Sjukdag ärlikamed nyttodag

Vaknade 06.30 med världens åskoväder i huvudet. Det mullrade så hårt att det vibrerade i pannbenet och blixtarna bländade mig fast jag inte hade ögonen öppna. Regnet som piskade mot rutan bidrog hjälpsamt med att skapa en mer påträngande och verklig känsla av orkanen om härjade strax bakom ögonlocken. Vände mig om, la kudden över huvudet, hörde pulsen i örat och insåg att det inte skulle bli någon praktik för min del idag. 

Klockan 12.45 vågade jag som först öppna ögonen igen. Seg och sanslöst trött steg jag upp och laddade kaffebryggaren. Kan inte fatta vart dagen tog vägen, hjärnan känns som en deg. Orkanen förstörde mycket under sin genomresa i mitt huvud. Nåväl, blir det ingen praktik så är det inga andra alternativ än att sätta sig vid datorn och skriva det sista som ska in till universitetet innan resan så att man har gjort lite nytta idag. Ringde dessutom till 3 för att ta reda på hur det ser ut med dataanvändningen på Barbados, om de har någon tilläggstjänst som gör det billigare att surfa från utlandet och/eller hur mycket det kostar. Nu för tiden är ju telefonen alltid uppkopplad till någon slags surf, oavsett om man själv öppnar ett fönster eller inte. Avsieringar från Facebook, Instagram och inkomna mail. Med en app stänger jag av nästan ett tjugotal appar som startar upp av sig själva varannan minut och som då ligger och nöter på dataanvändningen. Det visade sig att de inte hade någon tjänst som gällde hela vägen till Barbados, och då handlade det helt plötsligt om kostanden 120kr/mb! Woohaa, kom överens med tjejen på andra sidan luren att det förmodligen var bäst att helt spärra all dataanvändning i telefonen från och med det att jag lämnar Sverige, till och med det att jag kommer hem igen och att jag ordnar med wi-fi eller något på plats i stället. Pjuh, är glad att jag gjorde det där samtalet, tänk vilken saftig räkning man hade kunnat få i slutet av månaden annars..

Är ganska nöjd med vad jag hittills har åstadkommit, men med tanke på hur långt tid det har tagit mig (är fortfarande oerhört seg och långsam, att sitta vid datorn direkt efter massiv huvudvärk är inte så värst bekvämt för någon tror jag) och med vetskapen av hur mycket jag fortfarande har kvar känner jag mig fortfarande riktigt stressad! Puhh.. det är bara att fortsätta andas och ta ett steg i taget. Om en vecka vid den här tiden traskar vi runt på flygplatsen i London. Shit, va mycket jag har att göra tills dess.