Oh my Hanna: Tjugoförstamaj

Vaknade tidigt av att det var ljust i lägenheten i more, hade helt glömt att dra på mig min supersnygga (och lite porriga) ögonbindelgrej i svart siden och leopardmönster. Irriterande att alltid vakna av absolut ingenting. Låg och tjurade för mig själv i sängen och snurrade fast i påslakanet och välte ner en kudde som slog omkull vattenflaskan som for iväg med öppen pip och tvättade några av de kläder som låg på golvet. La mig på mage med huvudet över sängkanten och morrade ilsket åt flaskan och vattnet och kudden och ljuset och livet. Krånglade mig upp med en överdramatsik pust, tog flaskan och satte mig i datorstolen. Kollade på klockan, åtta bara.. skulle möta Hanna och Frida på biblioteket vid tio. Andades ut och sjönk ihop med en plutande underläpp, fortfarande missnöjd över mitt uppvaknande. Tittade ner på magen där den bredde ut sig och högg tag i den som om den skulle smita. Gjorde narr av den. Låtsades att den pratade och flinade lite. Sen bytte jag om till träningskläderna. Slut på det roliga.

Runkeeper igång, musiken på och så va det bara att skumpa iväg. Med en tung och dunsande liksom elefant-stil swochade jag förbi fotgängare och parkerade bilar och kände mig inte det minsta snygg som alla andra som springer alltid ger intryck av att vara. Med ett flåsande som hörs genom musiken och en plågad jag-kommer-snart-att-dö-jag-lovar-blick tillsammans med ett högrött ansikte är man inte sexig, så enkelt är det. Låtsas som att jag gör reklam för Stadiums nya löparskor och ökar takten.. vilket snart visade sig vara typ den sämsta idén jag fått i hela mitt liv. Tröttheten började ta över, kroppen bad mig att stanna och sluta med vad fan det var jag höll på med. Hjärnan var i uppror, hjärtat ville inte vara med och försökte lämna sitt fängelse i bröstkorgen och luftrören protesterade vilt. Bara lite till... bara lite.. okej jag är svintrött och kommer kanske tuppa av här i leran i skogen men då gör jag det åtminstone för att jag är hurtig och dessutom nära slottet så det är lite coolt.. lite till.. snart hemma. Kroppen kör en sista-utvägen-manöver och plötsligt får jag avvika från stigen och tvingas stanna bakom ett träd. Jaha.. detta var både nytt och äckligt. Hade föredragit att svimma. Tack. Torkade mig runt munnen och fortsatte hem. Inget mer med det.

Stressade in i duschen och stressade lika fort ur den. Det var varmt och kvavt och tiden var inte med mig. Som om jag hade glömt att torka mig efter duschen försökte jag dra på mig kläderna över min svettiga kropp och gjorde ett tappert försök med att smeta på lite BB-creme men det fastnade naturligtvis inte. Halkade på kläderna som egentligen borde ha legat i garderoben för längesen och var för andra gången innan klockan tio idag nära att dö. Kanske borde skaffa en såndär walk in closet, i stället för den walk over closet som jag har nu... eller bara börja använda garderoberna. Ähh en annan gång. Bråttom bråttom. Svett svett.

Fick senare på dagen reda på att jag är GODKÄND på examensarbetet oavsett om det kommer att behöva göras några få justeringar efter examinationen. 31 jäkla sidor om praktiska och estetiska ämnen som hjälpmedel i matematiken på engelska. Fy fan aldrig mer. Sjukt underbart fantastiskt härligt att äntligen vara färdig! Så då var man lärare nu då. Fränt. Kommer aldrig att bli äldre än en fröken. Inte tant Hanna. Alltid fröken Hanna. GillaRt. Firade med en sallad tillsammans med underbara Hanna och fick blommor av finaste Emmelie. Nu är det inte långt kvar till flytt. Vill inte härifrån. Vill inte lämna er. Någonsin. Vad i hela friden ska jag göra utan er?