Glasögon

Sådär, nu börjar man officiellt bli gammal. Var och hämtade ut glasögonen idag. Har haft dem nu hela kvällen, och är fortfarande riktigt ovan att ha dem på mig, däremot är dem inte så mycket i vägen som jag trodde att jag skulle tycka. Sambon älskar dem, han tycker att jag ska ha dem hela tiden och det är ju alltid roligt. Tycker faktiskt själv att det ser helt okej ut. Han beställde dessutom sin OnePiece idag, så om någon vecka kommer vi sitta som två söta supernördar framför datorerna, båda med glasögon och sparkdräkt. Det kan ju verkligen inte bli gulligare!

Pensionärspoliser

Vad är det som gör att pensionärer tror att de besitter friheten att tillrättavisa människor runt omkring dem? Är det den plötsliga ledigheten som gör att dem måste hitta en ny hobby, och tycker att det är passade att agera ordningspolis? Tycker dem att dem gör samhället en tjänst om dem sätter folk på plats? Tror dem att dem utgör en positiv skillnad om dem blänger på folk och hytter med sina skrynkliga pensionärs-nävar? Jag har svårt att vara otrevlig mot de äldre, man ska liksom vara rädd om dem, och vara varsam och lugn. Men egentligen vill jag bara gå fram och tala om för dem att de ska skita i vad andra mer än de själva gör, och att de inte är upp till dem att bestämma hur folk ska bete sig. Att samhället klarar sig utan deras förbannade beteende.

Idag när jag och en klasskamrat cyklade hem ifrån stan skulle vi över vägen, och för att komma till andra sidan tar man sig över två övergångsställen som ligger precis innan bilarna kommer in i/ut ur rondellen. Jag har försökt illustrera vart detta inträffade i paint för att det är svårt att förklara hur omgivningen ser ut. De blå figurerna symboliserar bilar, och den gröna linjen visar hur denna cykel/gångbana ser ut och där man tar sig över vägen vid rondellen. De två små orangea plupparna på den gåa refugen visar vart vi stod.

Vi skulle som sagt över vägen, och vi skulle neråt(eller hur man säger), vi kom över första vägen, och bromsade in i refugen för att vänta på att bilen som var på väg ut ur rondellen skulle köra förbi. Bakom den bilen var en så pass stor lucka att vi bara kunde cykla vidare efter att de hade kört förbi och skulle alltså slippa hoppa av och stå och vänta. Men när vi i princip står stilla på cyklarna stannar bilen, mitt på övergångsstället, och gubben vid ratten tittar på oss och hytter med fingret (han hytte inte det sådär aggressivt, utan mer typigt, som om vi var små barn och inte fattade.. "Nänänä, små flickor, så gör man inte"-typigt ungefär). Det började bildas kö bakom honom och jag lutade mig fram och höll ut armarna i en "vad vill du?"-gest, jag hade inte gjort något fel och blev irriterad på att han stannade både oss och trafiken. Han ska inte tro att han är bättre bara för att han har längre livserfarenhet. Då vevade han ner rutan, och sa "så gör man inte", och så skrek tanten från passagerarsätet (klart kärringen inte kunde låta bli att lägga sig i) "man går faktiskt över ett övergångsställe!". Jag lutade mig fram och svarade "vi har bromsat".

Vi tänkte faktiskt inte slänga oss framför bilen, och kan inte tänka mig att det såg så ut när vi i princip balanserade på cyklarna för att vänta på att den skulle köra förbi. Gubben fnös, skakade på huvudet och hissade upp sitt bilfönster och körde vidare. Bilen bakom släppte förbi oss. Haha. Pinsamma stackare, hitta på något annat att göra än att gnälla på era medmänniskor. Snälla? Vi behöver inte pensionärspoliser, vi litar på att våra riktiga poliser gör sitt jobb. Tack.

Kakbak

Kakbaksperiodare, ja, det är ett bra ord att beskriva mig med. Till och från bakar jag jättemycket, och testar nästan alltid nya recept. Men för det är det varken några ovanliga eller svåra recept, jag gillar enkelt. Både när det kommer till smak och arbete. Är ingen direkt höjdare på att laga mat, och inte på att baka heller egentligen, är en katastrof i köket. Klumpig och stirrig och jag vet inte vad. Idag mätte jag upp nästan 100g smör fel, vispade sönder en skål och hällde en stor del av mjölblandningen över mig själv. Trots detta är jag ofta i köket och provar nya recept, varje dag är det jag som gör maten. Har en deal med sambon att jag gör mat och han diskar, en win/win situation, jag hatar att diska och han kan inte ens koka snabbmakaroner. Och jag tycker om att testa nya recept och metoder och smaker. Fast det jag gör ser aldrig ut som på bilderna, och det är ofta inte så enkelt som författaren till recepten och kommentarerna till dem påstår.

Här om dagen gjorde jag vita chokladbollar och idag gav jag mig på non-stop kakor.. fast det blev inte så mycket non-stop i dem, för det hade vi inga hemma. I stället hackade vi Marabou choklad, ungefär samma sak.

Vita chokladbollar
Ingredienser
100g vit blockchoklad
100g smör
3dl havregryn
1dl kokos
1dl socker
1msk vaniljsocker

Gör såhär
Riv chokladen fint i en skål (har inget rivjärn, så gick lös med kökskniven i stället på skärbrädan, gick precis lika bra -men det tog tid).
Häll i havregryn, kokos, socker och vaniljsocker -blanda väl med en sked.
Skär smöret i bitar och knåda ner i blandningen tills du har en slät och fin massa, tillsätt någon matsked vatten efter behov.
Rulla till bollar
Rulla bollarna i pärlsocker
Ställ i kylen


Non-stop kakor ca 24 stycken
Ingredienser
125g margarin
3dl socker
2 ägg
2tsk vaniljsocker
4.5dl vetemjöl
1dl kakao
1tsk bakpulver
1tsk salt
1 påse non-stop (eller ca 50g Marabou)

Gör såhär
Ugnstemperatur: 175grader
Blanda smör, socker, vaniljsocker och ägg i en bunke till en krämig smet.
Blanda mjöl, kakao, salt och bakpulver i en annan bunke.
Rör ner mjölblandningen i äggsmeten. Blanda ordentligt till en seg massa.
Klicka ut ca 2msk smet till varje kaka på två plåtar med bakplåtspapper. Låt varje kaka få ett par centimeters mellanrum.
Sätt på non-stop (eller hackad Marabou) på varje kaka.
Grädda i mitten av ugnen i 10-15min.*

*Båda recepten är hämtade från Matklubben.se

OnePiece

Sambos lillasyster, TH var i Stockholm i helgen och köpte med sig världens läckraste OnePiece hem till mig! Har suttit i flera månader och inte kunnat bestämma mig för vilken jag ville ha.. det enda jag verkligen visste att jag ville ha var en tvådelad, för jag tycker att köper man en sådan ska det på något sätt synas. Just den tvådelade varianten finns just nu i rosa(cerise)/lila, grå/orange, blå/orange, rosa(bubbelgum)/grön. Hade i alla fall bestämt mig för att en av dem ville jag ha, men kunde inte bestämma mig för vilken. Alla är sjukt snygga i sina färgkombinationer, och jag ångrade mig mellan dem varje dag. Den jag nu tillslut införskaffade, rosa/cerise och lila, ångrar jag inte alls!

Jag har aldrig tyckt om rosa, oavsett vilken nyans den är i eller vad den är på. Fixar inte rosa, helt enkelt. Skulle man med bara färg beskriva vad som är så långt ifrån jag som möjligt skulle man bara kunna dra ett stort rosa streck. Samtidigt är lila en av mina absoluta favoritfärger (tillsammans med grön och orange), och jag har en tendens att tycka att saker som är sjukt fula kan bli ashäftiga bara för att de är så hemska. Som valet av denna OnePiecen, till exempel. Denna var egentligen den varianten som jag var inne på flest gånger bara för att den va så snygg i sin fulhet, och när TH ringde och sa att bland annat den fanns kände jag att JA, såklart är det den jag ska ha!

Och det är just det med denna, halva overallen rosa! Skarp rosa, dessutom! Det är ju skitfult! Och det är just det, den blir så sjukt ful att den blir så fräsig att jag knappt kan beskriva det med ord. Såklart att jag skulle ha denna, vilken annars? Alla de andra är asläckra, men ingen av dem är så mycket jag som denna. Ingen av dem är som denna ful-snygga AWESOME OnePiece. Nej, min vinner i alla lägen. 

Alias

Life's wrapped in a riddle

easier said than done

hate to play the victim

rather run and hide

Ibland får man känslan av att låtarna man lyssnar på handlar om hur man mår, och man vet inte om man tycker om det eller inte. Ibland håller man med om att låtarna speglar ens eget liv, och ibland tycker man att dem inte gör det alls. Ibland tycker man att man kan läsa sin egen sinnesstämning i musiken man lyssnar på, ibland är den bara ett stöd. Musiken är det viktigaste för mig. Alltid. Och idag sjunger dem om mig. 

My Tees

Har tidigare skrivit ett inlägg om Threadless, och nu när mina fyra nya tröjor har kommit tyckte jag att det var en ypperligt tillfälle att också lägga ut bilder på vilka tröjor jag har. Min första tröja, Metal fan, fick jag i julklapp av min farbror F och hans sambo, per-fekt! Han har en uppsjö av tröjor, är bara lite avundsjuk. Men dessa var inte de sista jag beställde. Det är många många fler jag vill ha. Tog först bilder på när jag hade tröjorna på mig, men de blev ruskiga och oanvändbara, så här är bara bilder på trycken som är på tröjorna, och egentligen är det väl det som är det viktigaste i alla fall?

Camouflage. NY!

Logical Conclusion. NY!

Don't care bears. NY!

Metal fan. Min första.

Marshmallow Factory

Meat is murder... NY!

Ma Lil' Outlaws

Playground Joust

Runnin' Rhino. Favorit

Träning < Mys

Idag hade sambos glasögon som han hade beställt kommit in, så vi åkte in och hämtade dem, och när vi ändå var där passade jag på att göra en synundersökning. Trodde aldrig att jag skulle behöva göra en, men nu när jag spenderar i princip hela dagarna framför antingen datorn eller i en bok har jag börjat känna mig trött i ögonen. Så passade på att göra en. Fick reda på att jag, för att citera optikern; "ser som en katt". Det betyder att min syn är awesome. Men, och det finns alltid ett "men", så tyckte hon att jag skulle ha ett par glasögon i alla fall när jag sitter vid datorn eller läser. För att jag anstränger mina ögon hela tiden och då blir det jobbigt, så idag beställde jag glasögon! Det var som tusan.

Efter besöket hos optikern gick vi till Akropolis, en helmysig grekisk restaurang som vi hört en massa bra om, men som vi aldrig varit på. Och ja, maten var underbar, och vi blev sjukt mätta! Är inte van vid att man blir det på restaurang, så det är verkligen tummen upp när en matglad som jag bli det. Sambo beställde lamm med vitlökssås och pommes, jag beställde helstekt oxfilé med råfriterad potatis och pepparsås. Nomnomnomnom.

Sambos längst bort, mitt närmst.

Avbokade båda passen jag skulle haft idag, tränar så mycket i alla fall. Och jag ångrar mig inte ett dugg! Får trycka lite hårdare på box imorgon istället med EH, hee-hee. Nej. Idag bestämde jag att jag prioriterade en mysdag, med en promenad på stan, god restaurangmat och tidigt sänggående. Sov fyra timmar i natt, och det är på tok för lite för min del.. Sen var det också så att middagen skulle ha krockat med träningen, och mat kommer alltid gå före allt. Så är det bara. 

SEGA megadrive 16-bit

Har äntligen fått hem mitt älskade SEGA! Jag har aldrig varit den som fastat för en massa dator- och TVspel, men mitt SEGA har alltid legat nära hjärtat. Alla spel är så fantastiska till Sega, jag menar, finns det någon mer perfekt karaktär än Sonic? Och alla spel vi har till är så bra, varenda ett av dem! Det har legat hemma hos Sambons föräldrar i evigheter, men nu har jag äntligen fått med mig det hem till mig igen.

Min fina baby. Detta gott folk, detta är lycka. Nu är vi tillsammans igen.
Och vi ska aldrig skiljas åt, någonsin. Wiewiewie!

En sak bara, hittar inte strömsladden. Heee-heee.. Det är ju så typiskt mig. Den är i alla fall borta, och har suttit nu ett bra tag och letat runt efter en, men de enda annonserna jag kan hitta är om jag vill köpa hela konsollen. Är dessutom intresserad av en till handkontroll. Egentligen hade det kanske varit bättre om jag hade hittat så att jag kunde köpa två nya kontroller, den jag har är rätt gammal och utsliten. Det liksom knakar så härligt om den, och jag älskar det! Men det hade varit kanon om jag hade fått tag på två som inte knakar, så att säga. Fast strömsladden är prio 1 då, såklart, haha. Vet någon vart jag kan få tag på det? Vill ju spela nu! Hjärtat gör dubbla hopp när jag tänker på det och fingrarna bara kliar och munnen kan inte låta bli att le. Vill springa runt med Sonic nu, vill hoppa omkring med Simba nu och flyga på hästen i Phelios nu. Jag vill låtsas att jag är Ronald McDonald i Treasure Land adventures nuuuu... 

Om någon vet vart jag kan hitta en strömsladd som passar här vore jag oerhört tacksam.

Kaffeläsk

Köpte den där kaffeläsken Mean [bi:n] här om dagen, öppnade den idag för att testa. Var lite skeptisk, men kaffe är å andra sidan det finaste som finns, så det kändes som en bra idé? Låt mig säga som så att första klunken var en smärre chock, och andra klunken gav hela ansiktet ofrivilliga ansiktsryckningar. Tredje klunken fick vasken ta hand om. Detta kan vara bland det vidrigaste jag någonsin druckit, och jag vet precis hur jag ska beskriva smaken. Tänk dig att du smakar en klunk kaffe som är alldeles alldeles för svagt. Sedan lägger du på faktumet att det är iskallt. Och toppar det med att det är en massa kolsyra i. Plus att det är ett såntdär Euroshopper-lågpriskaffe. Ja, skitäckligt och alldeles för svagt kaffe som du sedan ställer i kylen några timmar och slutligen Sodastreamar. Exakt så smakar det. I och för sig tycker jag att det är gott med kallt kaffe, men inte i samband med kolsyra och den svaga blask-smaken. Nej, släng inte pengar på sån smörja, det finns inget positivt med den överhuvudtaget. Varna alla dina vänner, och rekommendera den bara för de som du anser är dina absolut värsta ovänner. Man måste bete sig som en riktig jävel för att förtjäna denna... jag vill inte ens kalla den för dryck.. sak.

Hänsynslösa idioter | Sällsynt

Jag har alltid varit mer av en nattmänniska än en morgonmänniska, jag vaknar av ingenting och kan aldrig somna om. Det räcker med att det blir för ljust i sovrummet eller att någonting låter. Skulle jag försöka somna om efter att jag vaknat får jag alltid värsta huvudvärken, så det är inte ett alternativ att ens försöka. Väcker någonting mig oavsett hur mycket klockan är och det dessutom är ljust är det bara att vackert gå upp, sätta igång kaffet och sysselsätta mig med något.

Eftersom jag är medveten om att alla är olika, och tycker att man ska acceptera det, är det minst lika viktigt för mig att man också respekterar varandras dygnsrytmer. Av samma anledning som jag inte står och skriker i trappen efter klockan nio på kvällen förväntar jag mig att ingen står och skriker i den klockan nio på morgonen, det är väl egentligen inte något svårt att förstå, och det finns till och med ett ord för det; ömsesidig respekt. Menar givetvis inte att morgonpigga människor ska smyga runt, det gör inte jag på nätterna heller, jag menar att man inte för en jävlar massa liv på mornarna av samma anledning som jag inte för det på nätterna -folk sover! Det är en enorm skillnad på att leva och störa. 

Jag tar på mig headsetet på kvällarna och lyssnar på musik därigenom för att inte störa de som bor runt omkring mig och som kanske inte uppskattar höga ljud efter nio. Idag vaknade jag av att det var något jippo utanför vår lägenhet, på grusplanen. Kul att de hittar på grejer, verkligen. Men jag vaknade inte för att dem hade roligt, jag vaknade för att dem hade monterat två skitstora högtalare, riktade mot huset, och spelade hög musik och pratade i mikrofon. Alltså, det är en grusplan, den är knappt 30 meter bred, jag tror folk hör vad den andra säger utan massiva megahögtalare på ashög volym. Jag hade inte brytt mig alls, OM det inte varit så att dem började klockan 09:30 en lördagmorgon! Förlåt, men va fan? Är det att visa hänsyn? Det ser ut som om dem har en turnering i kubb, och dem beter sig som om det vore värsta rejv-partyt och skriker WOHOOO! Hela tiden när talaren tar ton på ful jävla tyska. Fu.

Högtalarna är inte så pluttiga i verkligheten..

Till något roligare; idag ska vi in till stan och shoppa! Eller, jag ska kolla efter en vinterjacka och en allvädersjacka som jag kan ha när jag cyklar till och från träningen. Det börjar bli kallt på kvällarna, och är man genomsvett och bara har en långarmad på sig blir man rätt nerkyld, vill inte bli sjuk. Sen ska jag kolla på klockor, för det är ett måste när jag är i stan. Det är det bästa jag vet i hela världen. Min grej är klockor, och jag älskar varenda en av dem. Idag har jag gjort mig i ordning! Kors i taket. Gör mig aldrig i ordning längre, finns ingen mening. Är i skolan tre timmar sen tränar jag varje dag, varför ska man stå och fixa sig inför det? Nej, idag ska vi som sagt till stan, sen är vi bjudna på middag, så idag passar jag på att känna mig lite fräsch.

 Kläderna är från Gina Tricot

Pensionärsjävlar IRL

Väldigt länge har folk, jag och Sambo skojat om att vi till och från beter oss som om vi vore pensionärer. Jämför man med de flesta på campus så gör vi faktiskt det. När trapphuset vibrerar av hårt festande har vi antingen tvätt-tid eller så sitter vi i myskläderna framför våra datorer och tar det lugnt med en god öl.

När vi sedan går och lägger oss ligger vi och lyssnar på alla roliga människor som går utanför och förmodligen är på väg hem från någon av studentpubarna och skrattar åt dem. En natt vaknade jag av att en kille gick ensam utanför och sjöng "DE É VI SOM É HAMMARBYYYYY" så falsk och sluddrigt att jag nästan kissade ner mig av skratt. Uppskattar på något vis mer att se festen än att själv närvara vid den. Ja, såklart vi festar, men kan tala om att de gångerna är lätträknade, och fast det inte är något som vi bryr oss om så verkar det vara något som absolut stämplar oss som ett gammalt tråkigt par. W/E. 

Idag fick jag faktiskt ändå en pensionärsvarningskänga i ansiktet. För idag blev både jag och Sambo överlyckliga, och tyckte att det var supertrevligt och helt underbart att Skavlan börjat igen. Och jag citerar: "Nu har vi äntligen något planerat att göra på fredagskvällarna!" Vad ska jag säga? Vi älskar Skavlan, och nu väntar vi bara på att På spåret ska kicka igång, sen snackar vi den ultimata fredagskvällssysslan. En gång fick vi faktiskt vänligt men bestämt tacka nej när en kompis frågade om vi ville följa med henne och hennes pojkvän på bio. När hon frågade varför vi inte kunde svarade jag, utan att tänka; "På spåret och Skavlan går ju ikväll, och vi kan inte spela in..". Hon trodde först att jag skojade. Haha! Lite gamla kanske vi är ändå, eller så har vi helt enkelt bara andra intressen än majoriteten. Idag var det i alla fall Dobidoo och Skavlan som gällde, gissa om det var trevligt. 

Skavlan

Gofika och SkitMCD

Två gamla klasskamrater var här ock fikade idag, blev bjuden på en supersmarrig äppelpaj och en massa massa härligt prat. Var i och för sig nära att fortfarande ligga kvar i sängen när de kom. En av dem smsade mig vid halv tolv och skrev att vi snart ses, vaknade av meddelandet och kom på att vi planerat att träffas klockan 12, inte 14! Haha, det var bara att pallra sig upp, gnugga godmorgonen ur ögonen, starta kaffebryggaren och plocka i ordning. Tur att de var typ en kvart för sena, annars hade jag nog fortfarande suttit i pyjamasen. Han till och med äta frukost, en halv pizza och en pepsi, blir det godare?

Lite senare kom även JK på fika, honom fick sambon underhålla för ingen av dem var intresserade av att delta i vårt samtal. Han hade (som vanligt) med sig förstaklassigt fikabröd. Älskar fika!

Sedan åkte vi till McDonald's för jag är så sjukt lat idag att jag vill inte stå och göra mat. Blev en Chicken Gourmet för min del, har längtat efter att smaka den sen jag såg reklamen, men blev inte så imponerad som jag hade hoppats. Varken av maten eller personalen. Jag menar, även om man bara står i kassan måste man veta vad det är på hamburgarna. Man måste ju kunna förklara för gästerna vad det är som erbjuds, och vad det är dem betalar för? Dem är ju liksom den som står mellan gästen och köket, dem måste ju veta och kunna informera. Hon hade ingen aning om vad det var på min hamburgare, förutom att det var kyckling, sallad och tomat, och det ska tilläggas att hon konstaterade detta efter att hon vände sig om och granskade bilden på skylten. Hon skrattade nervöst och sa att hon inte ätit den, det var därför hon inte visste. "Okej". Frågade vad det var på Pepper Jack, och precis när hon öppnade munnen la jag till "förutom pepper jack cheese, sallad och tomat" (det såg man ju på bilden). Då svarade hon inte. Jag sa att jag var intresserad av att veta vilken dressing det är på dem, och hon gick till köket. Kom tillbaka och svarade att det var någon dressing som hon själv inte ens kunde uttala. Savo---någonting, sa hon. Ja, det kan man ju undra vad det är. Frågade. Hon visste inte. Suck. Jag vet hur den smakar nu, och den smakar senap, och jag tycker inte om senap. Det är just därför jag ville veta! Åh. Ursäkta, men det är skandal när den som ska serva gästen inte vet vad maten innehåller. Hon sa dessutom att det var lök i kycklinghamburgaren -jag älskar lök. Det var ingen lök i. GG.

Idag ska jag inte göra någonting mer än att sitta här och sedan förflytta mig till soffa. Skavlan börjar igen idag! Gillas gillas gillas. Skulle ha tränat, tvättat, gjort läxan och lagat egen mat. Men sa nej, nej, nej och nej till det. Morgonrocken och fårskinnstofflorna är på, nu ska jag fortsätta min oproduktiva fredag. Ah.

Kaffe och kulör

 Målade planlöst på ett stort papper idag, jag blir verkligen som ett barn när jag kommer i kontakt med färg. Sitter någon nära mig och jag har en penna dröjer det inte länge förrän denne har ett sträck på armen. Bilden är taget på resultatet av att jag kladdade på folk som tyckte att det var minst lika roligt som mig och som genast gav tillbaka. Jag hade tillslut också i pannan och på halsen. Och S hade i skägget. Har lite problem med att få bort  färgen nu bara, och den sitter rätt hårt, haha. Jag hade roligt i alla fall, och ibland måste man låta sig själv att släppa allt. Inte tänka på hur det borde vara, hur det ska vara. Bara gör, bara va. Man kan inte kontrollera allt, det är inte sunt att känna att man måste veta hur allt ska bli. Att lära sig själv att slappna av, ha kul med det man gör, gå lite för långt och inte tänka är bland det viktigaste när det kommer till välmående, tror jag. Tänk inte på att färgen är på armarna, tänk på att det är ett bevis på att man hade roligt.

Har sovit riktigt dåligt i natt, eller ja, har knappt sovit alls. Någon timme på sin höjd. När detta händer är jag otroligt tacksam för kaffe. Det är utan tvekan livets dryck, hade inte klarat mig utan det. Är säkert beroende, fungerar inte innan min första kopp på morgonen. Huvudet startar helt enkelt inte utan koffein, men jag bryr mig inte om det. Kaffe är inte farligt för hälsan, och så länge det inte är det ser jag det inte som ett problem. Sambo dricker läsk i okontrollerade mängder och jag sitter med en kopp kaffe i handen varje minut under hela dagen, så alla har väl egentligen något som de är mer eller mindre beroende av och inte kan leva utan. Synd bara att kaffepriserna helt plötsligt skjutit i höjden, minns att jag bara för ett tag sedan köpte Zoega's Mezzo när jag hade lite extra pengar och ville unna mig lite lyx. Nu skiljer det bara någon krona mellan det och Gevalia Milea som jag alltid har hemma annars. Vad hände där, liksom? Alla som tycker att priset på kaffe ska sänkas räcker upp en hand.

Idag är en sådan dag

Idag är en sådan dag om skulle vara så mycket roligare att ha att göra med om den bara var typ en timme lång. Skulle inte för en sekund må dåligt om den helt plötsligt snabbspolades förbi och så är det dags att gå till skolan igen. Idag är en sådan dag då man önskar att man satt uppe hela natten och sov bort hela dagen, idag är en sådan dag då jag egentligen inte skulle gått utanför dörren alls. Eller kanske skulle jag ha låsts in, för min egen skull, och för alla andras. Hm. I mitt huvud har jag inte varit rolig att göra med idag. Mjölken till mitt kaffe är slut. 

Fleece inomhus för den frusna

Tur att jag har EH i alla fall. Hon kommer på morgonarna, idag med halsont (stackaren) och håller mig sällskap över en kopp kaffe. Erbjöd henne honungs te idag när hon beklagade sig över sin kliande hals, men hon ville inte ha. Fast man får faktiskt vara lite besvärlig när man inte känner sig helt frisk, så hon får lite sympati av mig. Snälla, rara hyresvärd sätt igång elementen, jag fryser ihjäl! Tycker inte att man ska behöva klä på sig fleecetröja och fårskinnstofflor för att det är kallt bara för att hyresvärden inte behagar sätta igång värmen. Alla elementen är uppskruvade på max, men iskalla. Hallå, det är höst nu! Då är det skönt med lite värme.


Allt har liksom irriterat mig idag, mer eller mindre. Folk som jag vanligtvis inte retar mig på har på något sätt funnit sin väg in under skinnet på mig, och folk som jag normalt retar mig på har jag haft sånadär Ally McBeal- syner om. Typ att jag fräser som en puma och hoppar på dem och klöser sönder dem. Kanske låter lite sjukt, och hårt, men idag är inte mig dag. Imorgon är det över igen och jag klöser inte folk var och varannan dag precis. Så det är bara att vara lugn. Imorgon kommer jag att vara normalt uppretad igen, och bara vara lite irriterad, och förmodligen gnälla av mig på EH om det. Har ont i huvudet.

Nej, denna dagen skulle helt klart ha spenderats hemma under mitt My little Pony-täcke och i min farfarströja.

Inte utan min pyjamas

Känner att det finns ett klädesplagg som inte får hälften så mycket uppmärksamhet som alla andra, så nu tänkte jag ge den lite, nämligen PYJAMASEN. Det är det jag byter om från när jag ska till skolan och byter om till när jag kommer hem. Har förstått att det inte är jättemånga som faktiskt använder pyjamas, och jag kan inte för allt i världen komma på en bra förklaring till varför? Det finns inte en chans att jag skulle kunna sova utan pyjamas, aldrig i hela mitt liv har jag sovit utan. Om det skulle hända att jag ska sova någonstans och inte har pyjamasen med mig sover jag i min tröja -oavsett hur denna tröja ser ut. Har vid flera tillfällen försökt sova i bara underkläderna (det verkar som att det är det mest populära sättet att sova på) men jag vänder och vrider mig till en förbannelse och tillslut åker den på i alla fall. Har hellre ett tunnare täcke och pyjamas än tvärtom. Känner mig så.. naken utan pyjamas, kan inte slappna av. Nej fy. Jag tror mina pyjamasar är det viktigaste jag har i min garderob. Eller, jag vet att dem är det.

Mina tre favoriter, fr.v: Farfarströjan, nattlinnet och bommullströjan + flanellshorts.

Felfelfelfelfelfelfel

Fick precis reda på att jag gör helt fel om mitt mål är att bli vältränad. Jag är rätt ny med den här träningsgrejen, började lite fint förra året, mest för samvetets skull. I våras drog jag igång för att jag kände att jag skulle få ut något av det jag betalade för. Nu har jag börjat för att jag vill, för att det är kul och för att jag har drivkraften jag saknat tidigare.

Jag har med andra ord bara börjat träna mer, men aldrig varit insatt i hur träning fungerar, vad man gör av med och exakt hur. Det är väl egentligen en bra förklaring till varför jag mest tränar pass, någon förklarar vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Har tävlat med mig själv dessa veckorna, hur många pass och hur långa pass och vilka pass. Har sagt att jag tränar hårt i veckan och gör ingenting på helgerna, vilar upp mig. Och tycker fortfarande att det låter som ett vinnande koncept. Många har sagt att de tycker att jag är duktig och ja, jag har faktiskt själv tyckt det.

Nu visar det sig bara, givetvis, att det jag gör inte alls är bra om man vill få ut något av träningen. Har vetat att man måste vila kroppen och låta den återhämta sig, och det är just det jag gjort på helgerna för jag har inte funderat på när kroppen behöver vila, bara att. En vän sa idag att man måste vila 48 timmar/muskelgrupp efter att ha tränat. Tränar jag till exempel armar och ben idag, så kanske jag bara ska köra core imorgon och låta muskelgrupperna armar och ben vila. Gör man inte detta bygger man inte upp sina muskler.

När man tränar bryter man ner musklerna, och att bygga muskler innebär att man bygger upp dem, dem blir starkare. Det är därför man måste vila varje muskelgrupp man utsatt efter träningen, för att de ska kunna byggas upp. Annars bryter man bara ner dem lite för varje dag, och ger dem ingen chans att ta igen sig. Ja, det är precis det jag gjort. Så duktig har jag varit. Grattis, Hanna. 

Borde kanske bli lite mer insatt i träning innan jag ger mig in i det, för det verkar ju vara värsta vetenskapen. Kan fortfarande inte riktigt få in i huvudet att jag måste vila för att bli vältränad, men så är det. Träningspassen kommer bli betydligt glesare nu, för det tjänar ju inget till att träna för att förstöra. Besviken. Jaja, dagens pass är ofrånkomliga, sedan blir det nu till att avboka några av passen denna veckan. Lära mig av mitt misstag, och fortsätta i helfart på rätt sätt.

Tack för informationen, TU. 

Jag vinner

Idag var det core och cykel & bodypump 90 min på schemat. Rätt skönt med en sådan kombination efter en ledig helg, tränar nämligen inte alls på helgerna. Kör hellre stenhårt i veckan och slappar hela helgen. Så ja, efter en massa lugn och ro är det alldeles utmärkt lagom att köra två och en halv timme hårdträning. Core-passet var i och för sig inte allt för jobbigt idag, det var ett bra pass, men instruktören var betydligt snällare i sitt upplägg en en annan jag haft de flesta gångerna jag gått på core. Mjukstart, men ändå inte typ.

Cykel & bodypump 90 min kan jag däremot inte anklaga för att ha varit lugnt. Instruktören var ny för mig på även detta passet, och gode gud vilken energiknippe! Hon hade dessutom haft ett 55minuters spinningpass innan vårt började (som börjar med 45 minuter spinning). Det hade blivit krockar i schemat, så hon hade fått hoppa in för en annan tjej som inte hade möjlighet att vara där, berättade hon samtidigt som hon knaprade i sig en såndär energi-bar som man ska ta efter träning. Som vanligt var vi i bergen, och som vanligt var det en jäkla backe. Hon peppade nästan oavbrutet, sa att vi skulle tänka in oss i en situation där vi cyklar tillsammans i en klunga, och att vi skulle öka. Vi fick ju inte sacka efter.

Jag har nog aldrig tagit ut mig så mycket på ett pass så som jag gjorde idag. Vid ett tillfälle (framåt slutet, tack och lov) började jag helt plötsligt frysa, fick gåshud och hela köret, och så fick jag koncentrera mig på att inte inte inte kräkas. Äckligt? Eh, ja. Kom hur som helst över det och tog mig i mål. Fan vad jag hatade mig själv för att jag bokade passet under de 45 minuterna, och fan vad jag verkligen skulle hem och avboka det cykel & core 90 minuters-passet jag har imorgon. För jag ska då aldrig mer sätta mig på en skitspinningcykel. Och fan va nöjd jag var när instruktören sa att vi kommit i mål, att vi skulle lätta på motståndet och kontrollera andningen, att vi skulle varva ner för att vi var klara. Fan va jag var stolt, och fan vad jag verkligen ska göra det ännu bättre imorgon. Dem ska få se att dem inte kan knäcka mig. Ha. Jagvinnervarjegång.

Bodypumpen efteråt görs utan blocket där man främst tränar benen, såklart, och tack. Det blir med andra ord mycket bänkpress. Vi började med bröstet, sedan triceps, rygg, axlar och sist biceps. Passet avslutas med crunchers på matta och fötterna på step-brädan. Jag ökade vikterna i samtliga muskelgrupper. Sjukt nöjd. Och ja, nu känner jag i kroppen att jag gjort bra ifrån mig, och det gillar jag. Känner man inte av träningen när man kommer hem hade man likaväl kunnat stanna hemma, för då har man fin-tränat, och det är inte träning.

Är nästan beroende av känslan som sprider sig i kroppen när man inser att man överlever ett pass, och inser att man klarade det. När man märker att man kan lägga på mer vikter eller att det inte längre är omöjligt att göra det instruktören gör när den visar hur man gör det mer ansträngande. Lever för den, älskar den. Den är värt allt. Har aldrig varit stoltare över mig själv, som jag är nu.

Träning v37

Måndag: Core, Cykel & BodyPump 90 min

Tisdag: Cykel & Core 90 min, Functional moves

Onsdag: Afropowerdance, BodyPump

Torsdag: Bodybalance, Box & Kick 75 min

Fredag: Cykel & BodyPump 90 min
De pass som inte har en tidsangivelse är alltid 55 min.

  

Cykel

Det jag skriver som cykel hela tiden är givetvis spinning, men på den anläggningen jag är skriver dem cykel, så då gör jag med det. En underbar vän till mig sa i somras att "spinning är Guds straff till människan". Och ja, jag kan nog hålla med henne. De passen jag gjort nu denna veckan har alla haft berg gemensamt. Och det har varit tufft och det har gjort ont. Man har sneglat på klockan, försökt lista hut hur många minuter varje låt är och man har under varje pass varit förbannad på sig själv för att man självmat satte sig på den där cykeln, och man har varit arg på instruktören för att den inte är mänsklig och envisas med sina berg och backar som en okänslig idiot. Men sen är man färdig, och man stiger av cykeln och man är så sjukt nöjd över att man gjorde det, och se, man överlevde ju till och med! Och fast man hatar det från början till slut så älskar man det när det är över, och den känslan går inte att slå. Man måste göra det igen, igen, igen, igen och igen.

Box & Kick

Detta passet är som Box jag skrev om häromdagen, fast det är längre och involverar också sparkar. Det är med andra ord inte främst ansträngande för armar, axlar, bröst, utan också för benen. Man är två och två även på detta passet, och medan den ene håller de små mitsarna eller den stora mitsen sparkar eller knäar den andra dem. Sjukt jobbigt och sjukt roligt. Sedan kör hon som har passet grym musik med, precis min musiksmak så att man blir riktigt taggad. ah.

Wordfeud

Det är rätt roligt, detta fenomenet. För några månader sedan hittade Sambo det på market och sa till mig att ta hem det, sedan sa jag till mamma att hon nog skulle tycka om det. Så sa vi till Smabos lillasyster och hennes pojkvän att ta hem det så att vi kunde smiska dem. Sedan min lillebror, och så tyckte pappa att han fick väl också ta hem det då, för det var hans enda chans att få kontakt med sin fru. Så spelade jag också Sambo på jobbet mot varandra och berättade för våra arbetskamrater, sedan helt plötsligt skriver folk sina användarnamn på Facebook och vill bli utmanade och i nästa veva pratar dem om det på Vakna med the Voice (Annika Leone sågar det i och för sig, men de andra försvarar det) och bara igår var det en rubrik på Aftonbladet om hur man blir oslagbar, och det mest sökta på Google är "ord som börjar på x". Jäklar va fort saker och ting sprider sig. Jag menar inte att jag eller Sambo startade detta fenomenet, det är omöjligt, men när sambo hittade detta hade varken han eller jag hört talas om det och ingen av de vi pratade med visste vad det var. Sen exploderade hela Sverige i någon slags Wordfeud-hysteri. Och angående googlandet så är det FUSK och det skulle jag aldrig göra. Då kan man lika väl skita i det. Usch.

Just nu har jag nio spel igång, och jag leder på allihop, igår satt jag även med Sambos mobil och hade åtta spel igång på den, och gissa vem som ägde alla även där? Visst, har förlorat någon gång, men har sjukt bra vinstprocent, så känner mig lite kaxig. En kompis skrev sitt användarnamn på Facebook och frågade vem som ville ha stryk, jag invitade honom, och efter bara några rundor resignade han (gav upp). Ah. Kommer säkert få en massa stryk nu, men det är roligt oavsett! Älskade Alfaped i brädmodell, och har det i garderoben, så för mig spelar det inte så stor roll om jag vinner eller inte, även om det är en kick att väldigt ofta ligga i ledning ;)

Användarnamn: Plasasurz.

Nya träningskläder!

Köpte nya träningskläder igår! Äntligen. Har känt mig som värsta slas-hasen på träningen hittills. Alla kommer med sina snygga, välsittande, sköna funktionskläder och hånar mig och mina urtvättade, lite för stora t-shirtar i bomull. Men nu är jag också en av se fräscha, hurtiga träningsmänniskorna. Nu har jag också tröjor i funktionsmaterial och nu har jag med träningsbyxor som är lagom som jag inte behöver dra i hela tiden, och nu har jag en ny tränings-bh som sömmarna inte håller på att lossna ifrån, som inte är randig i senapsgul och som min mamma inte köpte för ungefär 12 år sedan. Egentligen ska jag faktiskt skydda tränings-bhn lite, det är en Stay in place, och den håller fortfarande jättebra! Med andra ord är den i fruktansvärt bra kvalité, jag kände mest för att jag ville ha en ny, en som var min. Sen är inte senapsgul riktigt min färg.

 

 Byxor: Adidas

Tröja: Reebok

BH: Nike

Att jag inte är insnöad vid ett enda märke är tydligt, tycker att det är viktigare att det sitter bra, och att det är bekvämt. Tröjan har jag också i mörklila. Bilden i mitten tog jag bara för att visa hur byxorna ser ut upptill tydligare, tycker att det var skitsnyggt att det går omlott. Dessutom sitter de perfekt för mig vid höfterna, det är där jag har mitt hull, där det gärna vill hänga över, så att säga. Genom att ha denna modellen med en bredare kant upptill hjälper byxorna till med att hålla in det, och man behöver inte gå omkring och oroa sig över om det putar över eller inte under träningen. Tummen upp.

Nu eller aldrig (The Bucket List)

Igår planerade jag och Sambo att ha en myskväll, så vi åt tacos framför teven och tittade på Kristallen. Efter att maten och programmet var slut började vi zappa genom hela kanalutbudet och muttrade om att det inte längre går någonting bra på teve en fredagkväll. När vi tillslut gav upp hoppet och funderade på att sätta oss vid datorerna istället landade vi på 4:an, där de sa att fredagsfilmen Nu eller aldrig skulle börja. Vi inväntade informationen och när de sa att huvudrollsinnehavarna var Morgan Freeman och Jack Nicholson kände vi att det var en fullträff, fram tills de också klassade filmen som en drama-komedi. Hm. Vi gav den i alla fall en chans. Varken jag eller Sambo har något vidare intresse i att se filmer som är inom genren drama, vi vill se action eller komedier.

Det krävdes däremot inte lång tid förrän båda två satt som klistrade framför filmen. Vi log, vi skrattade och vi grät. Den var så bra, och så fin. Och så helt fantastisk. Idag har vi till och med letat efter den på stan, för att vi är överens om att vi vill ha en i filmhyllan, och vi har redan rekommenderat den för Sambons föräldrar. Anledningen till att den för oss var så bra kan bero på att den för oss var annorlunda då vi inte är vana vid denna sortens film, vi hade varken låga eller höga förväntningar. Vi visste inte vad som skulle komma, eller vad som skulle hända. Vi bara älskade den, varje minut. Det vore kriminellt att inte rekommendera filmen. Jag läste ett par kommentarer på lite olika filmsidor, där folk bland annat skrivit att det va "översentimentalt bjäfs" och "långtråkigt". Folk får naturligtvis tycka vad de vill, och allt tilltalar inte alla. Men jag vill också känna någonstans att dessa människor inte har förstått meningen med filmen, de har inte förstått vad den vill förmedla, de har tappat budskapet. Och det är synd.

Jack Nicholson och Morgan Freeman, 2007

De två Oscarvinnarna Jack Nicholson och Morgan Freeman spelar huvudrollerna i Rob Reiners dramakomedi Nu eller aldrig (The Bucket List), ett rörande och ohämmat äventyr som visar att det aldrig är för sent att leva livet fullt ut. När Carter Chambers (Morgan Freeman) för länge sedan gick på college, föreslog hans filosofiprofessor att eleverna skulle sammanställa en lista på saker de ville se, göra och åstadkomma i sina liv. Han kallade det för en "bucket list" efter uttrycket "kick the bucket" som betyder "trilla av pinn". Affärsmannen och miljardären Edward Cole (Jack Nicholson) har däremot aldrig sett en lista utan slut. Carter och Edward hamnar i samma sjukhusrum och har nu mycket tid att fundera på både vad som komma skall och det förflutna, och då inte minst hur mycket de har rått över själva i sina liv. Trots sina olikheter upptäcker de snart att de har två stora saker gemensamt: Ett behov att förlika sig med de personer de varit och alla val de har gjort, och en ohämmad önskan att tillbringa sin resterande tid med att göra allt som de drömt om. (Hämtat från MovieboX.se)

Träning | Box och Functional Moves

Box och Functional moves
Älskar att EH stannade här i stället för att åka hem i tisdags så att vi kunde köra Box igen! Passet är verkligen jättekul, men man måste vara två och två, så då känns det roligare att köra det med en kompis. I våras var vi igång rätt bra med Box och Kick n' box, men sedan hon började pendla har det inte funnits lika mycket tillfälle för dem. Anledningen till att man ska vara två är för att en har mitsar på sig, och den andra har handskar, sedan boxar man skiten ur sig på mitsarna, och efter några minuter byter man så att den som precis boxade får hålla mitsarna och så vidare. De slag man kör är ofta raka slag, kross, krok och uppercut. Ibland tillkommer fler olika slag och man gör dem i olika intervaller. Passet går supersnabbt och är skitkul. Sen är jag och EH grymma på att peppa varandra, står och skriker och sånt. Musiken är rätt hög, så det är ingen som hör det ändå mer än vi.. fast det var rätt olyckligt i tisdags när jag höll mitsarna och EH slog som en galning. Hon började bli trött och slagen började bli svagare, så jag skrek åt henne att hon minsann fick öka, annars skulle det inte bli någon pizza efteråt. Och precis när jag sedan vrålar åt henne: VILL DU INTE HA PIZZA, ELLER?! Skriker EH tillbaka, med ett djupt plågat avgrundsvrål; JAG VILL HA PIZZA! Så tystnar musiken. Haha, rätt pinsamt.

Har varit rätt besviken på att jag inte haft någon träningsvärk alls dessa tre veckorna, fast jag är och tränar runt två timmar om dagen. Sambo har sagt att det är för att jag är vältränad, och att träningsvärk får man oftast just för att man är otränad, eller ovan vid den formen av träning. Men det känns ändå som att träningsvärken liksom är ett bevis för en själv att man gjorde nytta dagen innan, och att man verkligen kämpade. Det ligger dock något i vad sambo sa, för efter boxen vill mina axlar ramla av min kropp och lämna mig för alltid.

Functional moves är ett registrerat varumärke inom The Acadamy, och det får endast användas av de som har utbildat sig inom det. Det är helt enkelt effektiv styrke-, core- och konditionsövning. Passet bygger på enkla, atletiska rörelser, och det spelar ingen roll vilken ålder du är i, eller hur tränad du är. Man använder sig av en step-bräda och vikter (men utan skrivstång) och man tränar mycket balans. Mina fotleder visade sig vara sjukt otränade, så jag fick ont hela tiden, men det har blivit en oerhörd skillnad och nu kan jag maxa mina rörelser i balansövningarna fullständigt.

Passet är upplagt efter hur kroppen är byggd och fungerar, och målet är att stärka och balansera kroppens alla funktioner. Du tränar styrka, kondition, stabilitet, rörlighet och balans. Efter ett pass känner du dig ordentligt genomtränad. Du får en komplett träning för din kropp – och det kommer att ge dig fantastiska resultat (http://www.functionalmoves.se).

Är Sjukt sjukt sjukt missnöjd med inriktningen jag nu läser. Hatar hatar hatar den. Åh, va tråkigt, jag som faktiskt såg fram emot den. Aja, shit happens. Bara att härda ut och så (:

Våga vägra vågen

Nu känner jag mig tvungen att en gång för alla säga dessa tre orden, de tre små, små ord som uppenbarligen betyder så, så mycket för varenda människa. Våga vägra vågen!

Alldeles för ofta hör jag hur folk pratar om sin vikt, att de väger för mycket. Ja, man kan väga för lite med, men detta inlägget är inte riktat till de som befinner sig på den sida av skalan, och det är egentligen inte heller riktat till dem som lider av svår övervikt eller fetma. Detta är mer riktat till de som, gemensamt med mig, har lite "nalle-mage", lite hull eller befinner sig mellan kraftig och "normal". Just normal är ett ord som är svårt att definiera, men det jag väljer att beskriva som normal är att man är så stor/liten som man bör vara i förhållande till hur man är byggd.. om ni förstår.

I vilket fall som helst så har det här med vikten blivit ett fenomen som människor lägger allt för mycket fokus på, själv anser jag att så länge det inte är någon hälsofara spelar det inte någon roll hur mycket man väger, bara man trivs! Det är en stor skillnad på det, vill jag verkligen vara "ideal-smal", eller vill jag ha lite att ta på? Vad trivs jag bäst med att ha, när är jag nöjd med hur jag ser ut? Det är de frågorna man bör ställa sig, istället för hur mycket bör jag väga? Vilken vikt ska jag ha i förhållande till min längd? Nej nej nej nej. Trivsel först -vikt sen. Och ja, trivs man inte så ska man givetvis göra någonting åt det. Det är absolut inte det jag menar, men måste den lösningen vara bunden till vågen? Vad tjänar man egentligen på att veta vad man väger?

Vikt v.s Träning
Det värsta jag i och för sig börjat höra mer och mer på olika håll är folk som vill gå ner i vikt för att de inte trivs och tycker att de är för stora och väger för mycket och börjar träna! (Observera att jag pratar om normalstora människor, som inte på något sätt är speciellt överviktiga, utan som mer bara ha det jag refererar till hull). Träning är skitbra för att gå ner i storlek, bygga muskler av fettet och bli slank/muskulös, ja. Men det är inte det dem pratar om, de ska träna för att gå ner i vikt. Muskler väger mer än vad fett gör, är du inte kraftigt överviktig så att du först börjar bränna bort, kommer du främst bara att omvandla det du redan har från löst fett till hårda muskler. Förmodligen kommer den hårda träningen resultera i viktuppgång, och eftersom det var viktminskning som var målet har ju något gått fel? Börjar kroppen bli fastare och kläderna sitta snyggare, är det inte då lite skitsamma vad som står på vågen?

Genom ändrade kostvanor kan man gå ner i vikt, om det är det man vill. Bara äta nyttigt och sånt. Men är man insnöad på hur mycket man väger och att man vill gå ner i vikt bör man inte träna, för då går du upp i muskler. Se, det går inte ihop. Du blir mindre, men tyngre. Och då frågar jag igen; varför måste man veta vad man väger, och ha en målvikt?

Jag själv äger ingen våg, och kommer aldrig att göra. Jag har vägt mig två gånger de senaste tre åren, och det är för att de på sjukhuset har tvingat upp mig på en. Senast jag vägde mig nu fick jag faktiskt en smärre chock, det ska jag vara ärlig att säga. Å andra sidan brydde jag mig inte om det efteråt, för det är inte konstigt att jag väger mer nu sedan jag började träna som en tok, och jag är närmre mitt kroppsmål nu än jag någonsin varit.

Jag tittade mig själv i spegeln en dag och gillade inte vad jag såg, och bestämde mig för att göra någonting åt det. Som jag tidigare skrivit älskar jag mat, och jag vägrar kompromissa med andra alternativ för se anses vara nyttigare och inte äta det jag verkligen vill ha. Så jag bestämde mig för att då var det dags att börja träna och göra om det jag inte tyckte om och fortsätta äta vad jag vill, och njuta av det. Hittills har jag gått ner två storlekar, mina kläder sitter snyggt och om inte annat bekvämt igen. Och jag har aldrig vägt såhär mycket i hela mitt liv! Se där, så viktig är vikten.

Trivs man med att gå på dieter ska man givetvis göra det, men tycker att man ska veta att siktar man på att gå ner ska man inte börja träna stenhårt för då blir man bara besviken. Sedan är det viktigare att du börjar fråga dig själv om du trivs, snarare än hur mycket du väger/vill väga. Vikt-hetsen har gått överstyr och jag känner att man ska inte vara så fokuserad på en sådan dum sak, en sak inte spelar någon jävla roll alls.

Blodgivningen kan ta mig...

Egentligen kanske man inte ska säga något dumt och nedlåtande om något så bra som blodgivning. Men idag har de gjort mig arg, och för stunden är jag förbannad och tycker att dem skitit i det blå skåpet.

Jag är blodgivare, för att jag anser helt enkelt att om man är beredd att ta emot blod måste man också vara beredd på att ge om man kan. Och jag är inte nålrädd och allt det där och är alltså fullt kapabel till att ge mitt blod utan några problem och komplikationer. Då är det ingen diskussion om att jag ska ge, helt enkelt. MEN idag gav jag inget blod, fast jag hade en tid inbokad, och fick ett sms som påminde mig igår om att jag hade en bokad tid klockan åtta, och att jag skulle komma på min bokade tid eller meddela så att den kan ombokas.

Eftersom jag börjar vid nio idag släpade jag upp mig själv vid sju och sambo vid halv åtta (jag har inget körkort) och så körde vi in till sjukhuset. I smset stod det också att i min stad tillämpas drop-in, och jag tog väl för givet att de har en viss mängd inbokade givare och även utrymme för de som bara kan komma drop-in. Väl inne på blodgivarcentralen stod jag är världens längsta kö, och i väntrummet satt de tusenmiljoner som redan stått i denna kö och som nu bara väntade på att få gå in. När klockan närmade sig halv nio och jag bara sett en person gå in för att ge blod insåg jag att jag inte skulle hinna, så jag stod bara kvar i kön för att påpeka för han i luckan att jag inte har tid, då jag trodde jag var inbokad klockan åtta som dem sagt, men att jag nu köat i nästan en halvtimme och jag måste tillbaka till skolan. Han log vänligt mot mig och förklarade att alla har tid runt åtta, men att det är drop-in för alla och drop-in bara gäller mellan 8-12. Vilken typ. Här går man dit bara för att göra något bra för någon annan, och inte ens det kan gå smidigt. Då blir jag riktigt arg faktiskt. Fy.

Hade lovat sambo en korv som tack-frukost på Pressbyrån inne på lasarettet, och dem öppnade 07.30, så jag gick in och ställde mig i kön där. Och när jag beställer mina korvar ler kvinnan vänligt åt mig och förklarar att dem inte är färdiga på långa vägar. Ja, det hade ju bara varit öppet i en timme, vad trodde jag egentligen?

Nej, nu ska jag dra till skolan. Måste köpa kaffe. Annars kan det hända att jag gör någon illa.

Awesome dag

Denna dagen blev en bra dag. En riktigt, riktigt bra dag!
För det första slutade jag redan klockan tolv, så då var hela dagen kvar. Ringde sambo som var ledig idag vid klockan elva för att väcka honom så att han var uppe tills jag kom hem, och så åkte vi och fixade veckans mat-handling. Lagade middag gjorde jag redan vid klockan två, för jag skulle till träningen vid fem och ville inte äta för nära inpå. Idag blev det en av mina absoluta favoriträtter; Spaghetti Capri. Mums. Såndär mat jag lärt mig av mamma och som är enkel, snabb och supergod. Älskar sån mat. Receptet kommer längre ner. Veckans tvättning är också avklarad, och det känns underbart. Dessutom sitter jag här nu, både nytränad och nyduschad, i min favoritpyamas och njuter av några chips och ett avsnitt Criminal Minds innan det är dags att sova. Ibland känns allt bara så sjukt bra.

Träning
Började veckan med ett core-pass, kändes bra efter allt man krängt i helgen. Älskar att kränga. Upplever mig själv som starkare och mer uthållig nu på passen, kan avancera vissa rörelser och idag stod jag dessutom i plankan på tårna för första gången! Har bara kunnat på knäna innan, så jäkla roligt när man märker resultat på det viset.
Efter passet var det bara att fylla på vattenflaskan till max och bege sig till cykel-salen, för då var det dags med det efterföljande passet cykel & bodypump 90 min, ett pass som börjar med 45 minuter spinning, sedan fortsätter direkt med samma instruktör och 45 minuters bodypump. Tjejen som hade detta passet var den värsta jag varit med om! Vi var i bergen med extremt motstånd hela cykel-delen av passet, och jag hade mjölksyra i benen redan efter 10 min. Och när passet var slut la jag mig över styret och intalade mig själv att jag inte behövde börja gråta, och att jag för guds skull inte skulle börja spy. Nöjd. Bodypump gick också bra, börjar kunna göra ordentliga armhävningar nu, som jag inte kunnat på i alla fall fem år på grund av problem med axlarna. Har dessutom ökat vikterna och alltså förbättrat mig på även detta passet.

Threadless
.. Och nu till det viktiga; fick ett mail från Threadless idag. Världens bästa sida! Har du inte varit där, måste du kolla det. http://www.threadless.com/. Åhh... man vill ha nästan allt. Tröjorna är helt fantastiska, och de trycks bara i ett begränsat antal, så de är ju rätt unika. Däremot blir det en liten peng när man ska ha, dels ligger de flesta på omkring 20$, och dels tillkommer shipping på omkring 15$ då dem skickas från USA. I och för sig motsvarar väl 1 USD ungefär 6 SEK i nuläget, och en vanlig t-shirt på H&M eller Gina Tricot ligger väl i alla fall inte under 100 kronor. Tillbaka till mitt mail; i 48 timmar har dem awesome rabatter och säljer ut en massa t-shirtar för bara 10$! Och de fyra tröjor jag suttit och förälskat mig i i evigheter men varit för snål för att köpa har reprintats och fanns nu för halva priset! Om tre veckor är jag äntligen ägare till dom.. äntligen. Lycka. 

Mammas Sphagetti Capri
1. Sätt på pastavattnet
2. Stek bacon och gul lök tillsammans i en stekplåt
3. Gör vit sås, bechamél-sås. Ta fram en kastrull lagom stor för att göra sås i, lägg i en klick smör, när den har smält öser du över lite mjöl (en bottenredning med andra ord). Sedan häller du på mjölk, salt och vitpeppar. Rör hela tiden, då mjölk gärna bränns vid. När såsen är klar häller du ner baconet och löken i såsen och rör om ordentligt.
4. Koka pastan "al dente" och häll av i ett durkslag, häll sedan tillbaka den i kastrullen.
5. Häll ner lök och bacon vitsåsen i kastrullen med pastan i och rör om.
Häll gärna lite grovmalen svartpeppar ovanpå när du hällt upp på tallriken, det blir riktigt gott då.

Som jag sa, enkelt och riktigt gott! Det enda som kan krävas för att underlätta är väl en smula planering, allt går så mycket smidigare om det klaffar.

Godnatt!

Helgen i korthet.

 I fredags var det cykel & core 90min som gällde. Skitjobbig cykel i "bergen" med en massa motstånd och stående i 45 minuter, sedan direkt vidare till en annan sal och köra 45 minuter core. Och med tanke på denna helgens 6 mums är det skönt att jag gjorde det passet innan vi åkte till föräldrarna.

Sambons familj hade grillat färdigt när vi kom dit(mums1) och senare på kvällen hade vi ostbricka och popcorn(mums2) till fotbollen. Jag är helt ointresserad av fotboll, men roas otroligt mycket av sambon som sitter med full Sverige-mundering och lutar sig så långt fram att man väntar på att han ska ramla framlänges in i teven. Fatta va frestande det är att knuffa. Jag tror inte det finns många som är så engagerade som han är från soffan. Haha! Måste förresten skryta lite om att jag faktiskt träffat Anders Svensson i Svenska landslaget (hanärsåsnyggjagdör) och pratat med honom. Sambon vågade inte gå fram och be om autograf och eftersom jag inte skäms så enkelt gick jag fram för att be om en, däremot blev jag sjukt nervös. Förmodligen av hans snygghet. Så när han satt där och signerade åt mig kom jag helt plötsligt med kommentaren: Heeee-heee. Det är inte jag som ska ha autografen, den är till min pojkvän som står där men som inte vågar gå fram. Jag tycker inte ens om fotboll. Har aldrig förstått det roliga. Heeee-heeeee.. Och jo, sen skämdes jag faktiskt. Haha. Han måste undrat vad jag var för ett psycho.

Egendesignad  kräftskive-hatt, nöjd.

Var på kräftskiva med sambons lillasysters pojkväns släkt (!?) igår, lördags. Och ja, även jag och sambo undrade vad i hela friden vi skulle dit och göra. Haha. Äter inte kräftor, men värdarna hade gjort riktigt goda pajer(mums3) också. Det var supertrevligt, och jag tror att jag inte gjorde bort mig alltför mycket. Det är likadant varje gång jag är någonstans, är skiträdd och orolig för att någon ska ha uppfattat mig som för pratig, för högljudd och för mycket "på" och framåt. Jag vet att jag är sån som person, men ibland är jag rädd att jag blir lite för mycket "jag", så att säga. Vill ju inte störa någon. Men jag tror att det inte var så farligt, eller så är de jag frågat helt enkelt väluppfostrade och artiga och säger inte sanningen. Allt är relativt.

Oavsett så kom kvällen med massa bra, bland annat lärde jag känna JO lite mer än innan (vi gick på samma skola för många år sedan), och jag lärde känna hans flickvän E som jag aldrig träffat tidigare. Otroligt trevliga. Fast gårkvällens förstapris går nog ändå till den fräna taxi-chauffören som körde oss in till stan, han hade installerat en hysteriskt blinkande disco-slinga i taket i bilen som han satte igång när vi kört en liten bit. Han var jättenöjd och berättade stolt att han hade installerat den tidigare samma dag. Den va fin och rolig.

Helgen avslutades med grillning(mums4) hos mina föräldrar idag, oh så gott och mysigt! Mormor och morfar kom också förbi och åt. Sånt tycker jag om, när folk samlas och äter och umgås. Uppskattar de stunderna mycket. Sedan hade mamma bakat en jättegod sockerkaka med blå vallmofrön och citron i(mums5). Lillasyster hade bakat chokladbollar och rullat dem i polkagris-strössel(mums6), perfekt kombination!

Nej, läxor och matlista, sen går jag och lägger mig med Mr. King.

Enkel och grymt god fläskfilé. Tack, L!

Idag var det egentligen tänkt att jag skulle köra Functional moves och gym 30 min, men det blev inget med det. Var och fixade en grej på sjukhuset och blev rekommenderad att vänta i alla fall en dag med att träna så att kompressen inte skulle bli nerblött av svett och vatten. Gör mig inte jättemycket egentligen, passet är i och för sig ett av favoriterna för att det är så allsidigt, men tränar så mycket ändå att det gör ingen större skillnad.

Eftersom jag helt plötsligt hade en massa tid över passade jag på att göra lite ordentlig mysmat idag som jag annars inte skulle hinna göra innan träningen och som hade varit för sen för att påbörja efter. Detta lärde jag mig av min fina skånska älskling L när jag var där på besök, och det är ett urbra exempel på att enkelt också kan vara sjukt gott;

1. Ta fram fläskfilén och putsa den, sedan krydda den med salt och grovmalen svartpeppar (världens bästa krydda) och knåda in det i köttet.
2. Värm upp stekplåten under tiden på högsta värmen med lite olja och smör i, när den är riktigt het - lägg på filén och stek den någon minut på varje sida, precis så att den får fin färg.
3. Ta bort köttet från plåten och lägg det i en ugnsfast form som är lite smörad i bottnen, hacka en hel rödlök grovt och krossa ungefär fem-sex vitlöksklyftor under knivbladet (sådär professionellt som dem gör i alla matlagningsprogram) och släng ner det i ugnsformen tillsammans med köttet.
4. Sätt in härligheten i mitten av ugnen på 200°C i ungefär en timme. 
5. Som tillbehör gjorde jag en sallad med ananas, majs, sugar snap peas, isbergssallad och gurka. Efter att köttet varit i ugnen ungefär en halvtimme flyttade jag ner det och satte in pommes på en plåt över. Men det är valfritt vad man vill ha.


Köttet blir underbart saftigt, när man skär en bit droppar det verkligen om den, och så har det sugit åt sig en massa löksmak. Namnamnam.


Dessutom kom JK på besök idag, han har alltid med sig så grymt god fika! För att avrunda dagen blir det film, popcorn och bärs. GillaRt.

L och jag vid mitt senaste besök, åh, saknar dig och E.