Blir snart helt supergalen om jag inte får sova. Hur många nätter är det nu, tre? fem? tio? tappat räkningen, och snurrat ihop veckodagarna till ett enda otydligt virrvarr. När man inte får sova tappar man liksom greppet om livet på något sätt. Varken orkar eller vill någonting och man bryr sig inte. Fast man gör det ändå. Och ändå inte. Man önskar att man gjorde det, men vill inte göra det. Det är som att man är vänd ut och in och är helt avig fast man inte alls är vänd ut och in och man vet egentligen precis vad man ska göra och vad man tycker om det. Vad sömnbrist kan ställa till det alltså. Snittar 1-3 timmar/natt, och då kan jag inte ens kalla det jag upplever som sömn.. det är mer som en liten vila. Jag hör och uppfattar allt omkring mig, det är bara det att jag ligger i sängen och blundar samtidigt.
Har en massa saker jag måste/vill göra. Köpa tejp och såndär tjock spritpenna. Börja packa. Skriva klart examensarbetet. Flytta. Tvätta. Städa. Träna. Umgås. Fika. Plugga. Köpa skor till examen.
Det är så mosigt i huvudet just nu av ren utmattning och energibrist att jag inte liksom gläds så mycket som jag verkligen skulle vilja av saker och ting. De är skitroliga och så men jag känner mig mer utmattad än glad. Orkar liksom inte bli sådär spralligt uppskruvad som jag annars borde normalt. Och som jag verkligen vill bli. Jag kan, men kan inte. Orkar, men orkar inte. Glädjeskutten strejkar.
Min största rädsla är zombies, och jag är på god väg att transformas till en själv. Snacka om ironi. Man kan ju inte gå runt och vara livrädd för sig själv. Det vore ju töntigt. Det är bara en tidsfråga innan jag gör sånadär gurgliga ljud långt nere i halsen och dreglar blod och har superstirriga ögon som är så trötta och torra och svidiga att jag inte ser och måste gå jättesakta och hålla armarna framför mig för att inte bumpa in i alla möbler och väggar och människor. Fan. Någon kommer skjuta mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar