För någon månad sedan upptäckte jag den underbara känslan med att springa, och tog hela träningsformen till mig med största engagemang. Nåväl, man ska väl inte ha alltför kul, och saker och ting kan ju knappast gå alltför bra. Efter andra eller tredje rundan började jag känna av en rätt enorm smärta i vänstra knäets utsida och det dröjde inte länge förrän jag knappt tog mig ner för trappen. När vila inte hjälpte och det bara blev värre kontaktade jag tillslut en sjukgymnast, som i torsdags konstaterade att jag skaffat mig något som kallas för löparknä.
Inget springa mer för damen på några veckor och jag har fått en massa hemläxa att utöva hemma till nästa besök på torsdag för att göra tester. Spinning, stretching och styrketräning står på schemat, och jag uppskattar inte någon av punkterna. Bokade ett pass spinning idag klockan fem, och innan det var dags att gå dit bytte jag om och drog till JO som bjöd på kaffe. Bestämde mig för att strunta i spinningen och därmed fuska med träningen som skulle vara den enda denna veckan. Ångrade mig lite när jag kom hem, och kände att om man ska fuska, ska man fuska ordentligt, annars är det inte värt det. Så jag gick till affären och köpte ägg och ställde jag mig i köket och slängde ihop tolv stycken kladdkakemuffins. Och jag måste säga, med fullständigt medhåll från sambo, att de är nog de godaste jag någonsin gjort. Mumms. Så ja, jag fuskade, och jag gjorde det ordentligt. Mår lite illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar