Hysterisktnervsammanbrott

Snart får jag ett totalt psykbryt och börjar aslipa ordentligt. Nu får det vara nog. Idag satte näsan igång på allvar med att rinna, för den har uppenbarligen inte stört mig tillräckligt än, och så nyser jag plötsligt en massa. Ögonen svider och huvudet imploderar vilken minut som helst. Jag är nu inne i vecka tre med förkylnings-symptom, och de bara avlöser varandra. Igår tjocknade halsen igen (mer än innan) och jag kunde knappt få ner mitt honungs-te som jag så flitigt hetsat i mig i hopp om tillfriskning. Idag har den ordnat till sig, men är långt ifrån bra och nu är det väl bara febern som fattas. Ipren har slutat hjälpa och Echinaforce är bara påhitt och Zyx bedövar sönder gommen och inget mer.

Min kropp spelar ett elakt spel med mig. Låter mig tro att jag håller på att bli frisk och så får jag en örfil och så kommer det något nytt djävulskap och stör mitt liv. Nu tycker jag fan att jag har befogenhet till att vara gnällig, blir ju tokig av att gå runt och bara må halvbra hela tiden. Halvbra är inte kul alls. Man vill träna, men mår inte så bra att man känner för att prestera, och så testar man ändå och ger upp och mår sämre för det. Sen vill man inte gå och lägga sig för då slösar man bort sitt liv. Nä, helsjuk eller helfrisk, tack. Allt däremellan suger.

För att lugna mina stackars infekterade nerver bakar jag. Gick inom affären på vägen hem från skolan och inhandlade ägg och har nu gjort Gula rutor (typ kärleksmums fast utan kakao) och choklad-doppade små maränger. Världens lyckligaste sambo sitter nöjt framför datorn och njuter. Vilken lyx för honom att Gula rutor råkar vara hans favoritkaka, och att maräng kommer på andra plats.. 

..Och vilken tur för honom att jag är sjuk och tycker synd om mig själv och bakar för att få mig själv på bättre humör. Och vilken jäkla stjärna till sambo han har som medvetet gör hans favoritkakor, men som hon själv inte är alls förtjust i, bara för hans skull. Och va smart av fröken att sedan, med lite ynklig och sjuk röst, påpeka för sambo hur väldigt snäll och omtänksam hon är som gjorde detta åt honom fast hon är sjuk. Och att hon tror att hon skulle behöva vila lite för hon har nog feber med och sen påpeka att hon varit jättesugen på att se X-men origins Wolverine i flera dagar. Klart att han inte kunde säga nej. 

Planen gick som smord och nu ska jag nog snart öppna mig en påse tycker-skitsynd-om-mig-själv-chips och sitta och snörvla lite vid datorn tills det är dags att sova och drömma värsta drömmarna om Hugh Jackman. Vi har pratat om detta, sambo och jag, och Mr. Jackman är mitt frikort. Knackar han på min dörr rätt som det är så kommer sambo att förstå och acceptera vad som komma skall. Tills dess håller jag mig till min egen hunk, och om sanningen ska fram så är jag lika nöjd med det.