästan. Han öppnade en kamouflerad dörr och så gick vi ut genom den, så visade han mig övervakningskamerorna och sa att dem sett att jag aslipat hela rundan, och att det var därför han kom och hämtade mig. Och så visade han var dem sminkade sig, och alla kläder. Som om jag inte fattade att det bara är på låtsas.. haha, snällt och så men jag är rädd, inte dum typ. Fick dessutom pengarna tillbaka för att jag inte ens gick halva rundan. Mamma har gått den flera gånger, och hon är lika fullständigt livrädd varje gång hon går den och hoppar och skriker. En gång hoppade hon upp på lillebrors rygg i ren fasa. Av någon sjuk anledning tycker hon uppenbarligen om att bli rädd, och drog med min lilla ovetande mormor till Hotell Gasten. Sambos lillasyster vågade inte heller, hon har gått den innan och lovat sig själv att aldrig göra det igen. Lillebrors flickvän, sambos mormor och mamma var bara fega, så ingen av dem skulle med heller.

När de tillslut kom ut från Hotellet skrattade de oavbrutet, och de två främlingar som gått med dem skrattade också. Paniken skrek i mormors ögon, och hon kunde inte sluta skratta. Mamma kunde knappt stå upprätt och torkade oavbrutet tårarna. Mormor hade skrikit helt frenetiskt från det att dörren vid ingången stängdes till det att dem kom ut, och mamma hade skrikit lika mycket hon. Dessutom hade de satt min lilla mormor på att gå längst fram, och hon hade visst också hoppat in i en vägg vid ett tillfälle. Haha, hon sa sedan att hon förstår nu varför vi som gått innan inte ville följa med in igen frivilligt, och hon var verkligen tvungen att sätta sig ner en stund. Hon skrattade länge, men man såg på henne att det inte bara var av glädje utan av skräckblandad förtjusning. Hon är modig hon.

Jag fick hela sju julklappar fixade, och så ordnade jag och TH så att vi fick Ben & Jerry's lipbalms med cookie dough, cherry garcia och chocolate fudge brownie smaker. Gjorde också en milkshake med cookie dough och chunky monkey, den va så god att jag nästan dog. Provade varm choklad med vanilj och kanel med congac-grädde och så åt vi fantastisk god mat. Köpte kanderade cachewnötter och fudge, för det måste man. Och popcorn till bussfärden hem.

Vårt sällskap satt längst bak i bussen, och vi märkte att de framför oss började flytta sig till de lediga sätena längre fram i bussen. Förmodligen för att vi satt och pratade men åker man på en bussresa får man vara med på att folk pratar. Fast jag förstår varför den sista som flyttade sig gjorde det. Mormor somnade och mamma och jag tyckte att hon såg rolig ut, så vi skulle ta kort på henne (klockan var typ halv tolv på natten efter en hel dag på markanden, så de flesta i bussen sov). Och när jag lutade mig fram för att ta en bra närbild slängde mormor sig plötsligt framåt och sa bu. Jag och mamma blev skiträdda och skrek rakt ut. Sen försökte vi (mamma, jag, mormor, sambos mamma och mormor) kväva skratt-attackerna som kom när vi insåg att vi hade skrikit rakt ut, att det var mormors fel, att mamma hade flyttat sig från sin plats på stolen till att sitta hukandes i mittgången och att vi hade väckt folk. Efter en stund dök ett nyvaket, ruffsigt huvud upp bakom mammas stol, det var TH som vaknat av allt liv och undrade vad vi höll på med. Hahah så roligt. 

Är så nöjd man kan bli med denna resan. Vi har haft så roligt och mysigt. Kommer aldrig glömma den och kommer garanterat åka nästa år igen, det är en sak som är säker. Tack till er alla som var med och som bidrog till att allt blev helt perfekt!

En kaka till kaffet?

Nu var det så längesen jag bakade att det absolut va dags att göra det. Fick nästan panik i förrgår när det där kakbakarrycket drog igenom kroppen och rörde runt i receptförrådet jag har i hjärnan. Jag ville göra allt, allt, allt! När jag bromsade mig själv var jag uppe på sex sorters kakor, och när sambon pratade förnuft i mig gick jag ner till fyra. "Det räcker faktiskt med fyra". Pfffft. Hade två olika sorters cookies som jag aldrig gjort innan och ville testa, men de senaste två gångerna har jag gjort cookies fast med ett annat recept. Och även om dem skiljer sig så är principen lika, och det skulle helt enkelt inte bli lika kul. Så de två gallrades bort.

I helgen ska jag, mamma, mormor, morbrors fru, lillebrors flickvän, sambos mamma, sambos syster och sambos mormor åka en såndär bussresa till Göteborg och gå på lisebergs julmarknad. Kom att tänka på att vi ska åka buss länge, både dit och hem, och att vi kommer att dricka kaffe. Och jag tänkte att då kunde jag ju baka kakor, dagen i ära, och bjuda på och sprida lite glädje. Och eftersom vi är åtta personer så kunde jag inte göra i alla fall mindre än fyra olika sorter, så att det förhoppningsvis finns något för alla. Det blev fyra klassiker i form av kolasnittar, kokostoppar, sånadär småkakor med hasselnöt och choklad, och småkakor (av likadan smet) fast med socker och kanel. Är nöjd med varenda en av dem, men lite osäker på om kolasnittarna blev så bra som jag ville. Det märker vi väl, fika blir vi inte utan i alla fall, och det kommer ju precis efter kaffe i "viktigaste-sakerna-att-ha-med-på-en-lång-resa-listan".

MM var här och drack te (hon är uppenbarligen för cool för kaffe) och höll mig sällskap hela eftermiddagen och kvällen. Det var roligt att ha någon att prata med samtidigt, och hon är så enkel och bra och vi är på något sätt rätt likasinnade, så vi hade inga problem att hålla samtalen flytande. Kanon torsdagskväll, måste jag säga.

Filmstjärna

Idag var det dags för filmprojektet att sätta igång på riktigt, det vi planerade och skrev ner förra lektionen skulle nu bli verklighet genom kameralinsen. Och ja, det gick ju helt okej bra.

MM hade lagt ner riktigt mycket arbete på att komma så nära sin rollbeskrivning som möjligt, och fan va hon lyckades! Hon var smokin'. Jag kom väl rätt nära vad jag skulle se ut som, lite lite missnöjd, men det dög för denna produktionen, och det var den enda lösningen. Så vad ska man göra? Blir kanske otydligt om jag är polis eller sheriff, men det får man väll förklara i så fall. Tror att filmen allt som allt kommer bli kanon i alla fall. Scenerna blev precis som vi hade tänkt, och kanske till och med bättre. Älskar hur jag och MM fick till slutet, det var hysteriskt. Haha.Vi hade lätt gjort karriär i Hollywood. I alla fall i stumfilm. 

Något som däremot kändes väldigt oplanerat var att alla scener är utomhus, och idag har det snöat och blåst iskallt! MM hade vara termo-tights och en tunn långärmad på sig, jag hade bara jeans och en herrskjorta. Inte konstigt att vi båda nu sitter och huttrar, så nerkylda som vi måste blivit. Mitt skelett fryser.. Och inte spelar det någon roll heller hur mycket man tar på sig, när kylan liksom kommer inifrån och sprider sig ut i kroppen. Kaffet får värma min frusna själ. Allt fixar sig med kaffe.

Polisen och vardagshjälten

Kolla hennes blogg på http://www.myrbackmadeleine.blogspot.com

Kul med ketchup

Idag har det hänt masssa roliga grejer. Vaknade av ett ryck (ni vet sådär så att man spritter i hela kroppen och täcke och kuddar flyger upp en meter upp i luften och landar rakt på en igen) för att det ringde på dörren. Utanför stod AX och SL och väntade på att jag skulle öppna. Vi hade i och för sig bestämt att träffas för att plugga, men vid halv 12? Jisses.. Öppnade dörren med ögonen som två streck, håret som ett fågelbo och pyamas, de tyckte dem va roligt.

Först planerade vi i flera timmar på det där som jag inte riktigt vågar avslöja än, och sedan gick vi ut för att fotografera lite inför ett annat projekt till bilden. SL hade planerat det i minsta detalj, la ut badlakanet, tog av sig jackan och la sig ner. På bara någon minut började den lilla kroppen skaka av kylan, stackaren. Det var rätt roligt. Ingen av dessa är den "riktiga" bilden, alltså den han ska använda i sitt projekt. Vill inte lägga ut den innan han visat upp och redovisat den själv. Men tyckte att dessa va lite roliga, han ser för-djävlig ut med all ketchup i ansiktet! Märk mina vita fingeravtryck på hans arm (bild 2), jag höll handen där en stund tidigare, han var alltså så kall att han höll på att bli blå. Ändå skrattade jag livet ur mig, haha. Dog nästan. Precis som SL. AX var fotografen, och kan tala om att han skrattade också rätt gott åt detta påhitt, så det va inte bara jag som roades lite extra på SLs bekostnad. HA.

Ser ni snön?! Dem har fått skotta här. SKOTTA. Har i och för sig hittat EN rolig grej med äckelsnön och idiotkylan nu. Har suttit idag och tittat på folk som gått förbi utanför fönstret. Undrar om de vet ur dumma de ser ut? Går som stela pingviner med armarna precis spikraka och pekande åt sidorna för att behålla balansen. Några drog på ändan. En kille va ute och sprang, jag och SL hoppades att han skulle ramla, men han halkade bara till några gånger, så det var en besvikelse. 

Nu går fröken i ide

Stunden är inne. Som missfärgade, förorenade och smutsiga små moln yr de glädjedödande föremålen ner ifrån skyn. Som exklusiva ångesthöjande små iskristaller sprider de kyla i hela min kropp. Listigt kamouflerade till söta fluffbommulsmoln lurar de på allt levande, och sprider ut sig så att ingen kommer undan. Nu är den här. Snön har tagit över staden.

Följde live streamen på channel 8 i natt från Las Vegas Rock 'n' roll Marathon och lillebrors framfart via chippet på hans sko som uppdaterades med information om tid och hastighet vid olika markeringar under loppet. Och ett stort, stort, stort grattis till honom som gick i mål på 4h och 36 min! Hans första maraton och han klarar det med en sån tid. Han är otrolig. Återigen, grattis brorsan!

Vid ungefär halv fem i morse slutade det regna, och det slutade vara snöblandat regn. Det började bli bara snö. Snö, snö och inget annat. Vid femtiden var snöflingorna så stora att det såg ut som att en stor förpackning bommulls-pads exploderat ovan molnen och nu var på väg ner. När EH kom för det dagliga morgonkaffet halv nio såg man knappt ut för all snö. Längtade inte till att gå till skolan kan jag erkänna. Nu kommer jag absolut inte sätta foten utanför dörren om jag inte absolut måste... undrar var understället är, måste leta reda på det. Höll på att fullständigt frysa ihjäl idag när jag skulle gå och handla kaffe (för det är ett måste). Det kändes som att jag var helt naken, fast jag var fullt munderad med lager-på-lager och halsduken uppdragen under ögonen. Och varje år ställer jag mig frågan, som jag aldrig får svar på; Hur fan kan någon tycka att detta är mysigt? Hur fan kan folk le när eländet dimper ner från himlen? Hur fan kan folk säga att de har längtat till detta?

Det finns verkligen inget positivt med snö. Möjligtvis ordet, tycker att det ligger bra i munnen. Snö. Det blir för kallt för att man ska kunna leva -oavsett hur många lager man har på sig. Man fryser ihjäl och pälsar på sig tills man knappt kan andas eller röra sig bekvämt. Sedan är man lite sen och ökar takten och svettas som en gris och så har man ett lager kläder som är blött av snön och ett lager kläder som luktar illa, bara att välja. Woho. Plus att snön i majoritet ändå bara byter form till slask större delen av vindermånaderna och det tar sig in i skor och man förfryser sina fötter fullständigt och raggsockorna blir förstörda och skorna luktar skit eftersom de hela tiden bli blöta och tillslut surnar (nej, jag har ingen skotork). Sen fryser det på och det blir blixthalka och folk åker i diket och halkar och hela stan förvandlas till en ofrivillig cirkus med omkullramlande människor. Jaaa, vad jag har längtat! Eller?

Två fula ord förklarar denna bild: Fy fan.

Min lilla lilla lilla lillebror

Jag är en stolt syster, utan diskussion. En stolt storasyster dessutom, till både en lillebror och en lillasyster. Nu är min lillasyster bara 11, och det ligger i hennes natur att se mig som världens bästa. Och det är så roligt att se henne växa upp och utvecklas. Älskar henne otroligt mycket. Däremot är inte detta inlägget direkt riktat till henne, utan till min lilla lilla lilla lillebror.

Min lilla lillebror är två år yngre än mig, så vi har liksom alltid varit typ jämnåriga och stått väldigt nära varandra. Vi har, som alla andra syskon, haft våra perioder av ovänskap och rykt ihop. Men överlag vill jag ändå minnas att vi kommit bra överens. Vi kramas när vi ses, och vi kramas när vi ska gå. Vi har samma humor och kan prata om allt. Vi kommer otroligt bra överens och är väldigt nära, som jag tycker att syskon ska vara. Och det är klart att man är stolt över sitt syskon, och är det någon egenskap som min lilla lillebror har som jag önskar att jag hade så är det den sjuka beslutsamhet som han besitter. Har han bestämt sig för något ska han fullfölja det, oavsett hur mycket det tar emot. Jag däremot ger upp direkt, faller platt och dör så fort minsta lilla motstånd dyker upp.

Vår farbrors fru springer maraton runt om i USA och lite här och var, och i somras pratade hon om Las Vegas Rock 'n' Roll Marathon den 4 december. Och min lilla lillebror, som aldrig sprungit ett maraton tidigare fick för sig från absolut ingenstans att det skulle minsann han klara av. Det ska tilläggas att lillebror har varit sportsligt aktiv sedan han va väldigt liten (till skillnad från mig) och tycker om att röra på sig (till skillnad från mig). Han mår bättre av att röra på sig, helt enkelt. Så för honom var det bara att sätta igång och träna upp konditionen och uthålligheten. Och ja, han har kort sagt legat i hårdträning nu sen i augusti. Jag ville också, men har verkligen inte det som krävs för att inte bara dö av smärta, utan också av uttråkighet innan loppet är slut. Jag har testat att springa, men efter tre kilometer får jag nästan panik för att jag är uttråkad av att bara springa och springa och vill göra något annat. För att jag har, till skillnad från min fantastiskt envisa lillebror, ingen så stark beslutsamhet någonstans i kroppen. Jag är för svag.

Så nu, i detta nuet, sitter min lilla lilla lillebror i Las Vegas med vår farbror och hans fru, och laddar inför detta maraton. Hans första maraton, som han hårdtränat i månader till och som han nu är en av de 6000 som ska springa ett helt maraton, och en av de 47000 som springer längs The strip i natt. Som han har åkt hur långt som helst till för att göra. Och jag vill inte på något sätt jinxa honom, men klart att jag kommer tänka på honom hela natten (för det drar igång klockan 01.00 svensk tid) och klart att jag kommer heja på honom och hoppas att han går i mål. Samtidigt känner jag att oavsett hur det går så är han otroligt modig, och har en fantastisk viljestyrka. Och bara det är egenskaper som gör en vinnare, finish-line eller inte. Det är min bror det, och jag är så stolt (och lite avundsjuk) över hans beslutsamhet och envishet. Det är sånt man kommer lågt på. Du är bäst!

Världens bästa lillebror i Las Vegas just nu. Så coolt. Gogogo!

Zappos.com, som verkar vara huvudsponsorerna för loppet, har gjort en filmning av banan för de som springer ett helt maraton. Videon är fånigt sponsrad av Dodge, men det skiter jag i. Tycker att de va coolt att se den exakta rundan lillebror och alla andra ska springa: http://bcove.me/0o3texh5

Och om jag fattat det rätt kommer ungefär 32 band spela (listan) på olika scener längs sträckan. Så fränt. Och som Pre-race concert spelar Cheap Trick vid startlinjen för att få igång alla som ska dra iväg. Så ännu fränare. Här är kartan för hur de ska springa. 

Hm, märks det att jag är sjukt insatt och otroligt stolt? Tycker att detta är så roligt att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Lite avundsjuk är man ju också. Önskar jag va lika envis, eller i alla fall i närheten. 

Frågade lillebror om han hade något emot att jag la upp allt detta innan han ens börjat springa, i fall han inte skulle gå i mål, fick svaret att "Nej men det är okej. Det kvittar ifall jag klarar det eller inte. Jag har tränat och tagit mig hit, jag är nöjd bara nu. Men det är ett stort jäkla plus om jag klarar det (som jag kommer att göra)". Så sjukt bra sagt, den attityden skulle alla ha.

Nu håller vi alla tummarna för min duktiga, duktiga bror. Bara att du åkte iväg gör dig till en vinnare för mig, brorsan. Du är alltid en vinnare för mig. Det ska du veta!

Väx upp.

Är det något personlighetsdrag jag inte klarar av, och som nästan ger mig utslag, så är det när en person är så självgod att den nästan spricker. En sådan som gärna sitter lite lätt bakåtlutad, med armarna i kors och ler sådär överlägset duktigt hela tiden. En som som nickar instämmade till allt som sägs bara för att visa för sin omgivning att den vet precis vad alla pratar om, och att den vet mer än det som sägs. En person som sätter sig själv på en guldpläterad pedistal och höjer sitt ego till skyarna. En sådan som ser ner på precis varenda människa den kommer i kontakt med, och vars enda mål är att sprida sina kunskaper som om den vore Jesus själv.

Jag är långt ifrån det som kategoriseras som "Allmänbildad" och det stör inte mig alls. Jag är imponerad av människor som kan lite om allt, typ som min sambo, som kan prata med nästan alla han möter om något. Jag är rätt insnöad på bara det som intresserar mig, och helt ovetande om det som är ointressant. Geografi, religion och historia är till exempel inte några ämnen jag kan föra ett djupare samtal om. Jag kan annat, helt enkelt. För vissa människor är det nästan oacceptabelt att inte ha en bred allmänbildning. Och det har visat sig att dessa människor ofta är sådana tillbakalutade, uppblåsta besserwissrar som då dummar ner sådana som mig. Sådana som gör "pff"-ljud och gestikulerar så att det står härliga till och himlar med ögonen som om det var det absolut dummaste den hört så fort man ställer en fråga. Det är en ful attityd, och ett fult personlighetsdrag. 

Dessa idioter behöver inte beblanda sig med folk om de nu är så sjukt fina att de måste bete sig som respektlösa idioter bland de "dumma" och "sämre" människorna omkring dem som inte besitter den kunskapen som de gör (enligt de själva). Folk ska få vara som folk är, och man ska respektera och acceptera att alla är olika. Men jag kan bara inte låtsas som ingenting när någon beter sig överlägset mot alla andra som den anser inte befinner sin i samma "liga" som dem. Är det något som verkligen gör mig förbannad så är det människor som tror att de ha rätten att bete sig illa mot andra bara för att de är så jäkla fina enligt sig själva. Ja, du är så duktig, oh stora, smarta orakel! Vad hade min tillvaro varit utan dig och visdom? Vill ni ha fakta? Här är fakta: Ni är inte bättre än någon annan bara för att ni kan mycket, och ska man göra någon form av mätning bidrar ert fula sätt till att ni är sämre än de ni själva trampar på. Värt att tänka på.

Det är ju nästan mobbning att bete sig på det sättet, och jag kan inte påstå att det är något som en människa som anser sig själv som översmart skulle göra. Kunskap är makt, men det är inte makt att höja sig över andra, och det är inte kunskap att tro att man kan göra det.