Nu sitter jag här och smaskar i mig svärmormors rotmos från i helgen och tänker på hur bra jag har det. Samtidigt som jag inte kan sluta tänka på den jäkla otur som tycks följa mig vart jag än går. Vänder jag mig åt ett håll går allt bra och smidigt och är rotmos, och åt andra hållet är det en stor, svart olyckskorp som cirkulerar runt mig och fäller mig vid bästa tillfälle.
I förra veckan ringde jag till Hyresbostäder en gång för alla om kylan i lägenheten. Jag vet att det är ett system som sköter hur varmt det ska vara, men det är sjukt kallt här. Går runt med raggsockar, fårskinnstofflor och OnePiece och fryser så att fingrarna är helt stela och jag kan knappt skriva på tangentbordet. Jag sover med dubbla täcken och fast än pyjamasen är obligatorisk för min del är den också nödvändig för att inte frysa ihjäl. De sa att de skulle skicka en som skulle kolla elementen, men att det förmodligen skulle ta tid innan han kunde komma.
Idag skulle jag på möte klockan 11, och tåget dit var en halvtimme sent, så väl framme vid stationen slängde jag mig på cykeln och satte av i 180 för att komma i någorlunda tid till mötet. Var också tvungen att komma hem och byta om innan det. När jag kom innanför dörren var jag så svettig att jag slängde av mig kläderna i panik direkt i hallen för att svalna, och precis när jag låg där som en blöt fläck på golvet (bokstavligt talat) ringde det på dörren. Sprang och hämtade ett såntdär långt linne från Gina Tricot och öppnade dörren samtidigt som jag drog i det för att inte visa något oanständigt. Där stod gubben som skulle kolla värmen i lägenheten, och jag kan ju tala om att han inte riktigt köpte att den va så kall att jag nästan fryser ihjäl när jag stod där i bara linne och glänste av svett. Snacka om dålig timing. Han gick ett varv, kände på elementen, synade min opassande klädsel och sa hejdå.
Tvättade av mig och drog på mig de kompletterande legginsen, en långarmad tröja och cyklade vidare till mötet som gick skitbra! När allt är säkert kommer vidare information om vad det var för möte. Och vad som verkligen var rotmos med detta mötet var också att när jag stressar som en gris för att tåget varit försenat så att lugnet innan träffen som jag planerat helt plötsligt inte fanns får jag ett sms från eurovoice och har ett nytt meddelande. Det var från han jag skulle träffa, och han hade glömt skriva ner vilken tid vi skulle träffas, men ville minnas att det var halv 12 så vi skulle ses då! Med andra ord va min stress onödig, men jag skulle varken missa mötet eller ens bli lite sen! TJOHO för slarviga människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar