måndag 1 oktober 2012

Rock of ages

Vilken film. Wow.
Det säger sig självt, musikalerna är de bästa filmerna och rocken är den bästa musiken. Resultatet av att mixa dessa är ren och skär kärlek, det är en film som likt en pil träffar mig på det rätta stället, rakt i hjärtat. Det är så sexigt, och så okristligt bra.

Men där det finns höga berg finns det också djupa dalar. Bruden i huvudrollen är för mig helt fel. Hon hör snarare hemma i ett avsnitt Glee eller som röst till en Disney-prinsessa med den sockersöta, lite nästäppta flickrösten. Hon sjunger fantastiskt bra, men när det är så sött att det skulle kunna vara en allmän fara för en diabetiker fick i alla fall jag lite fel vibbar när hon jammade loss till riktigt fin rock. Tyvärr hörde supersöta Barbie med sockerrösten inte riktigt hemma i denna sortens forum, tycker jag. det blev liksom lite för gulligt i en omgivning av sexig glamrock.

Tom Cruise som Stacee Jaxx, före detta sångare i dåtidens största rockband, är bra. Men bara bra. Jag hade mycket hellre kunnat tänka mig Johnny Depp i rollen som nedsupen, sliten glamrockare än Tom Cruise. Han kändes lite avig att se i en sådan roll, han gjorde sitt jobb bra eftersom han är en duktig skådis, men med herr Depp som Stacee hade nog rollen varit snäppet vassare. Tyckte dessutom bara att Tompa såg ut att ha lagt på sig lite gubb-hull och man fick känslan av att de där rutorna bara var ditsminkade, njae, köper inte riktigt honom i den rollen.

Allt Russel Brand gör är alltid ett asgarv. Han är så otroligt jäkla skitrolig att jag dör lite bara av att titta på honom. Att han skulle ha en roll i denna filmen måste varit självskrivet, för detta om något passade honom som handen i handsken. Skrattar högt åt honom, och sådär fult. Denna filmen var hans element utan diskussion.

Valen av låtar var helt fantastiska, och jag satt och ylade till varenda en och längtade tillbaka till varenda spelning/festival jag någonsin varit på med mungiporna från öra till öra och med konstant återkommande gåshud. Ja, denna filmen var kärlek för själen utan tvekan.

Bästa scenen i filmen, fem ord: Malin Åkerman, Tom Cruise, biljardbord.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar