Resan för mig började i lördags och tåget skulle gå 13.00 från stationen. Steg upp vid nio och började packa och göra mig i ordning. Fick ett sms från EH (hon och sambon hade åkt till Göteborg dagen innan) där det stod att jag kanske borde ha tagit min biljett själv, för att de åkt ifrån sina som låg kvar hemma på micron. Just vid det tillfället kände jag att jag var redo att åka in på Kumla för mord. Detta löste sig i alla fall, och det var ju skönt för mig och tur för dem. Haha.
Väl i Göteborg och på vägen till hotellet, vi hade gångavstånd mellan både station och hotell och Scandinavium, gick vi igenom stan och alla köpcenter. Och just precis då kommer jag på att jag har varit i Göteborg ungefär 20 gånger, men alla gångerna på Liseberg. Aldrig i Göteborg. 2009 var jag där och såg Madonna på Ullevi tillsammans med ett par arbetskamrater, och vi gick i och för sig på stan då, men jag minns inte så mycket av det. Det var hur mysigt som helst att gå runt och småprata på Göteborgs gator. EH frågade tillslut om det varit jobbigt att sitta tyst så länge på tåget. Och ja, det hade det varit! Hade ju samlat på mig en massa grejer att prata om de timmarna jag åkte själv, de fattade inte hur mycket jag var tvungen att få ur mig.
Egentligen var lördagen helt fantastisk från eftermiddag till kväll. Först festade vi loss på Burger King, sedan avnjöt vi några goda öl, och så såg vi In Flames. Det är nästan så att jag vill kalla dagen för helig. Vi var lite osäkra på vilket håll vi skulle gå åt när det var dags att dra till Scandinavium, men när vi började höra ett dovt muller visste vi att vi var på rätt väg, och tillslut kom vi fram till en upplyst byggnad som gjorde sitt bästa för att hålla inne så mycket av ljudet som möjligt. Trivium hade precis börjat spela. Då gick det upp för oss vad vi har väntat på, varför vi har åkt dit och varför vi stod just där.
8 380 personer fyllde arenan, och det var omöjligt att inte gå in någon. Det var packat, och alla var där av en och samma anledning. Vi letade upp våra sittplatser och slog oss ner. Jag hade bara tagit en av de tre biljetter EH hade hållt i handen, och fick sektion A vänster, rad 9, stol 12. Och precis innan rumpan nuddade stolen såg jag vem som satt bredvid mig, på stol 13.
På stolen bredvid mig satt en kille som jag spelat med ett bra tag, för lite mer än ett halvår sedan. Vi pratade inte så mycket direkt till varandra, men vi spelade tillsammans väldigt länge. Jag hade aldrig träffat honom tidigare och bara kvällen innan fick jag reda på via Facebook att han också skulle till Scandinavium för att se In Flames. Av 8 380 personer, och av de 8000 sittplatser som finns hamnade vi bredvid varandra. Det är så sjukt att det finns inga ord för det. Smsade sambon direkt (som också spelat med honom, och som träffat honom tidigare) och han trodde mig nästan inte. Var ju tvungen att hälsa, och ja, det var ju så sjukt. Haha. Vilka är oddsen på det liksom? Kan säga att han blev lika förvånad han.
På söndagen var det shopping som stod på schemat, då hotellet sparkade ut oss vid 11, och tåget inte gick förrän 18. Mycket mycket trevligt att gå omkring och uppleva Göteborg. Sen såg vi en kändis också! Per Andersson, som bland annat var med innan låtarna i Melodifestivalen 2010 och som varit med mycket i Parlamentet. Råkade stirra på honom, så han stirrade tillbaka. Haha! Tycker att det är rätt töntigt, men vill ändå tacka EH och AB för en ruggigt trevlig Göteborgs-tripp och jag är otroligt glad över att vi upplevde detta tillsammans.
 |
| Trivium |
 |
| In Flames |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar