Åkte till köpcentret vid klockan ett, måste ha något fint på mig till sambos mormors 70-årskalas. Men vad har man på sig då? Ringde sambos lillasyster för att kolla vad hon och hennes pojkvän planerade att ha. Klänning och kostym, vilket underbart svar. Stressen blev panik och svetten var ett faktum. Sambo ska med andra ord då också ha kostym, men jag som aldrig klär upp mig har ingenting som kommer upp i samma liga som kostym. Letade febrilt i alla affärer och raffsade runt bland galgar och högar. Centret är tomt på klänningar, och allt jag hittar och kan se mig själv i ger mer en pub-känsla än en 70-årskalaskänsla.
För det första trivs jag inte i klänning, har ingen bra kropp till det. Och det känns som att klänning egentligen är det enda som kommer upp i samma nivå som kostymer gör. För det andra älskar jag byxor, särskilt jeans, och det går inte alls. Hittade en asfin, transparent, vit skjorta och en svart tubtopgrej och ett par svarta jeans = fullkomligt underbart skitsnyggt. Tog på mig allting och kunde verkligen se mig själv.. ståendes i baren inne på någon lokal pub med en öl. Nej, kämpade mig ur allting och raffsade vidare.
Efter att ha provat allt som finns i alla sortiment kan jag nu konstatera att jag vet typ tusen nya outfits som hade varit döläckra att ha någon gång man ska festa, vilket jag aldrig gör och alltså inte har någon användning av. Jag är inte ett dugg rikare på kläder och jag tror att jag går till kalaset i min pyjamas i stället. Sex timmar, och det enda vi fick med oss hem var en ny foundation till mig och ett par skor till sambon. Åh, vad jag hatar kläder.
Hatar att prova kläder, dessutom. Det är bara jobbigt. Jag tror att jag har klätt på mig några hundra gånger sammanlagt idag, och alla ombyten har inkluderat trånga jävla jeans. Har haft värsta intensiva sextimmarsträningspasset i omklädningsrummen på hela köpcentret. Och Bik bok måste ha det mest korkat konstruerade omklädningsrum i historien. H&M ska ha en eloge för sin belysning, såg ut som om jag hade ett sex-pack i spegeln när jag stod i rätt vinkel och spände allt jag hade, sånt uppskattas. I de flesta omklädningsrum känner jag mig som värsta tungviktaren. Kommer nog ha träningsvärk imorgon.
Din stackare :) jag vet hur det känns . Jag hittar inte heller kläder som är snygga, bekväma och dessutom lagom . Hittar jag någon top som är ok så finns det ingen kjol eller byxa till i rätt storlek eller färg - och vice versa. Ju mer svettig och desperat jag blir ju sämre fungerar hjärnan , och plötsligt har jag ingen aning om vad som finns hemma i garderoben som möjligen kan passa till en udda byxa eller top. Till slut så tittar jag inte ens på prislappen ,utan är beredd att betala vad som helst bara jag hittar NÅGOT som är hyfsat.
SvaraRadera