Första dagen på nya kursen idag, Bild som pedagogiskt redskap. Jag såg verkligen fram emot denna kursen, och jag tycker att konsthistoria och teckning och sånt är rätt kul. Sedan ska jag också vara ärlig och väntade mig att det skulle vara lite av en flumm-kurs, en såndär kul och enkel kurs där man ska slänga ihop något, kalla det konst och resonera kring vad konst egentligen är och hur mycket det varierar från person till person. Sedan tyckte jag att det skulle bli ett ypperligt tillfälle för mig att en gång för alla lära mig att teckna. Ah. Nej, det blir nog inte så.
Läraren som är ansvarig för bland annat teckning och foto i kursen kom in i seminariesalen och presenterade vad vi skulle göra och vilka mål vi skulle sträva efter, och mitt i introduktionen säger han att "de två viktigaste delarna för att lära sig teckna är tålamod och koncentration". Tack, där krossades mina drömmar om att en dag kunna teckna. Är det någonting som inte ingår i min personlighetsbeskrivning så är det just de två egenskaperna. Lite typiskt.
Efter dagens introduktion hade vi en föreläsning om den processbok vi ska skapa till början av November. Denna första uppgift får mig att vilja krypa under en sten och självdö. Vi ska ta kort under kursens gång och sedan sortera ut ett par av dessa kort och göra ett rullande bildspel som ska presenteras inför alla, (jag vet inte riktigt hur många personer "alla" omfattar, men jag hoppas hoppas hoppas det bara är vår lilla grupp). Hittills låter det inte så hemskt, men nu kommer finalen; Vi ska prata till bildspelet. Man ska prata i en mic, spela in detta på datorn och berätta och redogöra för bilderna du valt att ta med och sedan ha det som ljudspår i bildspelet. Fanfanfanfan. Jag vet att alla tycker att de låter rent fruktansvärda när de hör sina egna röster på det viset ur högtalare, men jag är en förstaplats. Antar att de flesta har sett filmerna Utvandrarna och Nybyggarna och vad de heter? Ja, exakt så låter jag. Och jag är inte ens från Småland. Inte okej. Man kunde välja att bara ha text med, men då blir det riktigt tråkigt och opersonligt. Stackars klasskamrater som i så fall får lyssna på min hemska hemska gnälliga och aningen nollställda oförklarliga småländska.
/Hanna, din böld i örat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar