Hello, I'm miss Dr. Bombay

Nu känns det att vintern (om än lite försenad) är här. Graderna är alldeles för fixerade på minus-skalan och mina öron uppskattar inte alls denna dunderkylan som fullständigt invaderat Sverige. Hade mössa här om dagen, en jättefin med en liten kaninsvanstofsgrej mitt på huvudet. När jag drog på mig den flinade EH och tittade på mig. När jag frågade vad det var svarade hon bara med värsta leendet; Näee.. min sambo säger alltid att jag ser ut som en liten pojke när jag har mössa på mig så att håret inte syns.. och det gör du med. Mössa av tills håret inte är så ruffsigt att en tofs krävs.

Utöver denna påfrestande kylan retar det mig hur blek man blir. Idag när jag stod framför spegeln och skulle smeta på lite täckstift på de rödaste partierna upptäckte jag att det superduperljusa stiftet nu blivit för mörkt! Jag såg riktigt smutsig och fläckig ut där jag smetat på det. Muttrande intalade jag mig själv att det bara var en synvilla och började smeta på brunkrämen, som alltid varit perfekt. När jag var klar granskade jag min spegelbild, drog en djup suck och presenterade mig för mig själv som Dr. Bombay och började fulsjunga Hurry, hurry, hurry. And eat my rice and curry. That's one for two, special price for you. Och så gick jag till sambo och ställde mig framför honom och så tittade han på mig och samtidigt som leendet växte frågade han vad jag ville (som att jag inte fattade vad han flinade åt). Och så sa jag åt honom att vara ärlig och han var det och så gick jag och tvättade av mig allt. Då var det dags att sola solarie, känner jag sådär helt spontant.