Fyradagarsenarefödelsedag (och allt runt omkring)

Denna helgen var det dags för min familj/släkt att komma och dricka kaffe och fira min dag som var i tisdags. Gästlistan bestod av mamma, pappa, lillebror, lillasyster, lillebrors sambo, mormor, morfar, morbror och morbrors fru. Ett mycket trevligt och uppskattat sällskap som är välkomna vilken dag som helst. Har sett fram emot denna dagen länge, och det blev precis så bra som jag hade tänkt mig det. Jag tackar igen för fina blommor och för att alla tog sig tid att komma! Fick biljetter till Ljust & Fräscht, en show med Fredrik Lindström och Henrik Schyffert om det perfekta boendet, så jag och sambo och mamma och pappa ska gå tillsammans och se den, underbart! Och så fick jag äntligen ett Macaron kit, det som jag velat ha så länge så länge. Nu ni, nu blir det massa macroner framöver!

Bakandet till idag påbörjades redan i onsdags, då jag gav mig på att göra biskvier för andra gången i mitt liv. Första gången jag antog utmaningen att göra dessa otroligt delikata bakverk blev de mycket goda, men groteskt stora. Jag hade ingen uppfattning om hur mycket de skulle flyta ut och möttes av en fruktansvärd syn när jag kikade in i ugnen, och eftersom jag är sådär härligt halvseg emellanåt gjorde jag absolut ingenting åt saken. Däremot retade jag mig på slutresultatet och va lite småsur på mig själv för att jag gjort måltider snarare än små munsbitar. Första plåten med biskvier blev fel, okej, men varför gjorde jag inte gjorde någonting åt det de följande sex plåtarna kan jag än idag inte svara på. Jag skyller på att den enda formen av "klok" jag besitter är den som börjar med termen "efter". 

Denna gången var jag inte heller särskilt slug. Av tidigare erfarenheter hade jag koll på att jag denna gången skulle göra biskvier i munsbitformat snarare än måltid och jag hade en hum om hur mycket jag skulle lägga upp på varje plåt. Ungefär åtta plåtar plåtar med cirka 12 biskvier på varje senare stod jag klockan 23:30 onsdagskväll med ungefär 100 biskvier framför mig, som skulle halveras, fyllas med smörkräm och läggas ihop. Jag hade (givetvis) inte tänkt på att man med mindre format på biskvierna också får fler biskvier. Nehejdå, det hade jag inte alls med i beräkningarna. Tyckte att jag varit sjukt smart när jag kom ihåg förra gångens missöde och reglerade det, men hade inte en tanke på att en halverad storlek ger dubbelt så många med lika mycket smet i utgångsläget. Smörkrämsfyllde till klockan 00:30, sedan tog jag paus fram till igår.

Medan sambo ölade med sina kompisar på annat håll, stod jag som en liten hemmafru och bakade med en kopp baileyskaffe och med "På spåret" som sällskap och tävlade med mig själv. Gjorde den tredje och sista omgången smörkräm och fyllde de sista biskvierna och frös in dem, och så gjorde jag cupcakes som fick vila på galler till idag. Mitt under bakandet kom en god vän till mig på besök, och vi hade det mycket trevligt med en massa skvaller och kaffe. Och så mitt i alltihop dinglade sambo in genom dörren, med glansiga, halvröda ögon och världens smajl och skulle hämta Minttun och så försvann han igen och vi återgick till vårt kaffe. Samtidigt som fantastiska L gått kom sambo hem och fnittrade och gick och la sig. Jag hade lite kvar att dona med i köket, och varje gång jag passerade dörröppningen till sovrummet eller gick in för att säga något började han bara vifta med händerna och skrek "Schas, Ove!" och asfnittrade på nytt och tyckte att han var det roligaste som fanns. Sen gick han upp och snodde en kaka, och han trodde att han lyckades dölja det, fast han smulade ner hela golvet när han började le sådär stort och fånigt. Haha. Ibland är han rätt kul.

I morse gick jag upp till väckarklockan och började doppa mina 100 biskvier i choklad. Jag hade delat upp dem  i ganska jämna andelar med päron-, apelsin- och banansmak. Sen så gröpte jag ur mina cuppys och fyllde dem med hallonsylt och vaniljkräm och la på locket igen och spritsade på grädde och ringlade hallon syrup över och så tryckte jag dit en marsipanros på toppen på hälften och en chokladros på toppen på de andra. Eftersom jag själv inte äter tårta tyckte jag att det var en rolig grej att göra, som varsin egen liten tårtbit men ändå inte tårta liksom. 

Nästan alla biskvier följde med gästerna hem (tar det som det bästa betyget) och det var urmysigt att ha alla på samma gång här. Dagen kunde inte blivit bättre någonstans alls. Och nu sitter jag här, i pyamas och har världens halsont. Tror min kropp försöker döda mig, för jag kvävs snart.. honungste och sängen blir det en lördagskväll som denna.