Kartkunskap i skogen idag. Orientering i skogen vid ett ställe som orienterare håller till i = Orientering i en skog med sjumiljoner små stigar runt varenda liten buske = sjumiljoner stigar att gå fel på. Vi delades först upp i fyra grupper, varpå jag hamnade i grupp två. Grupp ett pinnade iväg med sin karta längs stigen och försvann ganska snart ut i det vilda. Min grupp stod på tur och vi satte efter med vår karta i högsta hugg.
Vi klarade första vägskälet och stegade självsäkra upp för backen, det var enkelt och vi visste precis vad vi gjorde. Andra vägskälet kom och plötsligt var där stigar överallt. En på kartan, flera tusen framför oss. Vi synade kartan igen, valde den som såg ut att passa bäst och satte kurs ut bland stockar och sten. En kurs som en bit senare visade sig vara helt fel och vi var plötsligt vilse mitt ute i ingenstans, men det dröjde inte länge innan vi fick sällskap av grupp tre. Genast blev det där med att vara vilse lite trevligare och vi hjälptes åt med att försöka hitta rätt väg. Vi gick uppför en stor backe och mötte inga mindre än grupp fyra på toppen, otroligt roligt.
Efter många om och men och vilda chansningar hittade vi ut till grusvägen och följde den till målet, läraren och hela grupp ett väntade otåligt. Hon pikade oss lite med att det var sådär bra att gå vilse på första uppgiften, på en enkel karta och på en uppgift man använder i mellanstadiet. Vi skyllde på stigarna och hon skyllde på vår avståndsbedömning. Jag tycker fortfarande att hon hade fel och att det var väldigt otydligt, fast i hemlighet.
Andra uppgiften var att följa en bana som var utritad på kartan och sedan kunna peka ut vart man hittat de snittslar som hängde längs vägen. Vi delades in i nya grupper och även här fick jag och mina kamrater improvisera i det vilda när vi insåg att vi för längesedan helt omedvetet lämnat den väg det var meningen att vi skulle följa. Nåväl, med tanke på alla tusenmiljonersmiljader små stigar tycker i alla fall inte jag att det är så konstigt att det kan gå lite fel, och vi löste faktiskt problemet med att hitta vart vi var med hjälp av att läsa av vår omgivning genom kartmärkena. Det borde snarare vara pluspoäng än att räknas som att vi gjorde fel, tycker jag.
Det var klurigt och lite missvisande, och jag gick lite vilse i varenda uppgift, MEN nu är det klart och jag hatar skogen och är godkänd (tro det eller ej) och nu ska jag aldrig mer gå ut i skogen i hela mitt liv igen. Fy fan för skog, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar