Julafton

Ja. Då sitter man här hemma med familjen och tittar på Kalle innan vi drar vidare till mormor. Vi har precis druckit glögg och alla är färdiga. Herrans mysigt måste jag säga.

Sov hos sambos familj i natt, så morgonen bestod av julmys hemma hos dem med julklappsöppning och julskinksmacka med senap. Oförskämt gott och verkligen superhärligt att fira med dem också. Fick sjukt mycket bra grejer som allihop var helt perfekta! Av sambo fick jag en bland annat dn blu-ray och the Star Wars saga, av svärföräldrarna fick jag bland annat den röda Jet Set Addictionn-klockan som jag velat ha länge och av hans lillasyster och hennes pojkvän fick jag en underbar cupcakes-bok. Nu återstår nom familjs julklappar och jag är så nyfiken! Hittills har julafton verkligen varit perfekt prefekt perfekt!

Måste ändå faktiskt medge att lite snö hade inte varit fel. Det tar emot att säga det, hatar verkligen skiten, men det känns inte som så mycket jul när det inte ens är riktigt kallt. Det är höstrusk på julafton och det är fel. Idag är jag för snö, men imorgon är jag definitivt emot den igen.

Längtar efter en smarrig macka nu, trots att vi lyxade med det imorse hos sambos familj. Kan aldrig få nog. Och mormors mini-kroppkakor... ge mig nu!

Vi har ett problem..

.. Jo, nu är det så illa att julafton är imorgon och jag vill öppna paketer idag! Jag kan inte vänta längre, har gjort det tillräckligt länge tycker jag. Det är inte juste att låta folk vänta så länge.. svärföräldrarna  har en jättefin gran hemma med massor av klappar under och det är massor till mig. Åh, denna eviga väntan. Vilket påhitt.

In och fixa de sista presenterna nu, sen ska det kluras på innehållet i klapparna hela kvällen.

Over and out

Vad är julefrid?

En klasskamrat skrev precis på Facebook att julafton är om lite mer än 48 timmar. Och det är inte det värsta. Hon skrev det för att... nu kommer det... "sprida glädje!" Det var typ det värsta jag hört. De som känner att tiden innan jul är förenad med glädje lever uppenbarligen i en drömvärld. Och jag skulle verkligen vilja att någon av dessa personer visade mig vägen till denna värld, för den hade varit trevlig att besöka ibland. Särskilt när det kör ihop sig sådär härligt som det tenderar att göra precis såhär dagarna innan den stora aftonen. Det spelar ingen roll hur man gör, det ska likförbannat ändå dyka upp en massa extra i sista stund.

Det ska också verkligen poängteras att det värsta med all denna stressen som uppstått är att allt är roligt och mysigt. Jag vill göra och hinna med allt. Det handlar inte om att det är tråkiga saker jag ska göra, då hade det bara varit att blunda och hoppa över och strunta i och gallra bort. Jag vill hinna med allting, och jag både tror och vet att när jag väl sitter på plats och andas igen, kommer jag att njuta av stunden och lägga all denna stress bakom mig.

Pratade med mamma och ventilerade lite, och hon skrattade bara och förklarade att hon skriver lappar hemma för att hålla ordning på allt. Problemet är bara att hennes lappar är en röra för att hon blandat ihop allt ändå. Och vi kom överrens om att det finns inget som heter "julefrid", och om man säger det borde man få stryk. Haha, det är skönt att ha någon på sin sida ibland. Lugnande i stressen, liksom.

Sambo har uppenbarligen hittat julkänslor någonstans och fick för sig att lägga de paketer vi har hemma under granen. Tog med mig de flesta presenter hem förra helgen, men har några här som är nyinslagna som han tyckte skulle ligga under granen tillsammans med de han slagit in till mig. Han är så söt och underbar med sina idéer. Så nu har vi julklappar under granen, och jag har till och med fått klämma på mina! Klapparna blev så fina under min lilla gran. Det är precis sånt här som visar hur viktig han är, han kommer liksom på saker som lyfter upp mig när jag känner mig nere. Han får mig att känna mig mer i närheten av julefrid än någon annan. Han är bäst.

Våra fina julklappar under granen.

Julklappsdag

Jag har varit klar med mina julklappar sen någon vecka tillbaka, medan sambo var ute idag och står fortfarande med lite kvar. Hans familj är nämligen en bunt "jag vet inte"-människor, så det är inte lätt för honom. Mina har med varit lite sådana, å andra sidan är de mycket enklare att hitta bra saker till än sambons av någon anledning. Jag vet nog inga som är så svåra att köpa till som han och hans familj, och lite tycker jag att han kan ha det. För nu när han springer runt i panik och kommer inte på något för de säger ingenting kan man skutta runt honom och flina och påpeka att han är likadan och nu vet han hur vi andra har det med honom. Ah.

Idag medan sambo stod i duschen lokaliserade jag mina julklappar.. och jag förstår vad han menade med att han inte ville att jag skulle klämma på dem för att de kanske skulle falla ihop. Haha. De ser för-djävliga ut! En är ganska lik en dubbelvikt snigel.. frågade om han inte hade haft tillgång till en sax, men det hade han. Woops. Sen fick jag en syrlig kommentar om att jag förstört allting bara för att jag hade klämt fast jag inte fick och för att jag nu säkert vet vad det är. Jag är faktiskt något av en specialist att lista ut vad det är i mina paket, men denna gången är jag ganska förvirrad..

Oavsett så har min Grinch till sambo förstört den julklappen som jag var nöjdast med till honom. Han om någon är tråkigt och irriterande svår att köpa till, nämner han något så slåss alla om vem som ska köpa det. I år hittade jag någonting själv, som han skulle älska. Så jag beställde det i smyg och försökte se hans min framför mig när han öppnar det på jul. Så hittade han samma sida, och såg samma sak som jag precis beställt och sa att han ville ha den. Och så sa jag lite lurigt att jag redan köpt något annat, och att det var synd att jag inte sett den innan för den hade varit perfekt. Så muttrade han och sa att han skulle köpa den till sig själv då.. ja, det var ju bara att säga att jag hade beställt den.. Han förstörde allt. Tänker inte ens slå in den. Julförstörare.

Ville vara ute i lite god tid i år och hittade en grej till min pappa på internet, beställde denna den 4 december. Tror du den har kommit än? Nej. Skickade ett mail idag och frågade vart den tagit vägen, det är liksom ett svenskt företag och den skickas inom Sverige. Tycker det är dåligt. Har köpt en extra julklapp nu, som en lösning på om den andra inte kommer. Och gör det det nu precis innan så får han två. Så blir det med det.

Är riktigt nöjd med mina julklappar i år, bara längtar tills jag kan ge bort dem. Ååååh ge mig julafton.

Breaking news

Äntligen, äntligen, äntligen kan jag skriva och prata om det jag har velat säga till folk länge. Äntligen kan jag säga vad det är för möten vi varit på. För idag blev det bestämt. Jag, AX och SL fick våra stipendium! Så under ca 10 veckor under höstterminen 2012 kommer vi att åka till Barbados och forska till våra examensarbeten. Fatta va häftigt, och vilken sjuk möjlighet och vilken erfarenhet och upplevelse. Ojojoj. Och det är sjuuukt mycket som ska göras innan med. Blev superstressad under mötet vi hade idag och nästan skakade när vi gick därifrån, men det ska nog bli bra. Oh, va kul.

Nu måste jag verkligen hålla på mitt nyårslöfte att sätta igång med träningen igen. Kan ju inte gå runt på Barbados vita stränder med värsta dallret. Haha! Nej, det får vi ta och ordna. Kommer bli roligt att faktiskt sätta igång med träningen igen, saknar den. Var både piggare och gladare under tiden jag tränade, så det är det inget snack med att jag ska starta upp efter nyår. Idrottsinriktningen startar dessutom nästa termin, så då blir det att komma i form dubbelt upp. Gillart gillart. Kommer vara snyggast på stranden ht-2012, och det är ett löfte. ah.

HE och JOE var här och fikade idag med. Och som den självutnämnda kakbakmakerskan jag är slängde jag givetvis ihop lite smarrigt att ha till kaffet. Det bjöds på kokostoppar, chocolate chip cookies och kladdkaka med grädde. Nu blev i och för sig kladdkakan inte särskilt bra, den blev liksom inte genombakad och flöt ut när vi skar i den. Det var lite därför jag också gjorde cookies, som en back-up plan, och det visade ju sig vara en bra sådan. Lyckligtvis var damerna väluppfostrade och tog varsin bit i alla fall och sa "mm" flera gånger. Tur att man har sådana vänner alltså.

P.S Sambo var själv inne i stan idag för att köpa julklapp till mig. Och det är ingenting som jag har sagt sådär tydligt att jag önskar. Och jag kommer visst att bli asförvånad när jag öppnar den. Och han är helt säker om att jag kommer bli riktigt nöjd. Och jag får inte klämma för att han har slagit in den själv, så han är rädd att det ramlar sönder när som helst. Fatta nyfikenheten. D.S

Förtidsjulafton

Japp, i helgen firade vi julafton i förtid hos farmor med pappas sida av släkten. Tycker om att vi firar jul på detta sättet varje år, att vi är hos farmor lite innan och tjuvstartar lite. På så vis både har man kakan och äter upp den. För man har ju julafton i förväg och man har julafton kvar att längta till. Perfekt tycker jag.

Som jag nämnt tidigare tycker jag att det är riktigt roligt att ge bort paket, och jag tycker att det är jättekul att göra dem lite speciella och fina. Älskar givetvis att få, och senast idag sa sambo till mig att jag blir som en två-åring vid jul för att jag är så nyfiken. Och han sa åt mig att det är okej att man är lite nyfiken, men jag går lite för långt när jag blir arg och irriterad för att folk smusslar om hemligheter bakom min rygg. Alltså, blir inte arg för att de håller på att fixa julklappar till mig, men blir irriterad för att jag vill också veta men samtidigt inte... Stalkade sambon i affären idag.. hans mamma, syster, systers pojkvän och jag var på Kosta Julmarknad och så slank han plötsligt iväg, så jag knatade efter med ungefär tio meters mellanrum och så gled han in på herravdelningen och när jag trodde att jag tappat bort honom kikade han fram bakom en hylla och flinade. När jag frågade vad han höll på med svarade han bara att han känner mig, och att han visste att jag skulle vara så nyfiken att jag skulle följa efter honom, så han gick in på herravdelningen bara för att retas med mig. Två minuter senare träffade vi hans mamma, och han fick mig att lova honom att inte följa efter denna gången. Så jag gjorde inte det. Det ryktas om att han införskaffade två julklappar åt mig. Det bara kliar i min kropp.

Var inne i stan i torsdags och köpte papper och snöre och dekoration och lim och sånt till paketerna som skulle slås in till julaftonen hos farmor i helgen samt de som jag passade på att lämpa av hos mamma och pappa till julaftonen hos mormor nästa helg. Och är det något som jag inte förstår alls så är det varför i hela friden företag tillverkar och säljer genomskinligt inslagspapper? Fick klä in varenda paket i vanligt vitt skrivarpapper först innan jag kunde klä in dem i det riktiga pappret, sjukt störande. Fina blev de i alla fall. Och så bakade jag med och hade med mig hem till mamma och pappa, det var också uppskattat. Pappa hade lite på skämt önskat cookies med jordnötter och mörk choklad så det fick han, sen gjorde jag mördegskakor med hasselnötter och mörk choklad och mördegskakor med kanel och socker.

Fick jättefina grejer hos farmor, bland annat ett presentkort på IKEA som vi hade önskat. Eftersom de vuxna inte köper en massa paket till varandra köper vi i stället en var som passar alla för ungefär 150 kronor, detta kallar vi fyndigt nog för "150-kroners". Det varierar lite år för år hur vi delar ut dessa paket, men i år drog vi bara varsin lapp som avgjorde ordningen på vem som fick välja vilket paket man ville ha av de som stod på bordet, och när alla sen hade tagit ett paket var satte vi klockan på fem minuter och så bytte vi runt med varandra tills tiden var ute och så öppnade man en åt gången samtidigt som man då också fick reda på vem paketet var ifrån. Jag hade tur och fick tre böcker; Kokain, Kråkflickan och Jonathan Strange & Mr Norrell, passade mig perfekt. Så i kväll ska jag börja läsa den sistnämnda av dem tillsammans med en kopp te tänkte jag.

Svull

Finns det något värre än att vara sugen på något, vad som helst, men ändå inte veta vad? Sitter framför datorn nu och spelar lite och har tagit fram allt som går att tugga på. Käkarna är trötta på mig, men magen är långt ifrån full.
På skrivbordet runt mig just nu har jag:
1 påse sourcream & peppar chips
1 skål popcorn
1 bunke mandelkubb
1 påse plockgodis
1 Marabou premium chokladkaka
1 påse kanderade cashewnötter
1 glas kaffe
1 glas cola zero
1 energidryck

Hrm. Märks rätt bra att jag är helt oförmögen att bestämma mig när det kommer till sånt här. Har världens beslutsångest i affären om jag ska handla till exempel chips, det går bra inte att välja en påse rakt av. Man måste ägna flera minuter till att tänka ut vilka valmöjligheter man har, och sedan gallra ut de smakerna som man ätit de senaste gångarna, de man tyckte var väldigt goda, de man är mer sugen på och de som det var längesedan man åt. Och precis när man är klar och kommit fram till en sort och sträcker sig efter den sneglar man snabbt på ostbågarna och tycker att det hade ju varit gott... och så börjas det om igen.

Idag är det en sån dag då jag inte har någon aning om vad jag är sugen på, så jag har plockat fram allt jag kan hitta. Det ska också tilläggas att allt inte är fullt, för att jag äter sällan upp allt jag köper. Blir supersugen i affären och sen när jag kommer hem tar jag en tugga och så är jag nöjd. Det var inte många veckor sedan jag slängde åtta (!?) chipspåsar som det bara var en nypa tagna ur. Var inte sugen på dem längre, helt enkelt. En nypa räcker oftast för mig, tycker att det borde införas en 50g påse till de som är som jag. Godiset kommer jag förmodligen börja bjuda bort, som allt annat godis jag köper. Har aldrig tyckt om godis, men det händer att jag blir sugen på det. Så jag köper det, tar en bit och så bjuder jag bort resten. Man har det inte lätt alltid.

Värt att nämnas: Hanna 80+

Värt att nämnas: Hanna 80+: Så var det det där med att känna sig gammal igen. Hela långa dagen har jag och AX suttit med skolarbete, dels för att det var rätt mycket a...

Hanna 80+

Så var det det där med att känna sig gammal igen. Hela långa dagen har jag och AX suttit med skolarbete, dels för att det var rätt mycket att göra och dels för att vi båda är lättdistraherade och stör varandra hela tiden. Två gånger har vi varit och handlat, först mat och sen gotte. AX visade mig ett klipp från MMA (kort för idioter typ) där en kille bryter armen på en annan, man ser hur han drar i den och hur hela armen och axeln hoppar till. Han slet sönder den.. jag klarar blod och sår och sånt, men att se när folk bryter sig är typ det vidrigaste som finns. Fick verkligen en klump magen och rysningar. Vet inte riktigt vad han skrattade åt, och han sa att den killen förtjänade det för att han varit dum. Uäck.

Eftersom jag inte börjar förrän ett imorgon och sambo är ledig så tänkte vi skulle sitta uppe och spela lite senare än vi brukar eftersom vi inte ska upp tidigt, och då ville vi ha lite gotte och tugga på framför datorerna. Detta är vår definition av myskväll, nämligen. Så vi gick alla tre till affären och skulle kolla om vi hittade något vi var sugna på. Sambo gick till plockgodiset och AX köpte den nya dumlen med pepparkaka, jag siktade in mig på kakorna. Älskar kakor, väljer det vilken dag som helst framför både chips och godis. Nu skulle jag bara komma på vilken kaka jag var mest sugen på att tugga på ikväll. AX kom fram till mig och frågade hur det gick, då vände jag mig mot honom och sa "Mandelkubb blir det nog. Ja, en kopp kaffe och mandelkubb är ju jättegott! Det blir det ikväll". Han bara stirrade på mig, och det enda svaret jag fick var "Är du typ 80-90 år eller..?". Förstår det inte alls. AX hade dumle och julmust, sambo plockgodis och cola och jag kaffe och mandelkubb. Tycker verkligen att mitt låter godast. Haha.

Efter att vi kom hem var jag och AX klara med den sista uppgiften efter bara några minuter, så jag satte på en kanna kaffe och tog fram mina mandelkubb och startade Green Lantern, har inte sett den filmen än och sett fram emot den hela dagen. Precis när jag tog upp kakan och skulle ta ett bett frågade AX om jag inte skulle ta och sätta mig i gungstolen också. Strax efter dök det upp en skrynklig utomjording på skärmen, och så sa han "han kanske hade velat ha en mandelkubb". Han är så rolig, och där satt han och tuggade dumle så febrilt att han knapp kunde prata. Jag njöt i alla fall och tryckte sju stycken med en gång. Helt klart underskattad kaka. Sambo påpekade att jag fyller faktiskt 23 om lite mer än en månad, så det är mycket möjligt att åldern börjar visa sig nu.. tyckte det va lite kul sagt. Fast jag har å andra sidan förklarat för honom klart och tydligt att jag slutade fylla år vid 22, så framtida födelsedagar blir bara repriser av min 22årsdag fram tills 65.

Jul på Liseberg

Denna julmarknaden kan verkligen, verkligen, verkligen rekommenderas! Vi tog en bussresa dit, och visst tog det några timmar, men det kompenserades upp med trevligt sällskap och avslappning. Det är så skönt med att åka på dessa bussresor, man sätter sig på bussen och så kommer man tillslut fram till dit man ska, utan att själv behöva tänka och leta och sånt. Man bara sätter sig ner och fikar och tar det lugnt, vilar om man vill det. Sen stannar den och så säger chauffören i högtalarna att vi är framme och att han hämtar upp oss igen vid senast nio och att vi ska ha det så trevligt som möjligt. Sånt gillar jag.

Att åka till Liseberg har varit en familjetradition sedan jag var yttepyttepytteliten, varje sommar bar det av och åktes för fulla muggar. Så jag kan ju säga att jag verkligen vet hur Liseberg ser ut, och jag kan verkligen säga att det var skithäftigt att se nöjesfältet i julmarknads-miljö. Det var magiskt med all belysning, och stämningen var helt fantastisk. Glädje och värme var den enda känslan man hade, fast det inte var någon snö, och trots regn- och hagelskurarna som drog över ibland. Det blåste i alla fall inte, och det var vi glada för.

Tyckte speciellt att det var häftigt att de hade några attraktioner igång, fast det inte var sommar. Och det minnet jag verkligen kommer att bära med mig länge är när mamma lurade in min lilla mormor på Hotell Gasten. Jag har gått den ungefär två och en tredjedels gång. Går aldrig den igen, inte en chans. Sista gången jag gick den storgrät jag (sådär mycket så att man ser ruskigt ful ut) och tillslut kom det fram en kille till mig, som såg ut som ett lik, och frågade om jag var ledsen. Smart. Dog nästan. Han öppnade en kamouflerad dörr och så gick vi ut genom den, så visade han mig övervakningskamerorna och sa att dem sett att jag aslipat hela rundan, och att det var därför han kom och hämtade mig. Och så visade han var dem sminkade sig, och alla kläder. Som om jag inte fattade att det bara är på låtsas.. haha, snällt och så men jag är rädd, inte dum typ. Fick dessutom pengarna tillbaka för att jag inte ens gick halva rundan. Mamma har gått den flera gånger, och hon är lika fullständigt livrädd varje gång hon går den och hoppar och skriker. En gång hoppade hon upp på lillebrors rygg i ren fasa. Av någon sjuk anledning tycker hon uppenbarligen om att bli rädd, och drog med min lilla ovetande mormor till Hotell Gasten. Sambos lillasyster vågade inte heller, hon har gått den innan och lovat sig själv att aldrig göra det igen. Lillebrors flickvän, sambos mormor och mamma var bara fega, så ingen av dem skulle med heller.

När de tillslut kom ut från Hotellet skrattade de oavbrutet, och de två främlingar som gått med dem skrattade också. Paniken skrek i mormors ögon, och hon kunde inte sluta skratta. Mamma kunde knappt stå upprätt och torkade oavbrutet tårarna. Mormor hade skrikit helt frenetiskt från det att dörren vid ingången stängdes till det att dem kom ut, och mamma hade skrikit lika mycket hon. Dessutom hade de satt min lilla mormor på att gå längst fram, och hon hade visst också hoppat in i en vägg vid ett tillfälle. Haha, hon sa sedan att hon förstår nu varför vi som gått innan inte ville följa med in igen frivilligt, och hon var verkligen tvungen att sätta sig ner en stund. Hon skrattade länge, men man såg på henne att det inte bara var av glädje utan av skräckblandad förtjusning. Hon är modig hon.

Jag fick hela sju julklappar fixade, och så ordnade jag och TH så att vi fick Ben & Jerry's lipbalms med cookie dough, cherry garcia och chocolate fudge brownie smaker. Gjorde också en milkshake med cookie dough och chunky monkey, den va så god att jag nästan dog. Provade varm choklad med vanilj och kanel med congac-grädde och så åt vi fantastisk god mat. Köpte kanderade cachewnötter och fudge, för det måste man. Och popcorn till bussfärden hem.

Vårt sällskap satt längst bak i bussen, och vi märkte att de framför oss började flytta sig till de lediga sätena längre fram i bussen. Förmodligen för att vi satt och pratade men åker man på en bussresa får man vara med på att folk pratar. Fast jag förstår varför den sista som flyttade sig gjorde det. Mormor somnade och mamma och jag tyckte att hon såg rolig ut, så vi skulle ta kort på henne (klockan var typ halv tolv på natten efter en hel dag på markanden, så de flesta i bussen sov). Och när jag lutade mig fram för att ta en bra närbild slängde mormor sig plötsligt framåt och sa bu. Jag och mamma blev skiträdda och skrek rakt ut. Sen försökte vi (mamma, jag, mormor, sambos mamma och mormor) kväva skratt-attackerna som kom när vi insåg att vi hade skrikit rakt ut, att det var mormors fel, att mamma hade flyttat sig från sin plats på stolen till att sitta hukandes i mittgången och att vi hade väckt folk. Efter en stund dök ett nyvaket, ruffsigt huvud upp bakom mammas stol, det var TH som vaknat av allt liv och undrade vad vi höll på med. Hahah så roligt. 

Är så nöjd man kan bli med denna resan. Vi har haft så roligt och mysigt. Kommer aldrig glömma den och kommer garanterat åka nästa år igen, det är en sak som är säker. Tack till er alla som var med och som bidrog till att allt blev helt perfekt!

En kaka till kaffet?

Nu var det så längesen jag bakade att det absolut va dags att göra det. Fick nästan panik i förrgår när det där kakbakarrycket drog igenom kroppen och rörde runt i receptförrådet jag har i hjärnan. Jag ville göra allt, allt, allt! När jag bromsade mig själv var jag uppe på sex sorters kakor, och när sambon pratade förnuft i mig gick jag ner till fyra. "Det räcker faktiskt med fyra". Pfffft. Hade två olika sorters cookies som jag aldrig gjort innan och ville testa, men de senaste två gångerna har jag gjort cookies fast med ett annat recept. Och även om dem skiljer sig så är principen lika, och det skulle helt enkelt inte bli lika kul. Så de två gallrades bort.

I helgen ska jag, mamma, mormor, morbrors fru, lillebrors flickvän, sambos mamma, sambos syster och sambos mormor åka en såndär bussresa till Göteborg och gå på lisebergs julmarknad. Kom att tänka på att vi ska åka buss länge, både dit och hem, och att vi kommer att dricka kaffe. Och jag tänkte att då kunde jag ju baka kakor, dagen i ära, och bjuda på och sprida lite glädje. Och eftersom vi är åtta personer så kunde jag inte göra i alla fall mindre än fyra olika sorter, så att det förhoppningsvis finns något för alla. Det blev fyra klassiker i form av kolasnittar, kokostoppar, sånadär småkakor med hasselnöt och choklad, och småkakor (av likadan smet) fast med socker och kanel. Är nöjd med varenda en av dem, men lite osäker på om kolasnittarna blev så bra som jag ville. Det märker vi väl, fika blir vi inte utan i alla fall, och det kommer ju precis efter kaffe i "viktigaste-sakerna-att-ha-med-på-en-lång-resa-listan".

MM var här och drack te (hon är uppenbarligen för cool för kaffe) och höll mig sällskap hela eftermiddagen och kvällen. Det var roligt att ha någon att prata med samtidigt, och hon är så enkel och bra och vi är på något sätt rätt likasinnade, så vi hade inga problem att hålla samtalen flytande. Kanon torsdagskväll, måste jag säga.

Filmstjärna

Idag var det dags för filmprojektet att sätta igång på riktigt, det vi planerade och skrev ner förra lektionen skulle nu bli verklighet genom kameralinsen. Och ja, det gick ju helt okej bra.

MM hade lagt ner riktigt mycket arbete på att komma så nära sin rollbeskrivning som möjligt, och fan va hon lyckades! Hon var smokin'. Jag kom väl rätt nära vad jag skulle se ut som, lite lite missnöjd, men det dög för denna produktionen, och det var den enda lösningen. Så vad ska man göra? Blir kanske otydligt om jag är polis eller sheriff, men det får man väll förklara i så fall. Tror att filmen allt som allt kommer bli kanon i alla fall. Scenerna blev precis som vi hade tänkt, och kanske till och med bättre. Älskar hur jag och MM fick till slutet, det var hysteriskt. Haha.Vi hade lätt gjort karriär i Hollywood. I alla fall i stumfilm. 

Något som däremot kändes väldigt oplanerat var att alla scener är utomhus, och idag har det snöat och blåst iskallt! MM hade vara termo-tights och en tunn långärmad på sig, jag hade bara jeans och en herrskjorta. Inte konstigt att vi båda nu sitter och huttrar, så nerkylda som vi måste blivit. Mitt skelett fryser.. Och inte spelar det någon roll heller hur mycket man tar på sig, när kylan liksom kommer inifrån och sprider sig ut i kroppen. Kaffet får värma min frusna själ. Allt fixar sig med kaffe.

Polisen och vardagshjälten

Kolla hennes blogg på http://www.myrbackmadeleine.blogspot.com

Kul med ketchup

Idag har det hänt masssa roliga grejer. Vaknade av ett ryck (ni vet sådär så att man spritter i hela kroppen och täcke och kuddar flyger upp en meter upp i luften och landar rakt på en igen) för att det ringde på dörren. Utanför stod AX och SL och väntade på att jag skulle öppna. Vi hade i och för sig bestämt att träffas för att plugga, men vid halv 12? Jisses.. Öppnade dörren med ögonen som två streck, håret som ett fågelbo och pyamas, de tyckte dem va roligt.

Först planerade vi i flera timmar på det där som jag inte riktigt vågar avslöja än, och sedan gick vi ut för att fotografera lite inför ett annat projekt till bilden. SL hade planerat det i minsta detalj, la ut badlakanet, tog av sig jackan och la sig ner. På bara någon minut började den lilla kroppen skaka av kylan, stackaren. Det var rätt roligt. Ingen av dessa är den "riktiga" bilden, alltså den han ska använda i sitt projekt. Vill inte lägga ut den innan han visat upp och redovisat den själv. Men tyckte att dessa va lite roliga, han ser för-djävlig ut med all ketchup i ansiktet! Märk mina vita fingeravtryck på hans arm (bild 2), jag höll handen där en stund tidigare, han var alltså så kall att han höll på att bli blå. Ändå skrattade jag livet ur mig, haha. Dog nästan. Precis som SL. AX var fotografen, och kan tala om att han skrattade också rätt gott åt detta påhitt, så det va inte bara jag som roades lite extra på SLs bekostnad. HA.

Ser ni snön?! Dem har fått skotta här. SKOTTA. Har i och för sig hittat EN rolig grej med äckelsnön och idiotkylan nu. Har suttit idag och tittat på folk som gått förbi utanför fönstret. Undrar om de vet ur dumma de ser ut? Går som stela pingviner med armarna precis spikraka och pekande åt sidorna för att behålla balansen. Några drog på ändan. En kille va ute och sprang, jag och SL hoppades att han skulle ramla, men han halkade bara till några gånger, så det var en besvikelse. 

Nu går fröken i ide

Stunden är inne. Som missfärgade, förorenade och smutsiga små moln yr de glädjedödande föremålen ner ifrån skyn. Som exklusiva ångesthöjande små iskristaller sprider de kyla i hela min kropp. Listigt kamouflerade till söta fluffbommulsmoln lurar de på allt levande, och sprider ut sig så att ingen kommer undan. Nu är den här. Snön har tagit över staden.

Följde live streamen på channel 8 i natt från Las Vegas Rock 'n' roll Marathon och lillebrors framfart via chippet på hans sko som uppdaterades med information om tid och hastighet vid olika markeringar under loppet. Och ett stort, stort, stort grattis till honom som gick i mål på 4h och 36 min! Hans första maraton och han klarar det med en sån tid. Han är otrolig. Återigen, grattis brorsan!

Vid ungefär halv fem i morse slutade det regna, och det slutade vara snöblandat regn. Det började bli bara snö. Snö, snö och inget annat. Vid femtiden var snöflingorna så stora att det såg ut som att en stor förpackning bommulls-pads exploderat ovan molnen och nu var på väg ner. När EH kom för det dagliga morgonkaffet halv nio såg man knappt ut för all snö. Längtade inte till att gå till skolan kan jag erkänna. Nu kommer jag absolut inte sätta foten utanför dörren om jag inte absolut måste... undrar var understället är, måste leta reda på det. Höll på att fullständigt frysa ihjäl idag när jag skulle gå och handla kaffe (för det är ett måste). Det kändes som att jag var helt naken, fast jag var fullt munderad med lager-på-lager och halsduken uppdragen under ögonen. Och varje år ställer jag mig frågan, som jag aldrig får svar på; Hur fan kan någon tycka att detta är mysigt? Hur fan kan folk le när eländet dimper ner från himlen? Hur fan kan folk säga att de har längtat till detta?

Det finns verkligen inget positivt med snö. Möjligtvis ordet, tycker att det ligger bra i munnen. Snö. Det blir för kallt för att man ska kunna leva -oavsett hur många lager man har på sig. Man fryser ihjäl och pälsar på sig tills man knappt kan andas eller röra sig bekvämt. Sedan är man lite sen och ökar takten och svettas som en gris och så har man ett lager kläder som är blött av snön och ett lager kläder som luktar illa, bara att välja. Woho. Plus att snön i majoritet ändå bara byter form till slask större delen av vindermånaderna och det tar sig in i skor och man förfryser sina fötter fullständigt och raggsockorna blir förstörda och skorna luktar skit eftersom de hela tiden bli blöta och tillslut surnar (nej, jag har ingen skotork). Sen fryser det på och det blir blixthalka och folk åker i diket och halkar och hela stan förvandlas till en ofrivillig cirkus med omkullramlande människor. Jaaa, vad jag har längtat! Eller?

Två fula ord förklarar denna bild: Fy fan.

Min lilla lilla lilla lillebror

Jag är en stolt syster, utan diskussion. En stolt storasyster dessutom, till både en lillebror och en lillasyster. Nu är min lillasyster bara 11, och det ligger i hennes natur att se mig som världens bästa. Och det är så roligt att se henne växa upp och utvecklas. Älskar henne otroligt mycket. Däremot är inte detta inlägget direkt riktat till henne, utan till min lilla lilla lilla lillebror.

Min lilla lillebror är två år yngre än mig, så vi har liksom alltid varit typ jämnåriga och stått väldigt nära varandra. Vi har, som alla andra syskon, haft våra perioder av ovänskap och rykt ihop. Men överlag vill jag ändå minnas att vi kommit bra överens. Vi kramas när vi ses, och vi kramas när vi ska gå. Vi har samma humor och kan prata om allt. Vi kommer otroligt bra överens och är väldigt nära, som jag tycker att syskon ska vara. Och det är klart att man är stolt över sitt syskon, och är det någon egenskap som min lilla lillebror har som jag önskar att jag hade så är det den sjuka beslutsamhet som han besitter. Har han bestämt sig för något ska han fullfölja det, oavsett hur mycket det tar emot. Jag däremot ger upp direkt, faller platt och dör så fort minsta lilla motstånd dyker upp.

Vår farbrors fru springer maraton runt om i USA och lite här och var, och i somras pratade hon om Las Vegas Rock 'n' Roll Marathon den 4 december. Och min lilla lillebror, som aldrig sprungit ett maraton tidigare fick för sig från absolut ingenstans att det skulle minsann han klara av. Det ska tilläggas att lillebror har varit sportsligt aktiv sedan han va väldigt liten (till skillnad från mig) och tycker om att röra på sig (till skillnad från mig). Han mår bättre av att röra på sig, helt enkelt. Så för honom var det bara att sätta igång och träna upp konditionen och uthålligheten. Och ja, han har kort sagt legat i hårdträning nu sen i augusti. Jag ville också, men har verkligen inte det som krävs för att inte bara dö av smärta, utan också av uttråkighet innan loppet är slut. Jag har testat att springa, men efter tre kilometer får jag nästan panik för att jag är uttråkad av att bara springa och springa och vill göra något annat. För att jag har, till skillnad från min fantastiskt envisa lillebror, ingen så stark beslutsamhet någonstans i kroppen. Jag är för svag.

Så nu, i detta nuet, sitter min lilla lilla lillebror i Las Vegas med vår farbror och hans fru, och laddar inför detta maraton. Hans första maraton, som han hårdtränat i månader till och som han nu är en av de 6000 som ska springa ett helt maraton, och en av de 47000 som springer längs The strip i natt. Som han har åkt hur långt som helst till för att göra. Och jag vill inte på något sätt jinxa honom, men klart att jag kommer tänka på honom hela natten (för det drar igång klockan 01.00 svensk tid) och klart att jag kommer heja på honom och hoppas att han går i mål. Samtidigt känner jag att oavsett hur det går så är han otroligt modig, och har en fantastisk viljestyrka. Och bara det är egenskaper som gör en vinnare, finish-line eller inte. Det är min bror det, och jag är så stolt (och lite avundsjuk) över hans beslutsamhet och envishet. Det är sånt man kommer lågt på. Du är bäst!

Världens bästa lillebror i Las Vegas just nu. Så coolt. Gogogo!

Zappos.com, som verkar vara huvudsponsorerna för loppet, har gjort en filmning av banan för de som springer ett helt maraton. Videon är fånigt sponsrad av Dodge, men det skiter jag i. Tycker att de va coolt att se den exakta rundan lillebror och alla andra ska springa: http://bcove.me/0o3texh5

Och om jag fattat det rätt kommer ungefär 32 band spela (listan) på olika scener längs sträckan. Så fränt. Och som Pre-race concert spelar Cheap Trick vid startlinjen för att få igång alla som ska dra iväg. Så ännu fränare. Här är kartan för hur de ska springa. 

Hm, märks det att jag är sjukt insatt och otroligt stolt? Tycker att detta är så roligt att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Lite avundsjuk är man ju också. Önskar jag va lika envis, eller i alla fall i närheten. 

Frågade lillebror om han hade något emot att jag la upp allt detta innan han ens börjat springa, i fall han inte skulle gå i mål, fick svaret att "Nej men det är okej. Det kvittar ifall jag klarar det eller inte. Jag har tränat och tagit mig hit, jag är nöjd bara nu. Men det är ett stort jäkla plus om jag klarar det (som jag kommer att göra)". Så sjukt bra sagt, den attityden skulle alla ha.

Nu håller vi alla tummarna för min duktiga, duktiga bror. Bara att du åkte iväg gör dig till en vinnare för mig, brorsan. Du är alltid en vinnare för mig. Det ska du veta!

Väx upp.

Är det något personlighetsdrag jag inte klarar av, och som nästan ger mig utslag, så är det när en person är så självgod att den nästan spricker. En sådan som gärna sitter lite lätt bakåtlutad, med armarna i kors och ler sådär överlägset duktigt hela tiden. En som som nickar instämmade till allt som sägs bara för att visa för sin omgivning att den vet precis vad alla pratar om, och att den vet mer än det som sägs. En person som sätter sig själv på en guldpläterad pedistal och höjer sitt ego till skyarna. En sådan som ser ner på precis varenda människa den kommer i kontakt med, och vars enda mål är att sprida sina kunskaper som om den vore Jesus själv.

Jag är långt ifrån det som kategoriseras som "Allmänbildad" och det stör inte mig alls. Jag är imponerad av människor som kan lite om allt, typ som min sambo, som kan prata med nästan alla han möter om något. Jag är rätt insnöad på bara det som intresserar mig, och helt ovetande om det som är ointressant. Geografi, religion och historia är till exempel inte några ämnen jag kan föra ett djupare samtal om. Jag kan annat, helt enkelt. För vissa människor är det nästan oacceptabelt att inte ha en bred allmänbildning. Och det har visat sig att dessa människor ofta är sådana tillbakalutade, uppblåsta besserwissrar som då dummar ner sådana som mig. Sådana som gör "pff"-ljud och gestikulerar så att det står härliga till och himlar med ögonen som om det var det absolut dummaste den hört så fort man ställer en fråga. Det är en ful attityd, och ett fult personlighetsdrag. 

Dessa idioter behöver inte beblanda sig med folk om de nu är så sjukt fina att de måste bete sig som respektlösa idioter bland de "dumma" och "sämre" människorna omkring dem som inte besitter den kunskapen som de gör (enligt de själva). Folk ska få vara som folk är, och man ska respektera och acceptera att alla är olika. Men jag kan bara inte låtsas som ingenting när någon beter sig överlägset mot alla andra som den anser inte befinner sin i samma "liga" som dem. Är det något som verkligen gör mig förbannad så är det människor som tror att de ha rätten att bete sig illa mot andra bara för att de är så jäkla fina enligt sig själva. Ja, du är så duktig, oh stora, smarta orakel! Vad hade min tillvaro varit utan dig och visdom? Vill ni ha fakta? Här är fakta: Ni är inte bättre än någon annan bara för att ni kan mycket, och ska man göra någon form av mätning bidrar ert fula sätt till att ni är sämre än de ni själva trampar på. Värt att tänka på.

Det är ju nästan mobbning att bete sig på det sättet, och jag kan inte påstå att det är något som en människa som anser sig själv som översmart skulle göra. Kunskap är makt, men det är inte makt att höja sig över andra, och det är inte kunskap att tro att man kan göra det.

Jakten på grå Oktober

Satt precis och pratade med mamma i telefonen om att det inte alls känns som att det är December imorgon. Jag berättade att flera i min klass börjat prata om arbetet som ska in den femte, och att många av dem är stressade för att de "bara" skrivit lite mer än hälften. Varpå jag inte ens tittat på uppgiften än, och har inte en susning om vad som ska göras, för att det är så långt kvar och jag har inte sett någon mening med att börja med det än. Herregud, det är ju en evighet till den 5 December. Eller inte. HE påpekade för mig idag om att den femte är på måndag. Nu på måndag. Den måndagen som kommer. Ja, det var det värsta vad tiden gick fort helt plötsligt.

Mamma förstod precis vad jag menade, och sa att det inte kändes verkligt att man ska vända blad imorgon. Hon tror att hon har tappat Oktober någonstans på vägen, och när hon sa detta kände jag direkt att jag nog gjort samma sak. Inte konstigt att allt känns fel och skevt när en hel månad saknas. Fast jag tror mer på att någon har snott den, det är inte möjligt att slarva bort en hel månad, inte ens för mig. Så du som snodde Oktober från oss, skulle du kunna vara snäll och ge tillbaka den? Tycker inte riktigt att det är okej att sno en månad på det viset. Det blir så dumt då..

Antar att det bara är att gilla läget, resa sig upp och börja stressa skiten ur sig för att ta igen de timmar man missat i och med månads-tjuven. Jag och sambo åkte till Kosta julmarknad i helgen, och det var rusktigt mysigt. Vi träffade även mormor och morfar där, och tog en fika, så underbart supertrevligt. Min mormor och morfar är bäst. Inget snack om saken. Så enkla och snälla och rara och söta och trevliga. Inga konstigheter -bara kaffe, typ. Vi åkte inte dit för att leta julklappar, men nu såhär i efterhand önskar man kanske att man hade kollat med klappar i åtanke. Kosta är verkligen jättemysigt att åka till, och det finns mycket bra att hitta där. I år kan man dessutom blåsa sin egen julgranskula. Rätt fräckt. Vi skulle gjort det, men vi kom försent.

En skitbra grej med att ha blogg: Satt nu precis och kollade igenom de 18 inlägg jag skrev under Oktober månad, och jag måste säga att det hände ju asmycket! Så varför minns jag ingenting utav det? Känns inte helt hundra att få AHA-upplevelser av inlägg som bara är en månad gamla.. Men så är det. Nu är jag ett steg närmre en lösning på stölden i alla fall, tror jag. Känns som att jag kommer att få nytta av alla Criminal Minds säsongerna jag gått igenom. Det går framåt. Spänningen är olidlig.

Möte

Nu sitter jag här och smaskar i mig svärmormors rotmos från i helgen och tänker på hur bra jag har det. Samtidigt som jag inte kan sluta tänka på den jäkla otur som tycks följa mig vart jag än går. Vänder jag mig åt ett håll går allt bra och smidigt och är rotmos, och åt andra hållet är det en stor, svart olyckskorp som cirkulerar runt mig och fäller mig vid bästa tillfälle.

I förra veckan ringde jag till Hyresbostäder en gång för alla om kylan i lägenheten. Jag vet att det är ett system som sköter hur varmt det ska vara, men det är sjukt kallt här. Går runt med raggsockar, fårskinnstofflor och OnePiece och fryser så att fingrarna är helt stela och jag kan knappt skriva på tangentbordet.  Jag sover med dubbla täcken och fast än pyjamasen är obligatorisk för min del är den också nödvändig för att inte frysa ihjäl. De sa att de skulle skicka en som skulle kolla elementen, men att det förmodligen skulle ta tid innan han kunde komma.

Idag skulle jag på möte klockan 11, och tåget dit var en halvtimme sent, så väl framme vid stationen slängde jag mig på cykeln och satte av i 180 för att komma i någorlunda tid till mötet. Var också tvungen att komma hem och byta om innan det. När jag kom innanför dörren var jag så svettig att jag slängde av mig kläderna i panik direkt i hallen för att svalna, och precis när jag låg där som en blöt fläck på golvet (bokstavligt talat) ringde det på dörren. Sprang och hämtade ett såntdär långt linne från Gina Tricot och öppnade dörren samtidigt som jag drog i det för att inte visa något oanständigt. Där stod gubben som skulle kolla värmen i lägenheten, och jag kan ju tala om att han inte riktigt köpte att den va så kall att jag nästan fryser ihjäl när jag stod där i bara linne och glänste av svett. Snacka om dålig timing. Han gick ett varv, kände på elementen, synade min opassande klädsel och sa hejdå.

Tvättade av mig och drog på mig de kompletterande legginsen, en långarmad tröja och cyklade vidare till mötet som gick skitbra! När allt är säkert kommer vidare information om vad det var för möte. Och vad som verkligen var rotmos med detta mötet var också att när jag stressar som en gris för att tåget varit försenat så att lugnet innan träffen som jag planerat helt plötsligt inte fanns får jag ett sms från eurovoice och har ett nytt meddelande. Det var från han jag skulle träffa, och han hade glömt skriva ner vilken tid vi skulle träffas, men ville minnas att det var halv 12 så vi skulle ses då! Med andra ord va min stress onödig, men jag skulle varken missa mötet eller ens bli lite sen! TJOHO för slarviga människor!

Det var en gång..

En tjej som tyckte att det skulle vara mysigt att sova över en natt i sitt gamla föräldrahem, hos sin mamma, pappa och lillasyster. De satt uppe och tittade på matprogram och fikade på kaffe och sött tills det blev dags för de gamle och den lilla att sova. Skola och jobb väntade dem morgonen därpå. Tjejen skulle vara ledig nästa dag och hade inte bråttom med att sova. Hon bäddade ner sig i sin lillebrors säng, som för tillfället är över på besök hos farbrodern i USA, och läste.

Lillasystern är en djurälskare, de vet tjejen. Och föräldrarna tyckte också att djur är trevligt att ha runt sig. För ett bra tag sedan införskaffade familjen en undulat, Nick. Han förde ett jäkla liv hela dagarna. Sedan köpte lillebror och hans flickvän en till fågel till lillasyster på hennes födelsedag. En hona, hon heter Selena och körar nu med Nick hela morgonarna och dagarna. Högt. Tjejen stördes inte så värst av fåglarna mer än på mornarna när de vaknade och började med sina ljud, de var ju alla fall tysta på natten. Tjejen vet inte vad det är för ljud de gör, men hon vet att det inte är kvitter.

För ett litet, litet tag sedan fick lillasyster en dvärghamster, Muffin. Tjejen tycker att den är jättesöt, och hon ville ha en egen. Denna natten insåg tjejen att Muffin inte bara va en dvärghamster, det var ett nattdjur med träningsmani och ett gnissligt och gnälligt hjul. Detta innebär alltså att hela natten är Muffin igång, och hela mornarna/dagarna är det fåglarnas tur. Med en suck förstod tjejen att djuren jobbar i skift.

I morse vaknade hon av att hundarna låg på varsin sida om henne. Herman tryckte sitt huvud mot hennes, och Bruno hade gosat ner sig i knävecket. Hon njöt en stund av myshundarna när telefonen plötsligt ringde. Det var mormor, Mamma har beordrat mig att ringa dig om vi skulle fika. Ska gå till E snart (gammelmoster) ska du med? Tjejen tackade ja, hoppade i sin OnePiece, tog ut hundarna på en spinn och hämtade sin kakburk och spatserade hem till gammelmoster. Hon kom att tänka på vilken tur de var att hon bakat dagen innan så att hon hade något att ta med till kaffet, och log.

Nu kommer snart alla hem från jobbet och tjejen har bakat lussekatter till eftermatenkaffet, och hon har förberett potatisen och fläskfilén till middagen. Detta är en bra dag, tänker tjejen, och gör en kopp te till sig och sin syster som precis kom hem från skolan.

GAH

Att sömn ska påverka så mycket, att en sån liten grej ska avgöra om man trivs eller inte. Utan sömn känns det precis som att man fått en mild stroke. Tal och kroppskoordination stämmer inte alls och det mesta irriterar. Nu är jag i princip sömnlös igen. Ligger och  vrider mig hela nätterna, dels för att jag inte alls är trött. Dels för att mina axlar ballat ur igen (haft problem med dem länge) och smärtan i vänster axel är olidlig emellanåt.

Som följd av sömnlösheten har jag nästan läst färdigt boken jag håller på med i alla fall, Sankta Psycho av Johan Theorin. Den var inte så bra som jag trodde att den skulle vara, men det tar emot att inte läsa färdigt en redan påbörjad bok. Det står att det är en spänningsroman utanpå, och jo, ja, nej, kanske. Är ju sjukt nyfiken på hur det ska gå och lösa sig och sånt, men har upplevt den mer som "kom fram till saken någon gång" än spännande. Hade lite fått för mig att alla böcker som involverar psyken med tvångsintagna patienter automatiskt är spännande och lite läskiga och liksom obehagliga. Inte denna. Denna är bara irriterande. Lite som en människa som vill vara mystisk och bara avslöjar lite av sig själv efter hand, och när den gör det talar den aldrig till punkt, utan avbryter sig själv mitt i meningen och slutar för att man ska bli nyfiken och vilja veta mer. För att den vill vara mystisk. Men det är inte mystiskt, och det är inte spännande. Det är bara sjukt irriterande. Man vill liksom örfila boken och säga åt den att den är inte häftig och att den ska växa upp. Men det kan man ju inte göra. 

Känns som att det mesta runt mig just nu är lite GAH. Älskar det ordet. Det är liksom en perfekt summering av allt man känner när man bara vill slita sig i håret och ge ifrån sig ett konstigt ljud. Allt är inte skit, allt är bara GAH. Och när det är på det viset så handlar det inte så mycket om att man hatar, man tål bara ingenting. Boken är GAH, för jag hatar den inte, men den går mig på nerverna. Förstår du? Jag hatar inte min sömnlöshet, för jag gör en massa när jag inte kan sova -tittar på serier, spelar, läser.. men det är GAH för att det är störigt att alltid känna sig trött. Allt som är i gråzonen mellan att tycka om och avsky kan beskrivas med GAH helt enkelt. Bra ord.

Vardagsproblem

Det känner vi igen. Små, små problem som egentligen inte är något att bry sig om, men som är sådär störande bara för att de är så onödiga. Typ som när man har tagit på läppglans och det blåser till och precis allt hår fastnar i det, och så ser det slemmigt och ofräscht ut. Och som när man ska någonstans, och inser att man lyckats ta på sig just det paret strumpor som glider ner och lägger sig som en korv under hälen för varje steg man tar och inte hinner hem och byta. Eller som när man ska snabbt slänga in något i garderoben, och det ramlar ut igen trots att det tydligt syns att det inte borde göra det. Och man stoppar in det igen, och det trillar ut igen, och igen, och igen, och igen. 

Dessa problem är till synes kanske inget annat är störande inslag. För mig är de fruktansvärda, kanske för att jag alltid verkar utsättas för dem, och kanske för att det är de små problemen som är de absolut värsta enligt mig. Känns saker onödiga och meningslösa förstår jag dem inte, och förstår jag dem inte är det kört. När jag inte förstår är det precis som att jag tappar kontrollen (inte så allvarligt som det låter, är inget psykfall) och blir precis rasande. Dessa utbrott har ofta en touch av självömkan och drabbar både mig och den som har med saken att göra, fast den inte har gjort något. 

Som till exempel igår när jag inte förstod mig på alla instruktioner på hur man kunde få in en film på iPaden. Då fick jag ett bryt, och då var jag rubbad som inte fattade, när alla andra verkar göra det. Och då var alla som förespråkar Apple dumma i huvudet för att hur kan man tycka att den skiten är bra när ingenting fungerar och ingenting är enkelt? Menade givetvis ingenting av det jag sa just då, var bara så frustrerad. Eftersom det var tydligt att folk tog illa vid sig när jag kritiserade Apple fick jag ta bort inlägget. Kan tala om att när strumporna glider under hälen för tjugoelfte gången får strumptillverkaren också en släng av anklagelser och kritik, sen känns det lite bättre. Man behöver en syndabock, och fast man inte personifierar den, eller pekar ut någon speciell, känns det lite bättre att liksom kunna skylla sitt vardags-ytte-pytte-problem på någon annan.

Mitt nyaste tillskott i vardagsproblems-högen är mitt headset tillsammans med mina glasögon. Köpte ett rätt billigt headset för mer än ett år sedan och det fungerar bra och så, det är bara det att det samarbetar inte med de glasögon jag fick nyligen som jag ska använda vid datorn. Hörlurarna trycker ganska hårt, och det har jag retat mig på sedan jag köpte dem. Ofta är jag öm i öronen när jag går ifrån datorn, sitter ofta i Skype och då har jag dem på mig många timmar i sträck. Nu med glasögonen, vars bågar givetvis sitter bakom öronen, gör det ännu ondare och jag kan helt enkelt inte ha glasögonen på mig om jag vill kunna sitta i Skype. Löste dock detta genom att intala mina föräldrar om en skitbra julklapp. Steelseries nya headset Diablo III, som jag har väntat på som en tok tills det skulle släppas. Nu är det bara en tidsfråga innan problemet har lösts och jag längtar. Det är så snyggt att jag nästan dör. RAWR

Det är inte lätt..

.. när man är en prylgalen stackare som inte har en teknisk ådra någonstans i hela kroppen. Är helt galen i elektronik, men så fort det strular lite står jag där helt hjälplös.

Som tur är jag har folk runt omkring mig som, till skillnad från mig, inte bara är intresserade av ATT prylarna fungerar -utan också HUR de gör det. Olika sorters datorprogram är inte heller min starka sida, och jag tror egentligen att mycket av mina tekniska problem har att göra med att jag inte har tålamod till att sätta mig ner och faktiskt lära mig. Fick min första iPod nano för herrans många år sedan, sen en iPod Touch i julklapp för ungefär tre år sedan, lärde mig iTunes som först i våras. Kan vara resultatet av att inte ha tålamod att lära sig hur ett program fungerar.

Hade planerat att lägga in några filmer på min iPad 2 och ha med mig på tåget till och från Göteborg i helgen, men det gick ju (givetvis) inte så enkelt som att lägga in musik. Satt och klurade lite igår, men utan framgång. Bad Apple-nörden F att hjälpa mig i ett mail. Han skrev hur man kunde göra genom att använda sig av olika program och rippa och göra om och en massa. Tackar så mycket för hjälpen, jättesnällt verkligen, men jag va för dum för att få det att fungera i alla fall. Som tur är har jag en kompis, AX, som är galen i sånt här och tycker att det är kul att lösa dessa sorters problem. Han kallar dem utmaningar och blir nästan besatt. Tur för mig, jag kallar det för idioti och tjurar ihop i stället.

Vi gjorde först läxan tillsammans, sedan satt han och knåpade på iPaden och letade runt efter lösningar på datorn. Sedan gick han hem, vi va klara med uppgiften och vi kom inte fram till någon bra lösning. Typ två timmar senare skriv han i chatten på Facebook att han hittat en lösning och frågade om han kunde komma om 10 minuter. Han är så rolig. Han var som eld och lågor när han kom. Och när han fixat det, kollat så att det fungerar korrekt och haft lilla "iTunes för idioter"-skolan med mig var han så nöjd. Jag är också nöjd nu, för nu ligger sista säsongen av Criminal Minds och en romantisk komedi på den och bara väntar på att få spelas upp när jag går och lägger mig. WOHO!

Tänk va komplicerat allt ska vara, det känns som att det bara blir mer och mer invecklat för varje ny grej som kommer. Att det är det som nu för tiden avgör om det är nytt och modernt eller inte. Ju mer komplicerad och invecklad och irriterande störigt ologisk en grej är, ju dyrare och häftigare blir den. Vad hände med gamla hederliga "dra-och-släpp" för att få in musik och liknande? Och det är typ bara Apple-produkterna som är så onödigt avancerade. Avancerat är inte lika med nytt och modernt! Åh. Att det ska vara enkelt och tillgängligt borde vara bättre mål att sträva mot tycker jag.

Göteborg

Eftersom inlägget igår inte skulle bli alldeles för långt valde jag att dela upp min vistelse i Göteborg i två delar. Första delen publicerades igår och handlade bara om upplevelsen att se In Flames igen och hur grymt bra det var. Andra delen kommer nu, och handlar om den lilla korta utflykten runt omkring konserten.

Resan för mig började i lördags och tåget skulle gå 13.00 från stationen. Steg upp vid nio och började packa och göra mig i ordning. Fick ett sms från EH (hon och sambon hade åkt till Göteborg dagen innan) där det stod att jag kanske borde ha tagit min biljett själv, för att de åkt ifrån sina som låg kvar hemma på micron. Just vid det tillfället kände jag att jag var redo att åka in på Kumla för mord. Detta löste sig i alla fall, och det var ju skönt för mig och tur för dem. Haha.

Väl i Göteborg och på vägen till hotellet, vi hade gångavstånd mellan både station och hotell och Scandinavium, gick vi igenom stan och alla köpcenter. Och just precis då kommer jag på att jag har varit i Göteborg ungefär 20 gånger, men alla gångerna på Liseberg. Aldrig i Göteborg. 2009 var jag där och såg Madonna på Ullevi tillsammans med ett par arbetskamrater, och vi gick i och för sig på stan då, men jag minns inte så mycket av det. Det var hur mysigt som helst att gå runt och småprata på Göteborgs gator. EH frågade tillslut om det varit jobbigt att sitta tyst så länge på tåget. Och ja, det hade det varit! Hade ju samlat på mig en massa grejer att prata om de timmarna jag åkte själv, de fattade inte hur mycket jag var tvungen att få ur mig.

Egentligen var lördagen helt fantastisk från eftermiddag till kväll. Först festade vi loss på Burger King, sedan avnjöt vi några goda öl, och så såg vi In Flames. Det är nästan så att jag vill kalla dagen för helig. Vi var lite osäkra på vilket håll vi skulle gå åt när det var dags att dra till Scandinavium, men när vi började höra ett dovt muller visste vi att vi var på rätt väg, och tillslut kom vi fram till en upplyst byggnad som gjorde sitt bästa för att hålla inne så mycket av ljudet som möjligt. Trivium hade precis börjat spela. Då gick det upp för oss vad vi har väntat på, varför vi har åkt dit och varför vi stod just där. 


8 380 personer fyllde arenan, och det var omöjligt att inte gå in någon. Det var packat, och alla var där av en och samma anledning. Vi letade upp våra sittplatser och slog oss ner. Jag hade bara tagit en av de tre biljetter EH hade hållt i handen, och fick sektion A vänster, rad 9, stol 12. Och precis innan rumpan nuddade stolen såg jag vem som satt bredvid mig, på stol 13. 

På stolen bredvid mig satt en kille som jag spelat med ett bra tag, för lite mer än ett halvår sedan. Vi pratade inte så mycket direkt till varandra, men vi spelade tillsammans väldigt länge. Jag hade aldrig träffat honom tidigare och bara kvällen innan fick jag reda på via Facebook att han också skulle till Scandinavium för att se In Flames. Av 8 380 personer, och av de 8000 sittplatser som finns hamnade vi bredvid varandra. Det är så sjukt att det finns inga ord för det. Smsade sambon direkt (som också spelat med honom, och som träffat honom tidigare) och han trodde mig nästan inte. Var ju tvungen att hälsa, och ja, det var ju så sjukt. Haha. Vilka är oddsen på det liksom? Kan säga att han blev lika förvånad han.

På söndagen var det shopping som stod på schemat, då hotellet sparkade ut oss vid 11, och tåget inte gick förrän 18. Mycket mycket trevligt att gå omkring och uppleva Göteborg. Sen såg vi en kändis också! Per Andersson, som bland annat var med innan låtarna i Melodifestivalen 2010 och som varit med mycket i Parlamentet. Råkade stirra på honom, så han stirrade tillbaka. Haha! Tycker att det är rätt töntigt, men vill ändå tacka EH och AB för en ruggigt trevlig Göteborgs-tripp och jag är otroligt glad över att vi upplevde detta tillsammans.

Trivium

In Flames

In Flames Scandinavium 2011

Det finns egentligen inga ord för att förklara denna fantastiska helg på ett rättvist sätt. Ska göra mitt bästa för att försöka, och det kan bli helt okej om du tänker att allt jag beskriver egentligen var miljoner gånger bättre.

Biljetterna har varit fixade i flera månader, det har varit en sjukt lång väntan. Jag, EH och hennes sambo AB skulle till Göteborg, till Scandinavium, för att se In Flames. Igen. Detta var min fjärde gång och jag vill med stor övertygelse påstå att detta var den bästa spelningen hittills. Jag tänkte inte åka och se dem först, för att det senaste albumet, Sounds of a playground fading, hade lämnat mig rätt oberörd. Tyckte inte att det var så bra som de senaste två, Come Clarity och Sense of purpose. Och det var inte ens i närheten av Clayman, ett album som också ligger högt på listan. Anders Fridén (sångare, In Flames) sa igår att det var svårt för dem att göra en set-list, för ofta så gör man dessa listor genom att plocka ut de hits man haft. Och eftersom de bara har haft hits finns det inga speciella låtar att plocka ut. Jag förstår precis vad han menar, för det är precis så det är. Det finns ingen dålig låt, och varje gång de började spela nästa blev man överlycklig och skrek för att just det låten är så snuskigt bra.

"Om Trigger fick hallen att lyfta, så skickade allsångsversionen 

av Come clarity taket till månen och med Only for the weak 

är det ren science fiction." (Martin, GT 2011-11-20)

Eftersom turnén var för nya albumet tvekade jag som sagt först på om jag skulle åka och se dem, hade ju sett dem innan och då var det sjukt bra skivor det handlade om. Kan säga som så att In Flames spelade nya skivan rakt in i mitt hjärta, och jag lyssnar nu på albumet med helt nya öron. 

"Tajtare är någonsin" och "In Flames regerar på hemmaplan" skriver Kai Martin i GT, och det är så rätt! Det är nästan så att gåshuden fortfarande sitter i, och man önskar att tiden gick att spola tillbaka. Martin vet precis hur orden ska läggas och genom att citera GT kommer jag ett steg närmre ett rättvist inlägg. Det är ju nästan poesi, så fint som det är.

Set-listen från Scandinavium 19/11 2011 (GT)

1. Sounds of a playground fading

2. Deliver us

3. All for us

4. Trigger

5. Alias

6. Colony

7. Swim

8. The hive

9. Quiet place

10. Where the dead ships dwell

11. Fear is the weakness

12. Come clarity

13. Ropes

14. Darker times

15. Liberation

16. Only for the weak

17. Delight and angers

18. Cloud connected

19. The mirror's truth

20. Take this life

Detta var sinnessjukt mäktigt, ingen tvekan om det. Allsången i Come clarity var obeskrivlig, och när alla tog upp och tände sina mobiltelefoner förvandlades hela Scandinavium till en stjärnhimmel. Jag sitter nu på YouTube och tittar på klipp som folk redan lagt upp och lipar nästan av känslan att ha varit just där. Sedan jag första gången hörde In Flames har en av mina absoluta favoritlåtar varit Only for the weak, och känslan när de körde den är.. jag vet inte.. overklig. Klippet som kommer är just denna låten från just denna kvällen, och är det någon som inte är intresserad av vad Herr Fridén säger till oss, publiken, så är det bara att spola fram till ungefär 3.55 så sätter låten igång. Så fint. Så bra. Jag dör.

F som i Fika

Ibland händer det så bra saker att jag inte kan sluta le riktigt, och fast den känslan är helmysig känns det ändå lite töntigt att sitta och smila för sig själv. Idag har varit en sådan dag som har dragit extra mycket på mungiporna och det har kompenserat upp de starkt deprimerande minusgraderna som numera håller i sig långt in på eftermiddagarna.

JOE var här på fika idag, och som en riktig gäst hade hon med sig kaka till kaffet. Fast det var inte vilken kaka som helst, det var en supergod, hembakad kaka med massor av socker och smör och kokos och grejer. Den hade allt som faller mig i smaken, och som den kakbakerska jag är, bad jag genast om receptet till min samling. Att fika kan vara bland det bästa jag vet. Kaffe, kaka och skvaller gifter sig så fint och är perfekta ihop. Fika är definitivt på min topp-tio lista, och jag tror att kärleken till detta fantastiska evenemang kommer från Sveriges kanske mest rutinerade fikatanter. Mormor, mamma och en skvätt gammelmoster har utan tvekan lagt grunden åt mig, och är anledningen till att jag idag ser fikan som ett viktigt delmoment i alla former som inkluderar umgänge. Att bara ta en kopp kaffe är givetvis gott, kaffe är alltid gott, men lägger man till den där munsbiten och brer på med lite mysigt småprat har man genast satt en guldkant på hela dagen. Jag är en alla tiders fikatant, och jag kan sätta pengar på att mamma, mormor och gammelmoster är hur stolta över mig som helst.

Julklappar

I år känner jag mig inte hälften så stressad som jag gjort föregående år med julklappshysterin. Å andra sidan känns det fortfarande väldigt lite som att det snart är jul. Visst, snön är en månad försenad (tackar en högre makt för det) och det bidrar nog rätt bra till varför några julkänslor inte dykt upp än. Och eftersom julkänslor är förenade med julstress är jag otroligt tacksam för att det inte känns som jul än på långa vägar. Svärmor sa i och för sig senast igår att det skulle komma snö till helgen, men jag väljer att inte lyssna på henne. 

Om inte julafton hade funnits hade jag nog inte hittat något positivt alls med detta halvåret. Det är kallt och blött och julmaten är... censur. Julafton och dess julklappar är typ bland det bästa som finns, trots allt snusk runtomkring. Och juldekorationer kommer inte på fråga, det närmsta jag kommer pynt blir den sjukt läckra julgranen jag fick av mamma för några år sen bara för att det var så ful. Den är av silver och i en spiral som man liksom bara hänger upp på en liten ställning, och så har den lila julgranskulor. Den är sådär härligt smaklöst fantastisk och jag bara måste ha den uppe. Varje år frågar mamma om jag verkligen ska sätta upp denna fula gran-grej och ja, mamma, den ska upp i år igen!

Hittills är jag klar med ungefär 5/10 julklappar. De är inte inhandlade än, med de är uttänkta och det känns bra. Nu är det i och för sig bara så att de resterande fem personerna är hopplösa och jag/vi har inte en endaste aning om vad jag/vi ska köpa. Och jag vill verkligen hitta något bra. Jag är galet förtjust i att öppna paket, men det finns inget roligare än att ge bort. Det är så roligt när man hittar något helt perfekt till någon och slår in det fint och ger det till den och får se minen.

Och till er som alltid säger saker som "jag vet inte" och "du behöver inte köpa någonting" när man frågar va ni önskar er: Ni suger! Ni förstör hela julkänslan när ni beter er så barnsligt. Alla har önskningar, och alla ska få chansen att kunna hitta den där perfekta julklappen att ge bort. Ni sabbar allt med er sunkiga attityd till julen och julklappar. Skärp er. Tänk på oss som vill fira julen på riktigt, och som tycker att det är minst lika roligt att ge som att få.

Började skriva min önskelista här, men efter punkt fyra försvann allt jag någonsin tänkt på. Listan blev då så pinsamt liten att jag valde att ta bort den. Detta har aldrig hänt mig förut. Blir lite orolig, jag menar, är detta slutet på roliga och långa önskelistor? Sambon önskar sig bara mjuka paket och jag känner mig hur nöjd som helst med en matberedare och ett presentkort på IKEA. Skjut mig.

Melodifestivalen 2012

Årets Melodifestival verkar ta alla priser, i alla kategorier. Jag förstår principen med att någonting ska tilltala någon, så att alla på ett eller annat sätt ska känna sig delaktiga och tilltalade. Oavsett vilken musiksmak man har, och oavsett vad man lyssnar på ska alla känna att deras önskan uppfylls med vad som ska finnas med som bidrag. Samtidigt som det är en festival vars mål och syfte är att komma fram till ett bidrag som har en chans i Eurovision song contest. 

Just det faktum verkar folk med jämna mellanrum glömma. Varje år sitter jag i soffan och svär över hur dumma alla som röstar är. Melodifestivalen är en djupt rotad tradition, så trots att jag varje år skäms och hatar skiten måste jag se det, så enkelt är det. Jag röstar aldrig, vet att det inte spelar någon roll, för folk röstar ändå fel. Det funkar inte att man ska rösta på det man tycker är bäst! Det handlar inte om vad jag tycker är bra. Man ska inte rösta på den låt man tycker om. Man ska rösta på den låt som har störst chans att vinna Eurovision. Och det är just DET jag menar med att folk är för dumma för att förstå. Och det är DET jag menar när jag säger att folk röstar fel.

Detta årets bidrag i Melodifestivalen involverar bland andra Sean Banan. Hur många små barn mellan 5-12 kommer att rösta på honom för att han är rolig? Bara spekulationer, men jag läser till lärare i de tidiga åldrarna och jag har varit ute mycket på skolor bland barn i dessa åldrarna och det är vad barn idag lyssnar på och tycker är skitul! Hur många föräldrar kommer att gå med på att lilla Kalle eller Lisa ringer och röstar på Sean, för han va så himla kul? Och så gör Sverige en "Ukraina" och så skämmer vi ut oss fullständigt och så visar vi hela världen (nästan) att vi inte tar tävlingen på ens lite allvar och att vi vill förlöjliga hela evenemanget. Är det inte bara bättre att strunta i att delta då i stället?

För dem som inte minns Ukrainas bidrag 2007: Det var en gubbe, utklädd som en kvinna och discokula och med en stor stjärna på huvudet, med en massa smink och som sjöng mest "zieben, zieben, ein, zwei" eller något liknande. Minns jag inte helt fel kom detta bidraget högt upp, alldeles för högt upp. Det kom tvåa. Å andra sidan vann Serbien med sin feministiska kampsång det året, som säkert hade ett bra budskap för dem som förstod vad tusan hon sjöng, men som bara lät som ett jäkla skrålande för de som inte gjorde det (jag). Vill dessutom minnas att detta året också är det då grannlandsröstningen var ett faktum. För de som fortfarande inte kommer på vilket bidrag det var Ukraina deltog med 2007 och som är tidernas mest pinsamma så kommer det här:

Det enda jag kan göra detta året är att hålla tummarna för att folk förstår skillnaden mellan att rösta på det som är bra, och på det som har en chans att vinna. Och att föräldrarna inte låter sina barn rösta. Väntan är olidlig.

Sömnlös i Småland

Det är inte konstigt att jag är lite loj, man blir nog det när man ligger typ tusen timmar efter i sömn. Förstår inte varför jag inte sover ordentligt. Kommer helt enkelt inte till ro och ligger bara och snurrar. Kuddarna har helt plötsligt slutat vara bekväma och trasen gör inte susen längre. Jag fryser.. nej vänta, jag svettas... eller.. nej... fryser.. svettas.. åh. Och när man har legat i sådär tre timmar och försökt somna kommer värsta huvudvärken och då är det helt omöjligt att somna. 

Och så kommer det där dilemmat: Om det är ungefär 4 timmar kvar tills klockan ringer, är det då bättre att.. 

A) fortsätta att försöka somna, även om det bara är runt tre timmars sömn så är det fortfarande sömn.

B) bara stiga upp och hinka kaffe. Det är bättre att vara övertrött under dagen och sedan slockna när man kommer hem. Sover man bara runt tre timmar blir man inte utvilad -man blir ett vrak.

Naturligtvis låter B som det bästa alternativet, vilket det också är för min del. Valde ändå inte att göra så natten som var, utan låg och snurrade till klockan sex på morgonen. Och nej, jag överdriver inte. Kollade på klockan hela tiden. Och ja, jag vet att bara en sån sak förstör hela grejen med att somna fullständigt. Man kan inte vara stressad och kolla klockan när man ska somna och slappna av, men jag kan inte låta bli. Vid åtta (två timmar senare) ringde i alla fall larmet och jag kan tala om att de två timmarna räckte inte.. Gick dessutom och la mig redan vid halv två för att jag var trött. Jo, tjena.. Har sovit mellan 2-4 timmar tre nätter i rad. Nu får det vara nog.

Har köpt det-är-synd-om-mig-chips och ska spendera resten av kvällen med att svulla, rita och tittar på romantiska komedier, sen hoppas jag på att kunna somna.

 

Att springa

Japp, idag hände det. Jag gav mig tillslut ut för att springa(!?). Har aldrig i hela mitt liv uppskattat att bara ge mig ut och springa, trots alla argument om hur skönt och fritt det är som har östs över mig (mest av sambon) när jag påpekat mitt ogillande. I hela mitt liv har jag inte alls förstått, jag har testat, och fortfarande inte förstått. Det har varit så tråkigt att jag hellre borstar tänderna än att ge mig ut och springa. Kom igen, att borsta tänderna kan vara bland det absolut tråkigaste som finns. Idag gjorde jag det i alla fall, och det var ett så starkt infall att jag pausade filmen jag kollade på och slängde ifrån min pennan jag satt och ritade med på ett ögonblick och stod ombytt i hallen inom fem minuter. Sen stod jag och stirrade mig själv i spegeln ett tag, inte för att se hur jag såg ut, men för att se så att ingen/inget tagit över min kropp så att jag blivit någon annan/annat. För när jag hade kommit ur det där infallet och när medvetandet hade kommit ifatt förstod jag inte hur dum i huvudet jag kunde bli. Ifrågasatte situationen, tog en djup suck och två doser Bricanyl, sen va det bara att gilla läget.

Senast jag sprang var på Östersjöfestivalen (Baltic Midnight race) och då gav jag mig på att klara 1 mil. Detta var också första gången jag sprang, och har aldrig heller tränat någon form av kondition. Klarade att springa oavbrutet 7km, sen powerwalk 2km och sen sprang jag igen den sista kilometern. Gick i mål på 1 timme och 12 minuter. Sambon, lillebror och farbrors fru var i mål sedan länge och mötte mig vid mål-linjen med vatten och saft och banan. Jag satte mig på huk och klamrade mig fast runt sambons ben och grät av paniken från andnöden och av den extrema tröttheten. Farbror hade gjort mig sällskap de sista 5 kilometerna, det var nog det som gjorde att jag ens gick i mål. 

Sedan dess har jag inte sprungit, men jag började med spinning i September. Jag ville träna upp konditionen, men jag ville fortfarande inte springa. För lite mer än en månad sedan slutade jag träna helt. Idag var det uppenbarligen dags och mitt undermedvetna valde tydligen att slå slag i saken och tog över mig för en stund. Sprang ca 4,5km på 30min. Är helt okej nöjd, med tanke på att jag är rätt ordentligt otränad, och vad det kommer till att springa kan jag inte påstå att jag är tränad alls. Jag planerar nu att försöka springa varannan dag, för det var så himla skönt att få lite ont i lungorna, att få mjölksyra i benen och håll i båda sidorna. ah.

Till svärmor

Nu är du glad va? Nu är du väl nöjd? Här sitter man medan du är hemma och myser. Här sitter man medan du sover gott. Jag förstår din glädje, det gör jag verkligen. Och jag vet att du förstår min olycka. Jag vet att du njuter av varje sekund, och bara gör du det i några dagar och veckor till. Ta till vara på tiden, för sen delar jag inte med mig mer, det ska du veta. Bara le och skratta och sov så djupt du kan, för snart får jag tillbaka det som också är mitt. Hoppas jag plågar din själ lite, för då får i alla fall jag också lite roligt. Njut för helvete! Det är över snabbare än du tror. Och man kan tolka det som man vill, men faktumet att tiden kommer att springa iväg för dig, och gå banan-steg fram för mig känns rätt bra om man tänker i en annan vinkel. När dagen kommer är det du som står där och tänker "Va fort allt gick, är det redan över?" och jag kommer vara den som skiner som en sol och som tänker "Äntligen! Det har gått en evighet men nu är det över!" Sen är det helt plötsligt ombytta roller, och jag är den som sitter hemma och myser. HA!

Skrattar bäst som skrattar sist, svärmor. Puss