Humanbiologi på danska

Minuterna går långsamt, sekunderna hasar sig fram och gör ingen som helst ansträngning att skynda på. Fyra timmar kvar, det känns som att det var fyra timmar kvar för fyra timmar sedan. Vi har precis börjat och det känns som att vi snart suttit tillräckligt länge för att tacka för idag. Föreläsaren tittar upp från datorn, han har startat projektorn och sin power point- presentation. Han ler och välkomnar oss till Humanbiologi 1, på danska.

Han pratade svenska, men med en extrem dansk brytning. Tyvärr är jag sämst på att förstå dialekter, det räcker med att åka till Lund och jag blir helt vilsen, kommer någon från Gotland fram till mig och börjar prata på den där grova gotländska dialekten får jag artigt be om ursäkt för att jag inte hör. Föreläsaren var skön, han var trevlig och rolig, men jag hörde bara ungefär hälften av allt han sa. Kände mig så dum, men när jag hörde runt omkring mig att det var fler som hade problem men att förstå, blev jag lugnare. Ett tag trodde jag att jag "kommit på det" och förstod vad han sa, men när han plötsligt började prata om aioli mitt bland muskelceller och bindväv insåg jag att jag inte alls förstod så bra som jag trodde.

Man känner sig elak för att man inte förstår, och man försöker och försöker men det går inte. Det är ju inte hans fel att jag har problem med att uppfatta vad som sägs när skillnaderna blir för stora. Blir nog att tokplugga boken  för att ha en chans i denna delkursen... eller så får jag lära mig danska.