Fing friday

Det var tungt när larmet drog igång idag. För tungt. Sängen var på tok för skön för att lämna och det enda jag hörde var en röst i huvudet som bönföll mig att absolut inte stiga upp. Gick igenom möjligheterna att stanna hemma i huvudet. Kom fram till att det inte var värt det, tryckte av larmet när det satte igång för andra gången och satte ner mina varma fötter på det kalla golvet. Livet. Det är som ett kallt linolium-golv under varma, nyvakna morgonfötter.

Släpade väskan efter mig hela vägen till parkeringen, samåker med SL till praktiken. Det är så fantastiskt att se honom på morgonen. Att se någon med exakt samma besvärade och deppiga uppsyn som sig själv. Jag öppnar dörren, vi ser på varandra med trötta ögon, skakar på huvudena och så sätter jag mig och så suckar vi djupt i kör innan vi börjar spy galla över våra livssituationer. Det är härligt att ha en jämlike i sin närhet. Just nu lever jag lite på SLs elände, och jag skäms inte så värst mycket alls.

Alla slutade tidigt idag för att det var fredag, alla utom fröken som satt fast hos sin handledare och planerade långt in på eftermiddagen. Missade alla tre möjliga bilarna hem och när dagen sedan kom till sitt slut även för mig del var det bar att börja traska hem i regnet. I en tunn vårjacka utan långärmad under ens var jag dyngsur när jag efter nästan en timmes promenad ramlade in i hallen. Händerna var knallröda och jag kände mig precis som jag såg ut när jag skrämde mig själv i spegeln. Livet.

Jag är så glad att jag har LE som ringde och erbjöd sig att komma hit och laga middag till mig, och jag tackade och insisterade på att då skulle jag bjuda på vinet. Hon kom hit med sin matkasse och trollade fram en supergod, varm smörgåstårta som jag åt på tok för mycket av! MM och AX kom också och njöt av middagen, så blev det gott att dricka, mycket snacka och en omgång kort. Helt okej fredag tillslut!