Att vara eller inte vara sjuk

Det finns inte ord för hur irriterande det är att inte veta om man håller på att dra på sig en förkylning eller inte. Så fort människor runt omkring en blir sjuka går man in i en sorts psykisk influensa och tycker att man känner av alla symptom man kommer på. Jag vet i alla fall att jag gör så, jag väntar på att bli smittad som alla andra, fast jag aldrig är sjuk mer än en förkylning om året och den har jag redan haft. Ofta får jag inte de fysiska symptomen, bara de psykiska, och det retar mig. Jag vill veta om det är någonting som händer i kroppen eller inte! Det kan ju faktiskt vara så att jag har något i kroppen som väntar på att bryta ut, och vad jag har hört är träning inget att rekommendera om det är så.

Igår var det planerat att jag skulle träna i 2,5 timmar, men jag fick bryta efter två för att det kändes som att någon drämde världens största slägga rätt in i tinningarna på mig. Efter 20 minuter var huvudvärken så intensiv att jag var rädd att det var migrän och var tvungen att lämna passet, så fruktansvärt pinsamt när alla ser att man går. Som om man går för att man är lat, eller otränad eller en mes. Jag är ingen mes.

Har kallsvettats konstant i en vecka nu, kanske mer. Kommer vågor av frossa genom kroppen hela tiden, och när jag känner efter tycker jag att halsen känns konstig. Jag har också varit onormalt trött och hängig. Förstår inte alls varför. Det kan givetvis vara en produkt av att i princip alla jag känner varit sjuka och jag känner efter, och det kan vara något annat. Vet inte riktigt vad "något annat" kan vara i och för sig.. mer än störigt. Att inte kunna avgöra om man svettas eller fryser dygnet runt är lite av ett stressmoment för mig, kan inte riktigt slappna av och jag väntar bara på den där febertoppen, som jag nästan önskar slog till snart så att det kan gå över så att jag kan börja känna mig som jag ska igen. Kom igen då, virus! Är du feg eller? Gör mig sjuk, elaka skit-imbecill, gör mig sjuk så att jag kan känna mig kry igen. 

.. Och på tal om att vara sjuk. Outsiders startade igen idag, och inledde säsongen med ett inslag om Furries, visste inte hur jag själv skulle beskriva det, så ett citat från Wikipedia får hjälpa mig att förtydliga denna.. livsstil:

Någon som är Furry känner ofta en djup samhörighet med en eller flera djurarter. Vad detta innebär är väldigt individuellt; vissa ser det som ett andligt band och vissa går så långt som att se det som ett bevis på reinkarnation. Extrema fall av fans känner det som att de helt eller delvis är ett annat djur, dessa personer kallas Furry lifestylers.

Brukar tycka att Outsiders är intressant, men detta avsnittet tråkade ut mig rätt rejält. Jag får kanske be folk om ursäkt för mitt uttalande angående detta, men jag har svårt att ta det till mig. Det känns inte som att det handlar om psykiskt friska människor. Jag vet att det är i princip omöjligt att definiera normalitet och att det är helt upp till varje individ vad som är normalt, men dessa människor är så långt ifrån någon kurva som de bara kan vara. För mig känns detta bara som ett rop på hjälp. Att vilja vara annorlunda och speciell är en sak, men som med allt annat kan även strävan efter att sticka ut gå till överdrift. Nej, för mig är detta så långt ifrån verkligheten att jag tycker att det känns påhittat och dumt. Förlåt om jag trampar en Furry på tårna... eller tassarna (?) men det är min åsikt, och jag är väldigt skeptisk till allt som har med detta att göra.