Höstonsdag

07.45. Sprang ut i trapphuset och ner för trapporna i världens fart, ökade och tog sats rakt in i dörren och tacklade upp den. Med andan i halsen flög jag ut och mitt i steget gjorde kroppen en spontan helomvändning och så stod jag inne i trapphuset igen och stirrade ut genom dörren jag bara för en halv sekund sedan slängt upp och sprungit ut- och sen in genom igen. Det var för kallt. Alldeles på tok förjävla skitkallt. Jag var sen, SL väntade på parkeringen, jag måste ut. Fötterna satt fast i golvet, hjärnan skrek nej. Tog ett djupt andetag, och knuffade upp dörren. Frös nästan ihjäl. Ökade takten och gick med bestämda steg mot bilen. Hatar kyla. Asmycket. När jag klev in i bilen såg jag direkt att jag inte var ensam om det.

För att skapa lite värme denna isigt kalla, men härligt soliga höstonsdag möttes jag och HE upp framåt eftermiddagen på Condeco för Afternoon tea. En buffé med scones, muffins, kakor och bröd med alla sorters pålägg och ostar och marmelader. Vi satt i två timmar och åt och pratade om meningen med livet i allmänhet, ett hett ämne såhär i gråhösten och mitt i praktiken. Jag sprang som en dåre mellan vårt bord och buffén och jag åt nog tillräckligt för att ha tjänat in både mina och HEs pengar. Att släppa lös mig på en buffé är varken smart för ägarna eller för mig, tror jag. De tjänar ingenting och jag mår illa. Haha! Nu sitter jag hemma på golvet utan byxor, invirad i täcket och jäser och pustar och har till och med lite ont. All energi är i magen och jag känner mig sådär underbart slö. Vi bestämde oss för att gå hem (ca 2 km), under tiden var det svinkallt med tanke på lilla tunna vårjackan, men såhär i efterhand var det skönt och till och med behövligt. Termometern står på 1 grad, och min hals gör ont. Hrm.. lite Ben & Jerry's fixar det.
Underbar buffé, i alla fall, värt priset av 79 kronor och kommer utan tvekan gå dit igen!