2013

Jahaja, är det nu som jag ska skriva att 2012 var ett fantastiskt år med både upp- och nedgångar där jag lärt mig en massa om folk i min omgivning men inte minst om mig själv? Är det nu jag ska skriva att "detta året kommer att bli mitt år" eller att "detta året kommer att bli så sjukt jävla bra"? Nej, jag kommer inte skriva någonting av det, av den enkla och kanske lite klyschiga anledningen att man aldrig kommer att veta om det kommer bli varken bättre eller sämre. Jag kommer inte att veta om 2013 kommer att vara "mitt år" eller "världens bästa år" förrän jag sitter i soffan och firar 2014 och går igenom året som gått. Tills dess har jag ingen aning om vad som kommer att hända, eller hur det händer. Först då kan jag avgöra om det sög eller inte. Därför dissar jag till och med "Gott nytt år" i år. Vi kan absolut önska att det nya året blir bra, men vi kan inte veta och absolut inte lova det. Önska kan man göra hela tiden, det enda som definierar en önskning är att det är en sådan som är full av fantasi och som nio gånger av tio inte slår in. Jag har massor med önskningar, men jag förväntar mig inte att en enda av dem ska slå in, eftersom det är just en önskan.

Först planerade jag att sitta hemma detta nyåret. Eftersom jag ansåg att det inte fanns någonting att fira. Sen tyckte jag att det kändes alldeles för ensamt och blev bjuden hem till en av mina bästa vänner och deras nyårsfirande. Jag ångrar ingenting. Det var nog ett av de roligaste nyår jag haft. Proppfullt med skratt och otroligt god mat. I mitten dippade stämningen lite när alla kom i någon form av mat-koma, men i övrigt var det fullt ös. Precis vad jag behövde. Lagom till tolvslaget gick vi allihop ner på stan för att se kommunens fyrverkeri, i år var det lite bättre än föregående år tycker jag. Överallt var söta små gulligulliga puss-par och höll i handen och delade champagne och kärleksförklaringar mellan varandra medan folk tog kort på dem. Jag och min champagne hade bara varandra att dela på. För första gången på åtta långa år firade jag nyår som singel, ensam, solo och helt jävla själv. Skål. Tur att fyrverkeriet var fint i alla fall.. och att champagnen va god. Egentligen var det inte ens redig champagne, det var en fusk-variant som jag tycker är betydligt godare. Så vi stod där, min fusk-dricka och jag, mitt i smeten och kände lite att "det sämsta som hände 2012 var att jorden inte gick under någon av gångerna som lovat".

Det kanske inte riktigt låter som det, men jag hade väldigt kul. Väldigt väldigt kul. Det var bara ibland som de där dipparna kom och gjorde sig påminda, men då fick man göra någonting åt det. Lite som att avleda det dåliga beteendet hos en valp som man ska fostra. "Äh, sluta grina, ta en shot!" typ. När vi kom tillbaka efter raket-tittandet trillade vi in som en hög i hallen och liksom blev kvar där. Och i den stunden togs den bilden som kanske är den bästa jag upplevt. Den bilden fångade varenda liten droppe av äkta glädje som bara kan fångas på en bild. Jag är så lycklig för att jag ha så fina vänner. Och jag är ett sånt svin som inte nöjer mig med det.

Som alla andra har jag avlagt nyårslöftet att 2013 återuppta träningen. Håller tummarna för att jag håller det i alla fall fram till sommaren som förra året. För min egen skull har jag valt att inte ta på mig fler löften än ett, då jag vet att jag är sämst på att hålla dem.

Jag ska inte alls klaga på detta året, jag fick världens bästa sommarjobb och möjligheten att på ett stipendie åka till Barbados i två månader och forska till examensarbetet. Jag har tagit upp, och förbättrat, kontakten med underbara vänner och mina föräldrar har köpt en urgullig liten hund. Det vore fel att klaga på 2012 med tanke på allt bra som har hänt. Å andra sidan blev jag också av med den bästa killen i världen, och det är mitt eget fel. Det väger väldigt mycket upp både resa och arbete och hundvalp, fast den är väldigt väldigt söt. Låt oss alltså säga att 2012 var ett år som gick rakt upp bland molnen och rätt ner i helvetet. Nu är det bara att med stora förväntningar se vad 2013 har att erbjuda för att göra mitt liv minst lika spännande.