Fyra veckor

Inte mer, inte mindre. Om fyra veckor lämnar jag studentlivet efter fyra år som student varav tre och ett halvt år av dem med campus som adress. Vilket innebär att examensarbetet ska in om en vecka, och jag har bara fyra veckor kvar innan jag lämnar det bästa jag varit med om. Alla mina så fantastiska vänner som bor inom fem minuters gångavstånd, alla impulsgrejer och närheten och vänskapen man bygger upp här. Detta är en bubbla, och jag vet inte om jag vill lämna den för verkligheten. På ett sätt har ju detta kommit att ha blivit min verklighet, men jag vet att detta bara är en dröm och att ingenting bra håller för evigt. Här om någonstans är man ibland själv, men man är aldrig någonsin ensam. Dygnet runt kan man alltid höra av sig och när som helst vet man att det finns folk man kan vända sig till oavsett om det är på grund av bra eller tråkiga saker. Om fyra veckor lämnar jag det som har blivit mitt liv, de vänner som har blivit viktiga för mig. Tre helger har jag kvar... sen är det dags att lasta flyttlasset och dra tillbaka till Karlskrona. Jag är glad att jag har underbara vänner där också, det är inte det som är grejen. Det är skillnaden mellan campus och verkligheten som klämmer. Jag antar att jag är orolig. Orolig för att i verkligheten är man inte bara själv ibland, man är dessutom ensam. 

Den sista terminen här har varit den bästa i mitt liv. Och fast jag är otroligt glad för att jag valde att läsa ett halvår till är jag lika deppig för att jag inte träffade dessa fantastiska människorna tidigare och faktiskt levde ett socialt campusliv innan. Jag vet inte varför jag satt inne och häckade och gick miste om det här, men jag vet nu att det var just detta jag saknade.. och nu ska jag lämna det lika snabbt. Det är mycket jag kommer att sakna här. För mycket. Men jag har mina minnen, och jag har mina vänner, och jag vet att den dagen jag vill komma hit igen är jag välkommen.. och det betyder mycket. 

Tills dess nu vill jag bara pausa ett tag. Stoppa tiden. Leva in i sista lilla minut. Men jag vet att den kommer att springa iväg och jag vet att man borde vara glad och njuta sista tiden nu, men det är svårt att inte känna sig lite nere. Det känns till och med lite främmande att komma hem. Hur fungerar dagarna och helgerna när man inte bor på campus? När alla jobbar hela dagar och kvällar och helger? När man inte har gångavstånd till alla man umgås med? Vad ska jag göra? Hur kommer mitt liv att se ut? Det är väl bara jag som kan avgöra det, och jag kommer att märka det. Men fan också, det svider.