Oh my Hanna: Summary

Nu var det längesedan jag upptaderade, men vi fick inget internet förän igår, så det har varit nästan omöjligt att skriva. Hittade däremot Peronne Village, en liten oas mitt bland parkeringar, banker och super markets med massa träd och palmer och buskar och en finfin näckrosdamm med fontän och bro. Små, små hus omgiver detta underbara ställe och man glömmer lite att man är mitt bland trafiken när man är där. I ett av dessa småttinghusen finns Coffeebean, ett urmysigt café med gott kaffe, smarriga bagels och mackor och internet! Dit har jag gått några mornar vid åtta-tiden och satt mig och myst.

Resan hit gick bra, resväskorna tappades bort mellan Kastrup-Heathrow, men kom till rätta och fastän det var otroligt drygt och psykiskt påfrestande lyckades vi slå ihjäl de 16 timmar vi hade framför oss på Gatwick. Vi hittade en stenhård soffgrupp som vi helt ockuperade, men den var obekväm och det var kallt på flygplatsen. Så det blev inte mycket sömn, nästan ingen alls.

Flyget från Gatwick till Barbados var nog något av det fränaste jag upplevt! Vi var lite oroliga över om det skulle komma en faktura på en förmögenhet när vi sedan landat, men någon sådan kom inte. Strax efter att vi lyft kom de ut med en dricka-vagn, och det var bara att välja och vraka mellan öl, vin, sprit, läsk och juice. Och det var inga sånadär pyttesmå brukar, vanliga 33cl hade dem. Heineken valdes och avnjöts. TVn man hade vid varje stol hade världens bästa filmutbud och en massa spel och serier. En stund senare kom vagnen ut igen och en ny Heineken blev utdelad på beställning, också en liten förrätt innan maten skulle komma ut. Till middag hade man tre alternativ att välja mellan, jag valde timjan- och vitlöksrostad potatis med kyckling i lök och ostsås med stuvad spenat. Till detta serverades en sallad med rödlök, mix-sallad och tomat samt en liten fralla. Efter aten bjöds det på kaffer eller te och en mörk chokladpudding med körsbär i. Strax innan landning sedan fick man åter kaffe eller te och en vit dubbelmacka med ost och lök-fyllning och en riktigt god cupcake med creme cheese frosting och strössel. Passade damen utmärkt! Haha.

När vi sedan skulle visa upp passen för sista gången och komma in i landet på riktigt stoppades vi och kom inte igenom. När man för en gångs skull ska vara ordentlig och inte kryssar i Vacation på blanketten, utan fyller i rutan till Study så får man det tillbaka gånger tusen. Uppenbarligen skulle vi ha ett personligt brev från rektorn på skolan att visa upp, som bekräftar att vi verkligen ska vara här i studier. Ett sådant hade vi inte och efter en halvtimme och flera personer involverade fick vi tillslut en stämpel för två veckor, för att vi ska ha tid att fixa med detta brev och sedan gå till immigration och ordna med resten.. "Oj, va dumt att jag inte tänkte på det, ni skulle bara ha fyllt i Vacation, för man får vara här i två månader på semester utan problem" sa vår svenska kontaktperson här nere. Jo, det tyckte vi också va lite dumt. "Oj, att jag inte tänkte på det, det visste väl jag egentligen att man skulle ha.." sa rektorn. Jo, tänkte vi, det va ju lite synd. Vi var i alla fall på immigration department igår, fick en blankett att fylla i och blev hänvisade att komma tillbaka idag. Vi kom tillbaka idag och hänvisades att komma tillbaka i morgon. Tack för den!

Tredje dagen brännde jag ihjäl mig. Har alltid kört på SPF 15 som max för att det mer än nog har räckt. Nåväl, såhär nära ekvatorn är 15 inte tillräckligt skydd mellan klockan 12-14 på dagen då solen står som högst. Tvångsisolerade mig i två dagar och hade stora blåsor i hela ansiktet, halsen, på överarmarna, armväcket, magen, bysten och ljumskarna. Har aldrig solat utan shorts, det märktes. Så fort jag svettas lite än idag poppar det upp en massa vattenblåsor jag och ser hemsk ut. Och nu flossar jag så hårt att jag ser fläckig och smutsig ut. Idag solade jag på riktigt igen som först, men ryggen och med SPF 30.

Nästan alla män här är Bob Marley- inspirerade och alla människor överlag är ofattbart trevliga och hjälpsamma. Jag vet inte hur många som bara sagt i förbifarten att vi ska njuta av Barbados och att vi är välkomna, får att vara trevliga liksom, sånt uppskattas. Alla ler och hälsar "How are you, man?". Och visst finns alla dessa strandförsäljare som man möter överallt utomlands, men här räcker det med ett artigt nej och så önskar de en fortsatt trevlig dag och går vidare. Idag noterade en kille som gick förbi mig när jag var påväg ner i vattnet att jag hade bränt mig, han pekade på mig och sa "Be careful, pretty girl". Haha. En gubbe med knappt några tänder och sitt hår uppstoppat i en sån bautastor basker smilade och frågade "are you enjoying Barbados?". Åh.. så underbart folk mot trista, folkskygga svenskar!