Satt här och surfade lite och slösade bort viktig tentapluggtid när en fundering kom upp i huvudet. Jag och sambo har varit tillsammans i snart sex år, och båda våra föräldrar är lyckligt gifta. Men tänk om, och inte just våra, men för att tanken ska bli lite extra jobbig, tänk om våra föräldrar skulle skiljas. Och tänk om.. njaaa.. låt säga.. att min mamma och sambos pappa skulle hitta varandra och verkligen trivas tillsammans. Hur skulle allt bli? Kanske inte så farligt i just det läget, men om de gick och gifte sig? Hur skulle allt bli då? Plötsligt skulle jag och sambo inte bara vara jag och sambo längre, vi skulle inte bara vara pojk- och flickvän, vi skulle bli syskon(!?) Och nej, inte sådana riktiga blodssyskon, men ändå. I folkmun skulle vi bli styvsyskon. Min pojkvän och sambo skulle bli min styvbror. Min svärfar skulle bli låtsaspappa. Hur sjukt skulle inte det bli?
Först tyckte jag att det va klart att man kunde typ hindra sina föräldrar från att något sådant skulle hända, men sen slog det uppenbara mig, och jag insåg att man inte kan hindra folk från att bli tillsammans. Och det finns ingen som har rätt att tala om för någon vem man får och inte får vara med. Inte ens om det är mellan familjer. Det är sjukt. Och jag vet inte ens hur jag kom in på denna tanken, först var den bara från tomma intet, och sedan började jag fundera på om det hade varit jag i den sitsen, vad jag hade gjort. Hur hade man gjort utan att något hade gått fel? Eller blivit fel? Skulle man låtsas som ingenting, ta det som det blir och försöka bortse från att man kan anses som en sorts syskon fast man är tillsammans på ett helt annat sätt? Eller skulle man bryta för att det inte hade funkat? Eller skulle man anse att man skulle ha rätten att bestämma över ens föräldrars kärlek? Hrm.
Kommer aldrig aldrig någonsin befinna mig i denna sitsen, men funderingarna kring den är spännande.. på något oförklarligt vis.
Sambo går runt här och skrattar och tycker att jag är äcklig som överhuvudtaget började fundera på detta. Och han tycker att jag inte ska lägga upp detta inlägget ens för att det är så läbbigt. Det är lite därför det ligger uppe nu, för att trotsa honom. Men mest för att jag kände att jag var tvungen att dela med mig av vad jag går runt och tänker på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar