Jul på Liseberg

Denna julmarknaden kan verkligen, verkligen, verkligen rekommenderas! Vi tog en bussresa dit, och visst tog det några timmar, men det kompenserades upp med trevligt sällskap och avslappning. Det är så skönt med att åka på dessa bussresor, man sätter sig på bussen och så kommer man tillslut fram till dit man ska, utan att själv behöva tänka och leta och sånt. Man bara sätter sig ner och fikar och tar det lugnt, vilar om man vill det. Sen stannar den och så säger chauffören i högtalarna att vi är framme och att han hämtar upp oss igen vid senast nio och att vi ska ha det så trevligt som möjligt. Sånt gillar jag.

Att åka till Liseberg har varit en familjetradition sedan jag var yttepyttepytteliten, varje sommar bar det av och åktes för fulla muggar. Så jag kan ju säga att jag verkligen vet hur Liseberg ser ut, och jag kan verkligen säga att det var skithäftigt att se nöjesfältet i julmarknads-miljö. Det var magiskt med all belysning, och stämningen var helt fantastisk. Glädje och värme var den enda känslan man hade, fast det inte var någon snö, och trots regn- och hagelskurarna som drog över ibland. Det blåste i alla fall inte, och det var vi glada för.

Tyckte speciellt att det var häftigt att de hade några attraktioner igång, fast det inte var sommar. Och det minnet jag verkligen kommer att bära med mig länge är när mamma lurade in min lilla mormor på Hotell Gasten. Jag har gått den ungefär två och en tredjedels gång. Går aldrig den igen, inte en chans. Sista gången jag gick den storgrät jag (sådär mycket så att man ser ruskigt ful ut) och tillslut kom det fram en kille till mig, som såg ut som ett lik, och frågade om jag var ledsen. Smart. Dog nästan. Han öppnade en kamouflerad dörr och så gick vi ut genom den, så visade han mig övervakningskamerorna och sa att dem sett att jag aslipat hela rundan, och att det var därför han kom och hämtade mig. Och så visade han var dem sminkade sig, och alla kläder. Som om jag inte fattade att det bara är på låtsas.. haha, snällt och så men jag är rädd, inte dum typ. Fick dessutom pengarna tillbaka för att jag inte ens gick halva rundan. Mamma har gått den flera gånger, och hon är lika fullständigt livrädd varje gång hon går den och hoppar och skriker. En gång hoppade hon upp på lillebrors rygg i ren fasa. Av någon sjuk anledning tycker hon uppenbarligen om att bli rädd, och drog med min lilla ovetande mormor till Hotell Gasten. Sambos lillasyster vågade inte heller, hon har gått den innan och lovat sig själv att aldrig göra det igen. Lillebrors flickvän, sambos mormor och mamma var bara fega, så ingen av dem skulle med heller.

När de tillslut kom ut från Hotellet skrattade de oavbrutet, och de två främlingar som gått med dem skrattade också. Paniken skrek i mormors ögon, och hon kunde inte sluta skratta. Mamma kunde knappt stå upprätt och torkade oavbrutet tårarna. Mormor hade skrikit helt frenetiskt från det att dörren vid ingången stängdes till det att dem kom ut, och mamma hade skrikit lika mycket hon. Dessutom hade de satt min lilla mormor på att gå längst fram, och hon hade visst också hoppat in i en vägg vid ett tillfälle. Haha, hon sa sedan att hon förstår nu varför vi som gått innan inte ville följa med in igen frivilligt, och hon var verkligen tvungen att sätta sig ner en stund. Hon skrattade länge, men man såg på henne att det inte bara var av glädje utan av skräckblandad förtjusning. Hon är modig hon.

Jag fick hela sju julklappar fixade, och så ordnade jag och TH så att vi fick Ben & Jerry's lipbalms med cookie dough, cherry garcia och chocolate fudge brownie smaker. Gjorde också en milkshake med cookie dough och chunky monkey, den va så god att jag nästan dog. Provade varm choklad med vanilj och kanel med congac-grädde och så åt vi fantastisk god mat. Köpte kanderade cachewnötter och fudge, för det måste man. Och popcorn till bussfärden hem.

Vårt sällskap satt längst bak i bussen, och vi märkte att de framför oss började flytta sig till de lediga sätena längre fram i bussen. Förmodligen för att vi satt och pratade men åker man på en bussresa får man vara med på att folk pratar. Fast jag förstår varför den sista som flyttade sig gjorde det. Mormor somnade och mamma och jag tyckte att hon såg rolig ut, så vi skulle ta kort på henne (klockan var typ halv tolv på natten efter en hel dag på markanden, så de flesta i bussen sov). Och när jag lutade mig fram för att ta en bra närbild slängde mormor sig plötsligt framåt och sa bu. Jag och mamma blev skiträdda och skrek rakt ut. Sen försökte vi (mamma, jag, mormor, sambos mamma och mormor) kväva skratt-attackerna som kom när vi insåg att vi hade skrikit rakt ut, att det var mormors fel, att mamma hade flyttat sig från sin plats på stolen till att sitta hukandes i mittgången och att vi hade väckt folk. Efter en stund dök ett nyvaket, ruffsigt huvud upp bakom mammas stol, det var TH som vaknat av allt liv och undrade vad vi höll på med. Hahah så roligt. 

Är så nöjd man kan bli med denna resan. Vi har haft så roligt och mysigt. Kommer aldrig glömma den och kommer garanterat åka nästa år igen, det är en sak som är säker. Tack till er alla som var med och som bidrog till att allt blev helt perfekt!