Anti minus

Minusgraderna håller på att frysa sönder min själ. De kom alldeles för fort, helt utan förvarning. Händer och näsa är iskalla dygnet runt, och hela jag känner mig som en gnällig isfigur. Gode gud vad jag hatar kyla, och än mer att frysa. Har alltid varit "den där frusna" oavsett hur mycket jag tar på mig. Har försökt hålla ut, men i morse åkte både vinterjacka och mössa fram, stod inte ut längre! Kommer att försöka låta understället ligga så länge som möjligt. Alltså, jag kommer nog dö instant när jag kommer tillbaka till Sverige igen den 27 december och går av planet och kommer ut i kylan.. efter att ha spenderat två månader i värmen. Haha! Har det inte gnällts tillräckligt innan, så kommer jag utan tvekan fylla kvoten för vad som anses vara extrem överdrift då. Tro mig.

På torsdagar är det min handledares tur att vara rastvakt på lunchen, med andra ord är det också min uppgift. Faaaaaaaaaaaaaan. Gick klädd redo för att möta en snöstorm på skolgården, och med ett krampaktigt grepp om kaffekoppen värmde jag mina knallröda händer. Runt omkring mig sprang eleverna runt klädda som om det var en helt vanlig och solig höstdag. Ja, solen stod högt på himlen och det var nästan helt vindstilla, men varmt var det då rakt inte. Dumma barn som inte förstår att det är kallt. Ropade åt en kille att han skulle ta på sig sin jacka, för att jag frös bara av att se på honom. Han stannade och tittade på mig som att jag var dum i huvudet, svarade med ett bestämt (och lite oförstående) "nej", och så sprang han vidare. Haha. Det är väl så när man börjar bli gammal. Frusen och gnällig smuttade jag i mig kaffet och räknade minuterna tills jag kunde gå in och bli befriad från detta straffarbete. Nej, kyla är inte frökens grej.