Vassare än Pocahontas

Efter att vi klarat vinterfriluftslivet var det nu dags att hoppa på ett mer sommrigare alternativ, och byta ut skrillorna mot en kanot, eller kanadensare om man ska vara petig. Det var skönare väder när termometern stod på plus, och det var definitivt bättre stämning på alla när vi satt och paddlade runt på sjön i vårvädret. Jag och EH satte oss i en kanot och gled elegant ut på vattnet tillsammans, och hade inte en aning om vad vi höll på med. Mer intressant blev det dessutom när vi skulle ställa oss på relingen och balansera medan vi kastade årorna mellan varandra. Haha! Ja, tänker inte ljuga om att den första tanken som passerade i mitt huvud var att jag skulle vara den första i vattnet, och att det skulle ske innan jag ens suttit i kanoten tio minuter. Det gick bra, och det var lite häftigt.

När vi paddlat runt i timmar och dagen började närma sig sitt slut var det dags för livräddningen även i denna delkursen. Vi trodde att det rörde sig om ett snabbt dopp och upp i kanoten igen, och tänk så fel folk kan tänka ibland. Nej nej nej nej. Så kul ska vi inte ha det, det skulle bli ännu roligare. Vi skulle gå igenom hela värsta livräddningsproceduren innan vi skulle få komma upp i kanoten igen. Åh, jag har aldrig känt mig lyckligare och mer förväntansfull än vid just det tillfället läraren förklarade räddningen vi snart skulle iscensätta. Aldrig någonsin har jag känt mig så fullständigt uppfylld av längtan.. hem. Haha, g-o-d-e g-u-d i h-i-m-m-e-l-e-n-! Det finns inga ord för den oro som började gro inuti mig.

Jag vann över JUJ i sten, sax, påse och därmed vann jag och EH också lottningen om vilka som skulle i vattnet först. Vi delades nämligen in i par, så jag och EH skulle rädda damerna EG och JUJ i det läbbiga rostfärgade vattnet, och de skulle rädda oss efteråt. När deras kanot låg upp och ner i vattnet bildades ett vakuum (givetvis) och det var omöjligt för mig och EH att få upp båten ur vattnet. De stackars nedkylda damerna låg länge i sjön innan vi lyckades få upp kanoten, vända den rätt och lägga ner den i vattnet igen bredvid vår egen. När de väl var uppe i sin egen kanot satte jag och EH av och paddlade bort en bit för att själva hoppa i sjön. När man väl fick kontroll över andningen var det inte så fruktansvärt som jag trodde, och tjejerna var snabba med att få rätsida på vår kanot så att vi kunde kravla upp i den igen. Slutet gott, allting gott. Det var inte så illa som vi trodde, och nu var det gjort. Nu skulle vi bara sätta fart mot kanten och få byta om till torra kläder.

På land stod lite av klassen, bakom oss kom resten, JUJ och EG hade precis kommit upp på land och dragit upp nästan hela sin kanot. När vi (jag och EH) hade ungefär en halvmeter kvar till kanten log vi av lättnad, vi var en halvmeter från att komma ur de dyngsura, iskalla kläderna. En halvmeter från fast mark. Sen välte vi. En halveter från kanten åker vi i vattnet igen. "Det är nästan omöjligt att välta med en kanadensare" sa läraren tidigare. Nåväl, att det är nästan omöjligt betyder att det är absolut möjligt, även om risken är liten.. väldigt, väldigt liten. Givetvis lyckas jag och EH tillsammans hitta den lilla yttepyttiga struntprocenten som säger att man visst kan välta med en kanadensare.. en halvmeter från land.. och typ helt utan fart. Det var bara att skratta, så det gjorde vi. Vattnet var inte kallt längre, och vi var ändå redan blöta och det var bara att klättra upp. Trodde vi. "Simma ut en bit! Nej, nej, nej, klättra inte upp, simma ut!" Skrek läraren och vände blicken till JUJ och EG som förtvivlat tittade på honom och sedan ner på oss, där de stod och höll i sin kanot som delvis var kvar i vattnet. "Ner med er igen, livrädda dem!" ropade läraren till dem, med ett leende på läpparna och njöt av situationen jag och EH skapat. EG blev jätteförtvivlad, hon ville bara byta om och hon var kall, och så blev hon tvungen att knuffa ner kanoten och börja livrädda igen stackaren. Alla skrattade, haha! Jisses, hur man bär sig åt ibland. Men nu är vi grymma med kanoten, både jag och EH, och ja, vi skulle nog till och med utklassa självaste Pocahontas efter dagens träning. (Vi ramlade dessutom inte i en enda gång).