Photoshop (på nytt)

Insåg att det inte blivit så mycket skrivande de senaste dagarna, och till det finns en väldigt enkel förklaring; grupparbete. Som examinationsuppgift (typ tenta) ska vi göra någonting som har med tema "spår" att göra, och man kan göra detta hur man vill "[...]genom att konstruera/bygga/skapa en installation, fotomontage (photoshop), skulptur, målning eller film som sammanfattar era ideér och tankar kring fenomenet". 

Min grupp bestämde då att vi skulle göra en serie-strip, och vi spånade rätt länge på vad denna serien skulle handla om. Tillslut kom vi fram till att den skulle heta "Vem tog marsipanrosen?" och att det skulle vara sju olika bilder som skulle symbolisera händelseförloppet som i en serietidning. Vi arrangerade bilderna och fotade, sedan fick jag i uppgift (för jag var den enda som hade photoshop) att redigera dem så att de skulle lika seriebilder. Jag läste grafisk kommunikation i gymnasiet, och jag hade bra betyg i det, men det var så längesedan att jag kom inte ihåg någonting alls och jag har inte rört photoshop sedan dess. Satte mig med det, och det var skitroligt. Efter okristligt många timmar var jag färdig, och ja, såhär blev det.

Höst

Har spenderat hela långa dagen med sambon, hans mamma och syster i affärer. Nu är jag några pengar fattigare, men lite höstkläder rikare, och det behövdes faktiskt. Svärmor bjöd på middagen som blev thaibuffé, och det var så gott att jag vräkte i mig nudlar och ris och jordnötsås och biff med bambuskott och friterad kyckling och vårrullar och allt möjligt tills jag började må riktigt illa. Sitter fortfarande och sväljer frenetiskt (precis som när man är lite för onykter och tar en klunk av något vidrigt och sväljer oavbrutet för att inte spy) och jag känner mig nästan sjuk. SÅ gott var det! Man tackar för den underbara maten, och för en supertrevlig dag, fina ni.

Är riktigt nöjd med mina inköpta, sköna hösttröjor. Är inte jätteförtjust i hösten, men å andra sidan är hösten  betydligt bättre än vintern som är den onekligen sämsta årstiden. Under kriteriet att jag inte är ensam är hösten sådär härligt ruggig, och jag älskar regn, och kläderna är så mysiga. Vintern är liksom bara kall, bitande kall, och inget annat. Och vi har inga riktiga vintrar heller, för det kommer sällan så mycket snö som ligger så pass länge att det kan räknas som snö. Det är ofta bara slask. Och kommer det mycket snö så måste man klä ut sig till en michellin-gubbe för att inte rent av frysa ihjäl och allt är bara blött hela tiden. Nej fy. Tycker inte att någonting med vintern än kul. Men nu njuter jag av hösten rejält, för sen kommer jag deppa ändå fram till mitten av april typ. Å andra sidan njuter jag bara av hösten när jag inte är ensam, för är jag det är höst också en jäklar skitårstid. Att vara överdrivet mörkrädd har liksom sidoeffekter, är löjligt rädd att vara ensam när det är mörkt, det går bara inte. Så om det är mörkt, och om jag dessutom är själv, så är höstväder inte en höjdare. Då hade det varit bättre med lite snö faktiskt. Hm.. livet hade varit så mycket enklare med bara vår och sommar.

Det luktar hund

Idag har vi varit barnvakter åt den supersöta lilla valpen Tyke. Han är så sjukt söt och liten och full av energi. Man kan liksom lyfta upp hela honom med ena handen, och han väger ingenting. Det är precis en sån hund jag aldrig kommer kunna ha, för jag kommer att tappa bort den på ett ögonblick. Tappade liksom bort en motorcykelhjälm en gång, och det får plats typ fyra Tyke i en sån hjälm, så han skulle med andra ord vara fyra gånger så lätt att tappa bort. Det kommer att bli en mellanhund för vår del, den saken är säker. Tyke var inte så förjust i mig heller tror jag, han skulle bara bitas, och så gick han bananas på min mobiltelefon och på fjärrkontrollen så fort jag höll i någon av dem. Sedan la sig sambon i soffan, och då kurade han upp sig mot honom och la sig på rygg så att sambon kunde ligga och klia honom på magen, sen somnade han. Jag satt själv i andra delen av soffan och fick ingen kärlek alls. Och frös gjorde jag också.

Och nu har det hänt. 
För två veckor sedan var TH, P och JE här, och de två förstnämnda hade med sig sin lilla hundvalp, Lucas. De skulle sova över här och under kvällen tror vi att Lucas fått i sig någonting som ja, gjorde att han blev "lite risig i kistan", som min pappa skulle säga. Och dagen efter satte den stackars valpen sig på en av våra mindre mattor, en svart ryamatta, och bajsade. Hunden hade diarré (förlåt om det är äckligt, men det är sant). Vi hade egentligen ingen nytta av mattan och ansåg att vi hellre slängde den än tvättade den, och rullade ihop den och la den utanför dörren i trapphuset för att sedan slänga den. Nu är det bara så att vi har glömt den varje gång vi gått hemifrån och den har liksom blivit kvar i trapphuset. Tills idag. NÅGON HAR SNOTT VÅR MATTA FULL MED HUNDVALPSDIARRÉ! Fatta va äckligt! Haha.. skrattade nästan så att jag dog när vi märkte det. Och tänk den stackaren som har släpat runt på en matta med intorkad hundbajs och trott att den har gjort ett riktigt fynd och tagit hem den till sig. Nu kanske den skyldige(utsatta?) lär sig att man inte ska sno andras grejer. Tycker verkligen att detta är skitkul... bokstavligt talat.

Måndag

Jaha.. nu var det tre veckor sedan jag tränade sist.. irriterande tråkigt. Märker dessutom stor skillnad redan nu, det är helt sjukt va fort man lägger på sig igen, inte okej. Kom av mig fullständigt med träningen när andningen blev ett störande moment som inte tillät mig att kunna ta ut mig själv fullt under varje pass, stannade ofta upp bara för att luftrören drog ihop sig, inte för att jag var alldeles för slutkörd, och då är det inte roligt.

De jag har pratat med om detta tycker att det låter som någon form av ansträngningsastma, och de tycker att jag borde gå till vårdcentralen för att kolla upp det. Så det tänkte jag göra snart, för det är bara när jag anstränger mig som jag upplever dessa problemen, och det handlar om att jag inte får luft, kan inte andas in och det bara väser för att det är så trångt. Löser sig detta problemet kommer jag förhoppningsvis sätta igång igen.. om nu inte höstvädret gör mig för bekväm för att cykla fram och tillbaka det vill säga.. risken är rätt stor.

Min mamma har fyllde år i förra veckan, så vi kalasade för henne i helgen. Testade ett recept på Bountycupcakes som finns i Leilas Hello cupcake! Fy. Fan. Va. Goda! Men så mäktiga. Det var alla sorters kokos i dem, både rostad kokos, kokosmjölk, Malibu (kokoslikör) och en halv bountystång. För kokosälskaren var dessa cupcakesen en dröm! Kan lätt rekommenderas.

Tavlan vi har målat på i klassen hela förra veckan har nu redovisats och är hemtagen. Däremot är den inte i närheten var färdig. Vet inte alls vilken färg jag ska ha i bakgrunden, ögonen är långt ifrån klara (pupillerna är inget att tala om och ögonlocken finns inte), muffinspappret ska fixas till och muffinsen är fortfarande lite för randig. Läraren var i alla fall nöjd och tyckte att den såg ut som en madonna-bild.. tror att det är ett ord för ikonbilder?

Eftersom de tre senaste nätterna varit mer eller mindre sömnlösa lutar jag mig nu tillbaka, invirad i mitt täcke, och tittar lite på Criminal Minds. Sen blir det nog te och popcorn. Mys.

Kakbak #3

När vi hade TH, P och JE här förra helgen bakade jag givetvis kakor så att vi skulle ha lite gott att tugga på efter maten, alltså har jag nu två nya recept* som jag gjorde för första gången i fredags, och som jag tycker är absolut värda att dela med sig av, (dessutom kommer båda från Leila, och vi vet hur mycket jag gillar henne):

Chocolate chip cookies

med apelsin och hasselnötter

Ingredienser:

150g mjukt smör

2dl farinsocker

1tsk vaniljsocker

1tsk malen ingefära

Skal från en apelsin

1st ägg

3dl vetemjöl

0,5tsk bakpulver

200g mörk choklad 70%

100g hasselnötter

Gör såhär:

1. Sätt ugnen på 180 grader.

2. Rosta hasselnötterna i en torr stekpanna i ca 10 minuter och gnugga sedan bort det mesta av skalet i en torr handduk. 

3. Riv skalet på apelsinen, Vispa smör, farinsocker, vaniljsocker, ingefära och det rivna apelsinskalet krämigt. Rör i ägget.

4. Blanda mjöl och bakpulver och vänd försiktigt ner det i smeten för hand.

5. Hacka chokladen grovt och blanda den och de hela hasselnötterna i smeten.

6. Klickan 1-2 matskedar smet med jämna mellanrum på ett bakplåtspapper och platta till klickarna lite. Kakorna flyter ut rätt rejält, så tänk på att ge dem ordentligt med plats. Jag la dem 3x3.

7. Grädda kakorna i mitten av ugnen i ca 10 minuter.

Nu gjorde inte jag riktigt efter receptet, det börjar nämligen klia i sambons öron om han äter apelsin (?). Så jag hade vit choklad och cashewnötter i istället, blev helt sjukt gott. Dessa kakor är precis som de jag har letat efter, aningen krispiga i kanterna och mjuka i mitten -som de på Subway. Och jag kan berätta att de var lika goda igår som de var i fredags. Sen tycker jag att inslaget av ingefära gör att det blir en rolig twist till vad man är van vid att ha för smaker, denna var en ny upplevelse. Kommer hålla mig till detta receptet länge.

Leilas whoopies

Ingredienser:

100g mjukt smör

1,5dl strösocker

1 knivsudd salt

1tsk vaniljsocker

1tsk bikarbonat

1tsk bakpulver

3,5dl vetemjöl

1st ägg

1dl crème frâiche

Till chokladwhoopies:

3msk espresso, eller starkt kaffe

0,5dl kakao

75g smält choklad

Nutella frosting:

1dl Nutella

4dl florsocker

4msk kakao

2tsk vaniljsocker

150g philadelphiaost

1msk kaffe

Gör såhär:

1. Sätt ugnen på 175 grader varmluft

2. Kakdeg. Vispa smör och strösocker krämigt.

3. Tillsätt alla de torra ingredienserna och rör om ordentligt.

4. Blanda i ägg, (samt kaffe och smält choklad till chokladwhoopies) och crème frâiche för hand och rör till en slät kaksmet.

5. Fukta händerna med kallt vatten och rulla kakorna till bollar som är lite mindre än en pingisboll.

6. Grädda dem i mitten av ugnen i ca 10 minuter.

7. Låt svalna helt och gör frostingen.

8. Nutella frosting. Vispa Nutella, florsocker, kakao, vaniljsocker och philadelphiaost krämigt.

9. Rör ner kaffet.

10. Montering. Bred lite frosting på undersidan av en kaka och tryck fast en annan på frostingen som en macaron.

11.Dessa kakor serveras färska, samma dag som de bakas.

Dessa blev barnsligt goda, och jag tror att Nutellan är ganska skyldig till det. Jag vet inte om jag kanske gjorde något fel, men min kakdeg blev superklibbig och det fanns inte en chans i världen att kunna rulla till bollar. Det var bara en lös och klibbig smörja. Även om jag fuktade händerna blev det inga bollar när jag tog upp lite i handen, det blev en fläck, en kletig fläck och inget mer. Kommer ändå att göra dem igen, och det finns en massa olika varianter att göra. Nästa gång blir det nog vaniljwhoopies med hallon frosting. Mumms.

* Båda recepten är tagna från recept.nu

Fantastiska onsdag

Jisses, vilken fantastisk onsdag!
Jag och sambon har varit tillsammans runt 5½år nu, men just idag var det 3 år sedan vi var i Egypten och förlovade oss. Det är helt vansinnigt va tiden går fort, det känns inte som att det redan gått tre år. Och trots att det gått tre år var detta första gången som vi faktiskt firade det, både första och andra året har vi båda två glömt bort det. Förra året stod vi och svor lite för att vi hade missat att fira första året som förlovade, och skrattade rätt rejält när vi insåg att det var andra året vi missade.. också. Haha.

Idag var sambon ledig, men jag var i vanlig ordning uppe klockan åtta för att hinna dricka det obligatoriska morgonkaffet. Däremot hittade jag något som inte hör till den vanliga morgonrutinen. På köksbordet låg det en fin, klargrön paket. Och bredvid den låg världens finaste lapp där det stod; Tack för tre underbara år hjärtat! Älskar dig! <3 Kan tala om att jag är som ett litet barn bland paket, men den lappen betydde mer för mig än något annat. Han är bäst, så är det bara. Har den underbaraste sambon i världen. 

I paketet fanns a piece of cake av Leila Lindholm. Har velat ha den sen mamma köpte sin i somras, och som jag sagt i ett tidigare inlägg älskar jag hennes böcker. Det var ren och skär lycka att äntligen ha den, och att sambo uppmärksammat att jag vill ha de böckerna och att han tagit sig tid att leta upp den. Bästbästbäst. 

Jag bjöd sambon på middag på Harry's dagen i ära. Vet att han uppskattar sånt mer än att få en present, och det gjorde han. Vi satt vid fönstret, vid ett bord med tända ljus, och såg ut på ösregnet och blåsten. Idag var det höstväder med stort H, och det finns inte ord för hur mysigt det var att sitta på en restaurang med den man älskar och äta lite god mat och njuta av varandras sällskap medan det är värsta höstrusket utanför. Idag var det mycket bra dag, och det tror jag vi båda är överens om. 


När jag kom hem från skolan idag öppnade jag postfacket och möttes av ytterligare ett paket, från Bokus, fattade ingenting.. jag har aldrig beställt därifrån. Nyfiken som jag är rusade jag upp för trapporna samtidigt som jag kämpade för att få upp emballaget runt presenten och koncentrerade mig på att inte tappa all annan post som gled runt i mina nypor. Kom igenom plasten och fick värsta paper-cutten på höger långfingerknogen, två stycken skitdjupa sår som började blöda direkt. Det skar till i hela kroppen en sekund, men paketen var fortfarande inte öppnad och i mitt fall är nyfikenhet större än smärta, så jag gick hastigt in och slängde upp all övrig post på köksbordet och la upp Bokus-paketen och öppnade den ordentligt. På andra sidan plasten var ett present, och på etiketten stod det: Till vår härliga kakbakerska. Puss och kram. Mamma och mormor. 

Av mamma och mormor fick jag Hello cupcake!, boken jag skrev om här om dagen och som också är skriven av Leila Lindholm. Fatta glädjen när jag på samma dag fått två paket som innehåller de två böcker jag verkligen verkligen vill ha! Det händer ju liksom inte.. och mamma och mormor gjorde inte detta av någon speciell anledning. De gjorde detta för att de tyckte att det var roligt att ge mig den,  för att överraska mig. Så underbara och så gulliga och fantastiska <3.

(o)produktiv måndag

Är onormalt trött idag, var i och för sig sen i säng inatt.. men tycker ändå att det känns mer idag än det brukar göra. Är ofta uppe längre än jag kanske borde, och brukar piggna till vid förmiddags-fikan. Det gjorde jag inte idag, och att jag inte druckit hälften så mycket kaffe som jag normalt gör kan ha med tröttheten att göra. Var på väg att gå hem redan vid 12, för att jag kände att jag inte fick någonting gjort ändå. Mellan 9-12 satt jag på stolen och tittade på alla andras verk. Veckans uppgift är att måla ett självporträtt i akryl, storlek 80x60 med utgångspunkt från tre av de bild/foto-uppgifter vi gjort under terminens gång. Jo tjena, här är en tjej som inte kan måla. Teckna är ok, men måla.. eh nej

Stannade i alla fall kvar till 15.30 och fick lite gjort. En början i alla fall. Kom på mitt i målandet att mitt ansikte kommer att vara i halvprofil -typ den svåraste profilen att få till av alla som finns. Naturligtvis väljer fröken O den profilen som är absolut svårast när hon egentligen siktade efter att göra det så enkelt för sig som möjligt. YES. 

Det rosa är frostingen på muffinsen som jag tecknat och som hänger i vänster hörn, hudfärgen är en katastrof men den ska ordnas imorgon. Det är en kaffekopp som jag har uppkörd i ansiktet, om någon skulle undra. Detta kommer bli intressant. Ingenting är egentligen klart.. siktade bara på att komma igång idag. Är som sagt mer borta än klar idag. Fick lite gjort, och det är mer än jag trodde att jag skulle få. Jämför man med de andra i klassen har jag inte ens börjat, men jag är nöjd med min oproduktiva produktivitet.

Min muffins, teckningsuppgift tre.

Fredag-Lördag

Pjuh, skönt med lördag. Tänk om det hade varit måndag imorgon, va deppigt det hade varit. TH, P och JE kom hit igår och stannade tills idag, mycket mycket trevligt måste jag säga. Och de hade med sig sin lilla valp, en liver&tan engelsk cockerspaniel, finns nog inget sötare på hela planeten. Ibland undrar man vad som pågår i deras små hjärnor, jag tror att det mest bara susar. Sen hade de med sig två orkidéer som vi fick av sambos föräldrar, lila, perfekta till sovrummet! Det blev verkligen jättefint, så nu ska jag bara flytta runt dem 110 gånger innan jag hittar den rätta stämningen i fönstret, en av dem kommer förmodligen hamna på byrån i stället.

Tack tack tack för blommorna!

Det var sjukt trevligt både igår och idag, det är så skönt med folk som man bara kan vara med. Utan att känna några krav på att man måste hitta på något. Nice helg, verkligen. Kommer sova som en fet gris ikväll, är dundertrött och ögonen verkligen svider. Vi var igång till någon gång runt fem imorse, sen vid halv 10-snåret idag vaknade jag av att min lillasyster ringde och var helt förtvivlad för att hennes hamster hade rymt under natten. Stackars lilla tjej. Hoppas dom hittar den där hemma, kan inte sluta tänka på det stackars djuret, och på lillasyster som älskade denna lilla hårboll så mycket. Och den va nästan ny, tror hon fick den förra veckan. Åh. Snuttefia.

Blev tillslut övertalad, och ikväll avslutas min paus. Nu är det dags att börja igen. Och jag ska inte ljuga, har längtat som fan. Känns riktigt bra, faktiskt. Nu ska jag ha popcorn. Sen ska jag försöka komma ihåg hur jag en gång gjorde. Haha. Kommer bli intressant.

Hello cupcake!

Jag känner nästan att det är varje människas plikt att säga till när något fantastiskt dyker upp, så att andra personer kan ta del av, och glädjas av det också. Det vore näst intill kriminellt att inte uppmärksamma sina medmänniskor när man får reda på att Leila Lindholm gav ut sin femte bok Hello cupcake! nu i Oktober. 

Visst, hon kan, enligt mig, ge intryck av att vara otroligt tillgjord och det är ofta lite väl uppgjort i omgivningen. Jag ser aldrig på hennes program på TV. Tycker att kameran fokuserar mer på att zooma in hennes ansikte i extrema närbilder när hon står och ler lite fånigt än att faktiskt filma vad det är hon gör. Vet en gång när hon gjorde någon deg, och hon påpekade att det var avgörande och superviktigt i hur du knådade ut degen, och i stället för att filma hur hon knådade degen så var bilden fixerad vid en närbild av hennes ansikte och hon stod och tittade in i linsen och log sådär dumsött och så var hon helt plötsligt färdig. Om knådningen nu var så viktig som hon påstod hade det varit trevligt att se hur hon gjorde för att själv kunna göra rätt sen. Man ser liksom på matprogram främst för matens skull, inte för att se folks ansikten. Lite synd, för det Leila gör ser ju alltid så äckligt sjukt megagott ut!

I alla fall, jag älskar vad Leila gör, och eftersom jag inte riktigt tål att se henne på TV är hennes böcker helt underbara att bläddra i. De är så fina och allt i dem ser smaskens ut. Har själv ingen än (är lite för snål), men önskar mig allihop i julklapp och födelsedagspresent. Det och en matberedare. För en kakbakare  är denna boken ett måste i hyllan.

Hello cupcake!

I Hello cupcake! bakar Leila Lindholm cupcakes och whoopies!

I sin femte bok fokuserar Leila Lindholm på det pittoreska och söta livet och gör en bok som är en ljuvlig liten presentbok. Hello cupcake! är fotograferad i Frankrike och som vanligt när Leila är i farten är den fullspäckad med fantastiska färger och pasteller. Boken är perfekt inspiration för alla som planerar kalas både för stora och små.

Recepten är noggrant provbakade och är alla Leilas favoriter. Som många känner till vid det här laget är Leila ett stort fan av cupcakes. Hennes nya favoriter är trendiga whoopies som just nu är superpoppis i både Storbritannien och USA.

Whoopies som bakas på en cupcakeliknande smet påminner om franska macroner men är betydligt enklare att baka. De små kakorna fylls med goda frostings i olika smaker.

I Hello Cupcake! hittar ni cupcakerecept som Rabarber cheesecake cupcakes, Missisippi mud cupcakes, Choklad-och lavendel cupcakes och Nutella cupcakes.

Ibland whoopiesrecepten hittar ni spännande Smore’s whoopies, Black and white whoopies, Hallonwhoopies och Peanut butter whoopies.

Följ med Leila in i hennes drömvärld och låt er inspieras!*

*Från Leila.se

O.C? Allvarligt?

Att baka och att kolla på TV-serier är de ultimata sysslorna för mig. Och efter att ha sett alla Vänner-avsnitt i ordningsföljd, Sex and the City och The Big Bang Theory så många gånger att jag kan dem utantill, Desperate Houseviwes, Criminal Minds säsong 1-4 och CSI säsong 1 kom jag in i lite av en torka. Bestämde mig att fråga på Facebook om någon hade någon serie att rekommendera, och inte nog med att många svarade, nästan alla svarade samma sak; O.C. 

Jag är rätt bra på att ha förutfattade meningar om saker och ting, och jag kan utan problem bestämma mig för att jag inte tycker om en sak helt utan att egentligen veta vad det är överhuvudtaget. Och precis så hade jag gjort med O.C, hade ställt in mig för längesen på att det bara var en b-serie som fått alldeles för mycket uppmärksamhet och som egentligen är helt värdelös. Eftersom så många sa att den var bäst, och att jag var tvungen att se den, och att man blev helt besatt av den, kände jag att kanske... När en klasskamrat sedan sa att hon hade känt lite separationsångest när sista avsnittet hade visats bestämde jag mig för att ge den en ärlig chans. 

Jag såg de första 10 avsnitten. Från avsnitt ett tyckte jag att alla i serien var helt rubbade. Avsnitt två, tre, fyra och fem gjorde mig så irriterad att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Avsnitt sex, sju och åtta såg jag bara för att jag hade bestämt att ge den en chans. Hatade skiten. Såg avsnitt nio och tio, sen fick det vara. Jag har helt ärligt aldrig sett någonting så dåligt i hela mitt liv. Ingen av karaktärerna har någon ryggrad, de mår dåligt och är dumma hela högen. Det är synd om varenda en av dem för att de är så fullständigt svaga. Ingen av dem står på sig, alla bar går runt och deppar för att de är så fega och för att det är synd om dem. Ingen av dem vågar säga emot om någon är dum, och varenda en av dem mår dåligt för att dem inte vågar stå på sig när andra är elaka mot dem. Från avsnitt ett ville jag bara flyga in i skärmen och rycka tag i varenda en av dem, ruska om dem och säga till dem att växa upp. Nej, detta var inte en serie i min smak alls. 

Tänker inte sitta här och ifrågasätta varför folk ser på O.C, och varför de tycker att den är så fantastisk att de var tvungna att starkt rekommendera den för mig. Alla gillar olika, och jag gillade inte det här. Inte någonstans.

Gick tillbaka till Criminal Minds och är nu färdig med säsong 4. Kommer någon på någon annan serie som bör ses tycker jag att den kan säga till. Är öppen för förslag, och jag ger alla serier 10 avsnitt på sig att imponera på mig.

O.C, usch och fy. Tur att folk har olika smak :)

Kakbak #2

Eftersom vi skulle ha så mycket folk hemma i helgen bestämde jag mig för att jag ville ha något gott att bjuda på, och ofta när jag vill ha det så bakar jag det själv. Att baka något gott till kaffet var faktiskt det minsta jag kunde göra som tack för att alla kom och hjälpte till. Båda recepten fick riktigt betyg, det verkade som att alla älskade dem, och jag kommer definitivt att göra dem igen. Eftersom de var så himla goda och uppskattade tänkte jag dela med mig av dem, och precis som de förra recepten kommer även dessa från Matklubben.se. Dessutom va dem otroligt enkla att göra, passade mig perfekt. Mycket smak och lite arbete är min melodi.

Receptet på cheesecaken ändrade jag lite efter att jag läst kommentarerna som den fått från andra användare på Matklubben. Egentligen ska det nämligen vara lite smält smör blandat med kaksmulorna i bottnen, och många hade skrivit att de hade problem med att bottnen blev stenhård på grund av smöret och tinade inte ens efter en halvtimme, så jag struntade i smöret helt, och det blev skitbra. Om du vill testa med smör så ska man tillsätta ca 3msk smält smör i kaksmulorna och sedan trycka ut massan i formarna.

Smarriga havreformar med chokladtäcke ca 50st
Ingredienser:
300g smält smör
3dl strösocker
3dl havregryn
5dl vetemjöl
3tsk bakpulver
1 ägg
Folieformar

Chokladkräm:
150g smör
4msk kakao
6msk vispgrädde
3dl strösocker
2tsk vaniljsocker
1msk vetemjöl

Gör såhär:
Ugn 175 grader cirka 7-10 minuter

Rör ihop alla ingredienserna till en smet. Ställ ut folieformar på en plåt och lägg i drygt en matsked smet i varje.
Grädda i 7-10 minuter, de ska bli lite ljusbruna.
Medan kakorna gräddas så gör du chokladkrämen.
Blanda allt i en kastrull och låt koka i 5 minuter.
Ta ut kakorna ur ugnen och lägg en klick chokladkräm på varje kaka.
Ställ svalt så att chokladen stelnar.

Låt dem kallna helt innan du fryser in dem.


Cheesecake i muffinsformar ca 6 st
Ingredienser:

150g chokladcookies (torra småkakor med choklad)
Stora muffinsformar

Fyllning:
2 äggulor
1dl socker
Rivet skal av 1 apelsin
100g philadelphiaost
2dl vispgrädde

Gör såhär:
Krossa kexen, med en matberedare eller helt enkelt bara med ett glas på en tallrik, tills det blir fina små smulor. Fördela dem i muffinsformarna. (Jag valde att spara hälften av smulorna för att sedan kunna lägga ett lager smulor ovanpå också, men det är frivilligt.)
Tvätta apelsinen noga.
Vispa äggulor och socker vitt och fluffigt. Rör i apelsinskal och philadelphia.
Vispa grädden och vänd ner den i smeten.
Fördela smeten i formarna och ställ in dem i frysen i ca 3 timmar eller över natten.

Ta ut formarna ca 10 minuter innan de ska serveras, jag tog även ur dem ur pappersformarna för att det skulle se lite fint ut.

Vårt hem ser ut som ett hem nu.

Denna helgen har verkligen flugit förbi, och fast än det har varit jätteroligt sitter man här nu och är lite småtjurig för att det är skola igen imorgon. Men vår lägenhet är så fin nu! Äntligen ser den ut som ett riktigt hem. Sovrummet symboliserar inte längre kaos, väggarna är inte längre tomma och datorrummet är smart möblerat. Precis som vi velat ha det sen vi flyttade ihop för ca 1,5 år sedan. 

Den första lägenheten vi fick var en yttepyttelåda på 38 kvadrat, vi hade med andra ord i princip ingen yta att ens försöka möblera på och de möblerna vi tog med oss va de som vi haft i våra rum hemma hos föräldrarna. Med andra ord var det lite blandat av allt; plåt, trä, smide, ekfaner, björkfaner, svartbrun, rött, vitt... ja vi hade väl egentligen någonting av allt i en salig blandning. Och eftersom den lägenheten var så fruktansvärt liten kände väl egentligen ingen av oss att den var vårt hem, den kändes mer som en tillsvidare-lösning i väntan på "den riktiga", och vi la inte ner mycket krut på att få den ordentlig. Sedan hittade vi denna lägenheten.

Nu har vi bott här lite mer än ett halvår och igår blev vi helt färdiga med den lägenhet vi alltid drömt om att ha. Vi har teman i varje rum, saker och ting matchar, det är stilrent och ja.. helt perfekt. Köket ser ut som ett kök, sovrummet är lugnt, inbjudande och harmoniskt. Vi har fått upp hyllor och tavellister och det är så fint! Denna helgen gick skitfort, och vi är skitnöjda med den. Vi hade aldrig någonsin lyckats få den så otroligt fin utan hjälp av våra föräldrar. Mina la hela sin lördag på oss, och sambons hela sin söndag. Tänk vilken tur vi har. Och vi är så otroligt tacksamma för allt. Vi har ett hem som ser ut som ett hem nu, och det är tack vare er.

Jag vill ha monster, inte Barbie.

Det är fan pinsamt. Letar efter en dräkt till halloween och det enda som finns till tjejer är kort-kort, korsett och innehåller ordet "sexy" .Sexig tjuv, sexig skolflicka, sexig pirat, sexig ambulansförare, sexigt bi, sexig drottning, sexig sjöman... Jag vill inte klä mig i sånt! Jag vill se skitäcklig ut, för det är halloween, inget bordell-event. Kjolar som knappt skyler skrevet, korsett-liv och tuttarna under hakan är inte vad jag kopplar till halloween. Jag vill ha monster, inte Barbie.Verkar som att jag får fixa en herrkostym i stället, dem ser i alla fall vettiga ut.

Halloween går ut på att skrämmas! Det heter inte valfri-maskerad, det heter halloween, och man dekorerar med dödskallar, spindelnät och skär ut pumpor för att det ska vara läskigt, inte sexigt. Det finns redan ett tema, och det är döden, inte Playboy. Det ska vara fult, äckligt och helt vansinnigt skrämmande. Som det är nu har temat har gått förlorat, nu ska vi vara sexiga små prinsess-bruttor och mysa tillsammans i stället. Tycker att det är synd, det var roligt att det en gång om året var ett kollektivt maskerad-jippo som gick ut på att göra sig så ful som möjligt. Dessa dräkter går ju folk klädda i på vanliga maskerader, och det får dem gärna göra, men just på halloween tycker jag att det blir fel. Snyggast, sexigast, sötast och hetast är inte ord som i alla fall jag associerar med halloween. På olika informationssidor står det tydligt att "man firar halloween genom att klä ut sig i spökdräkter", detaljhandeln verkar ha missat en del fakta.


Ska man utgå från majoriteten av vilka halloween dräkter som finns så kan man egentligen också utgå ifrån att man nu ska dekorera med glitter, rosa fluff-kuddar, regnbågar, enhörningar och spela intromusken till Min Lilla Ponny i stället. Ååh, ge tillbaka riktiga halloween!

Detta är inte precis vad jag kallar spökdräkt.

Fullsatt

Kommer inte ihåg senast jag hade saker planerat varje dag under en helg senast. I morgon är vi båda lediga från skolan och ska i stället roa oss med att ha en intensiv allt-ska-bli-kliniskt-rent-städdag. En klasskompis kommer i och för sig vid 12 och så ska vi göra en uppgift till nästa vecka, så det blir sånt innan städningen sätter igång på allvar för min del. Sambon kommer däremot inte undan, har skrivit värsta "to-do" listan, he-he-he.. 

Eftersom vi ska till IKEA på lördag och byta ut alla möblerna i sovrummet vill jag inte att mina föräldrar som är snälla och hjälper till ska bli jagade av dammråttorna som härjar här. Det är en sak att dem gör utfall mot mig, men vill inte att de hugger mamma och pappa vid fotknölarna. Det är dags att göra en ordentlig genomstädning av precis allt. Kommer bli sjukt tråkigt, men när det är klart tycker man alltid att det är så fräscht så det är värt det. Till och med fönstren ska tvättas, det sitter intorkat gegg efter ihjälmördade getingäcklon på fyra av fönsterna som det nu är dags att ta bort efter att jaktsäsongen är över. Själv vågar jag inte göra det eftersom det är bauta-stora spindelnät utanför varje fönster, och jag kan slå vad om att om jag skulle öppna fönstret så skulle alla spindlarna givetvis vara hemma i sina nät och komma och mörda mig. Sambon är en modig en och har fler än en gång sett spindlarna i deras kalla, själlösa ögon. Han tar hand om dem åt mig som en sann hjälte, och som tack har jag lovat honom att den dagen en orm överfaller honom kommer jag att rycka in utan att tänka. Här snackar vi förstklassig romantik.

Det ryktas om att svärföräldrarna (eller svärsläkten, som TH så urgulligt uttrycker det) kanske kommer på söndag. Hoppas dem gör det, skulle vara jättemysigt och roligt att visa dem hur fin lägenheten blivit. Längtar så sjukt till lördag nu, listan är färdig och bilderna i mitt huvud har fått skärpa, vi vet precis hur vi ska ha det nu.

Oh, just det, råkade beställa ytterligare en tröja från Threadless idag. Den har varit slut varje gång jag beställt, men jag kom åt den denna reprinten. WOHO!

Spoilt!

Konst (?)

Jag kommer nog aldrig att förstå mig på modern konst. Om dagens skapelser kan kallas för modern konst så är varenda unge på dagis moderna konstnärer, för mina ögon ser inte någon skillnad. Fast det är ju skönt, alla kan kallas för konstnärer och alla kan ha sin lilla utställning. Undrar bara hur konstnärerna känner när de inte längre kan urskiljas från varenda invånare i alla möjliga åldrar på jorden. Vad är kriterierna för att kunna kallas konstnär?

I förra veckan var min klass i en konsthall och tittade på något som kallas "platsspecifik konst". Fyra damer hade utgått från ett småblommigt tyg och sedan gjort en konstutställning på plats. De hade målat vanliga ränder på fönsterna med vanlig färg och de hade placerat ut och staplat plankor överallt i alla möjliga olika färger där varje planka var enfärgad. Sedan hade de klätt in stora rektanglar i enfärgat tyg som stod lite här och var. Ja, detta var konst. Konst som ingick under en speciell genre, som var skapad av fyra konstnärer och som fanns i en konsthall. Och fast jag stod där, i konsthallen, bland konsten och såg bilder på konstnärerna, såg jag ingen konst någonstans. Jag såg igenmålade rutor och en hög ved som någon målat i olika färger. Jag såg dessutom gardiner som hängde mitt i rummet och jag såg tyg-beklädda, enorma byggklossar.

För mig är en som kan titulera sig som konstnär en person som har bemästrat sin förmåga att uttrycka sig och skapa på ett sätt som bara ett fåtal personer kan. Jag kan måla ett gäng brädor, och jag kan lägga dem på hög. Men jag hade absolut inte skapa sådant som Dali, Monet, van Gogh eller Cezanne gjorde. Det gör dem till konstnärer, enligt mig. De gjorde sådant som ingen annan kunde, för att de hade hade förmågan och färdigheterna att göra det.

Om dagens konst verkligen är konst, är man ju omringad av konst vart man än går. Min fula duva som jag gjorde idag är med andra ord konst, och jag är uppenbarligen konstnär för att jag gjorde den. Härligt att alla är konstnärer, och att allt är konst idag. Så att det är jämställt och lika för alla, så att ingen behöver sitta och lipa och känna sig som ett utsatt och utstött offer i ett hörn. Alla kan måla idag och det är ingen bedrift längre, det är väl underbart. Konst har med andra ord tappat hela sin betydelse, och konstnär är inte längre en titel man förtjänar för sin talang eller för att man arbetat sig till den.

Min fula duva, ristad på plexiglas, tryckt på papper.

Att vara eller inte vara sjuk

Det finns inte ord för hur irriterande det är att inte veta om man håller på att dra på sig en förkylning eller inte. Så fort människor runt omkring en blir sjuka går man in i en sorts psykisk influensa och tycker att man känner av alla symptom man kommer på. Jag vet i alla fall att jag gör så, jag väntar på att bli smittad som alla andra, fast jag aldrig är sjuk mer än en förkylning om året och den har jag redan haft. Ofta får jag inte de fysiska symptomen, bara de psykiska, och det retar mig. Jag vill veta om det är någonting som händer i kroppen eller inte! Det kan ju faktiskt vara så att jag har något i kroppen som väntar på att bryta ut, och vad jag har hört är träning inget att rekommendera om det är så.

Igår var det planerat att jag skulle träna i 2,5 timmar, men jag fick bryta efter två för att det kändes som att någon drämde världens största slägga rätt in i tinningarna på mig. Efter 20 minuter var huvudvärken så intensiv att jag var rädd att det var migrän och var tvungen att lämna passet, så fruktansvärt pinsamt när alla ser att man går. Som om man går för att man är lat, eller otränad eller en mes. Jag är ingen mes.

Har kallsvettats konstant i en vecka nu, kanske mer. Kommer vågor av frossa genom kroppen hela tiden, och när jag känner efter tycker jag att halsen känns konstig. Jag har också varit onormalt trött och hängig. Förstår inte alls varför. Det kan givetvis vara en produkt av att i princip alla jag känner varit sjuka och jag känner efter, och det kan vara något annat. Vet inte riktigt vad "något annat" kan vara i och för sig.. mer än störigt. Att inte kunna avgöra om man svettas eller fryser dygnet runt är lite av ett stressmoment för mig, kan inte riktigt slappna av och jag väntar bara på den där febertoppen, som jag nästan önskar slog till snart så att det kan gå över så att jag kan börja känna mig som jag ska igen. Kom igen då, virus! Är du feg eller? Gör mig sjuk, elaka skit-imbecill, gör mig sjuk så att jag kan känna mig kry igen. 

.. Och på tal om att vara sjuk. Outsiders startade igen idag, och inledde säsongen med ett inslag om Furries, visste inte hur jag själv skulle beskriva det, så ett citat från Wikipedia får hjälpa mig att förtydliga denna.. livsstil:

Någon som är Furry känner ofta en djup samhörighet med en eller flera djurarter. Vad detta innebär är väldigt individuellt; vissa ser det som ett andligt band och vissa går så långt som att se det som ett bevis på reinkarnation. Extrema fall av fans känner det som att de helt eller delvis är ett annat djur, dessa personer kallas Furry lifestylers.

Brukar tycka att Outsiders är intressant, men detta avsnittet tråkade ut mig rätt rejält. Jag får kanske be folk om ursäkt för mitt uttalande angående detta, men jag har svårt att ta det till mig. Det känns inte som att det handlar om psykiskt friska människor. Jag vet att det är i princip omöjligt att definiera normalitet och att det är helt upp till varje individ vad som är normalt, men dessa människor är så långt ifrån någon kurva som de bara kan vara. För mig känns detta bara som ett rop på hjälp. Att vilja vara annorlunda och speciell är en sak, men som med allt annat kan även strävan efter att sticka ut gå till överdrift. Nej, för mig är detta så långt ifrån verkligheten att jag tycker att det känns påhittat och dumt. Förlåt om jag trampar en Furry på tårna... eller tassarna (?) men det är min åsikt, och jag är väldigt skeptisk till allt som har med detta att göra.

IKEA family

Har suttit i två dagar nu och snokat i alla IKEAs kataloger och på deras hemsida, ska äntligen få i ordning resten av lägenheten! När vi flyttade in här i mars gjorde vi en runda dit och ordnade vardagsrummet och nästan hela köket. Nu är det sovrummets, datorrummets, hallens och resten av kökets tur (om allt går som vi vill).

Blev faktiskt en smula förvånad när jag insåg att det är dyrare med möbler som ser gamla ut än moderna. Eftersom vardagsrummet är vitt, modernt och med inslag av blått har vi gemensamt bestämt att sovrummet ska bli vitt, inte fullt så supermodernt och med inslag av lila. Och med inte så supermodernt menar jag helt enkelt att i vardagsrummet är möblerna i högblankt vitt och vitt glas, i sovrummet kommer vi bara ha "vanligt" vitt. Helst hade vi velat gå efter en mer lantlig och rustik känsla, men eftersom den genren av möbler ligger på mer än dubbelt så mycket än vanliga vita möbler så får vi försöka få fram samma stämning med inredningsdetaljer i stället.

Mina föräldrar är ett par pärlor som har hyrt ett släp och kör många mil för vår skull, då vi inte har dragkrok på bilen och definitivt inte kommer få plats med bland annat en sängstomme och två skrivbord i den. Sedan kommer de att köra några mil hem till oss, dels för att lasta av, dels för att pappa får hjälpa oss att sätta upp allt på väggarna. Sedan ska de köra en massa mil för att tillslut komma hem till sitt igen. Vi är så otroligt tacksamma, och vi har tur som har så snälla föräldrar som alltid hjälper till när det är något, både jag och sambon. Tacktacktack!

Kom på innan idag att allt vi har hemma utom soffan kommer från IKEA. Och man kan kanske först tycka att det blir himla opersonligt att hela ens hem är köpt i samma butik, men det är det inte. Vi har ju möblerat som vi vill ha det och blandat bland de tre miljoner olika möbler som finns. Visst, Sture står i datorrummet och Börje har sin plats i köket, men vi har ändå fått in vår personliga touch på allting. Och det tycker jag om. Vi har samma utgångspunkt som en herrans massa andra människor, men jag kan slå vad om att inte något av de hemmen ser likadana ut för det. Vi är en äkta IKEA family, och det är jag glad för.

Insåg precis att jag översaltat mina popcorn, blev lite irriterad..

Swosh

Vilken helg. Den har verkligen bara sprungit förbi, precis som alla andra helger -fast lite snabbare. 

I fredags var jag och sambo på inflyttningsfest hos en av hans klasskamrater som har flyttat ihop med sin tjej.. Han som bor där har en bror som spelar i ett band, så han stod för den musikaliska underhållningen, varvat med karaoke (som kanske inte var lika musikaliskt, haha). Grejen är bara att denna killen var helt insnöad på dansband, och det är ju inte en genre som uppskattas av alla, och som kanske inte prioriteras främst på en fest. Folk accepterade att han framträdde med dansbandsmusik, men han gick inte med på att vi skulle lyssna på annat där emellan. Så det blev lite tjurigt ett tag mellan honom och en gäst som påpekade det, är jag elak om jag tycker att det är lite kul? Det känns liksom inte som ett problem som normalt kommer upp under fester, och jag finner det lite komsikt. Annars var det skitroligt, och ja, kort sagt så kommer jag minnas denna fredagen i resten av mitt liv. Fast av anledningar som jag absolut inte tänker skriva ner här. HAHA.

I lördags var vi och åt kroppkakor med sambos familj och släkt hos hans mormor. Herregud vad jag älskar kroppkakor, och de bästa kroppkakorna är lätt de man sticker gaffeln i efter några timmar när dem blivit kalla och kan gnaga på. M-m-m!

Idag har vi bara ätit gott och umgåtts med sambos familj, hans mormor kom också förbi och så åt vi falsk fläskfilé -ytterligare en delikatess som jag ätit alldeles för mycket av denna helgen. Är helt uppblåst nu, träningen imorgon kommer minst sagt bli tung, men det är det värt. Och tack, svärmor, för typ världens bästa matlåda! Längtar redan till lunchen imorgon.. mhhh...

Var tvungen att ta kort på våra OnePieces med. Sambo, hans syster TH och hennes pojkvän P har också sådana, så i helgen har vi lallat runt med våra mysdräkter i höstkylan tillsammans. Rätt sött faktiskt. Fullständigt älskar sambons OnePiece, kommer nog att köpa någon sådan också. Inte riktigt likadan, men i den stilen. Den är så enkel och snygg.. jag vill allihop.

Från vänster: Jag, sambo, P och TH.

Helt plötsligt var helgen slut och imorgon är det skola igen, långa dagar hela veckan.. tröstar mig nu med inredning, Disturbed, rabarber-te och Ben & Jerry's. Och det känns faktiskt lite bättre.