fredag 6 januari 2012

JVM

I natt satt jag och sambon uppe och kollade på små-kronorna i JVM. Jag har inte något uns av sportintresse någonstans i hela kroppen, men hockey är rätt roligt att se (där händer det ju i alla fall lite. Det är ju inte som fotboll. Snooze-piller). Dessutom var det final, en kamp om guld eller silver. Då måste man nästan titta faktiskt. Några regler har börjat klaffa och jag känner mig nästan lite skrytig över att jag nu kan icing, clipping och cross-checking. Hade en diskussion med sambon i natt om boarding, men den kan jag nu. Han är typ den värsta nörden som finns när det kommer till sport och i synnerhet viktiga matcher. Han saknar inga känslor och sitter typ i teven och biter ner sina naglar och coachar skiten ur laget från soffan. Haha det är rätt roligt. Det verkar bara vara så att när han är som mest nervös och spänd kommer jag med de flesta frågorna. Så ofta får jag inget svar alls för att han plötsligt inte hör någonting förutom teven (tror det är lite ljug), eller så rynkar han ihop ögonbrynen (inte sådär argt, utan med Amen Hanna, tänk efter..) och svarar lite snäsigt Vad tror du?

Jo, mitt resonemang angående boarding var följande: Boarding = påstigning, alltså vore det logiskt att regeln innebär att man typ slänger sig på någon och ligger kvar där för att typ hålla fast denne nere på isen. Nej, Vad tror du? Jag trodde fel, men tycker fortfarande att jag borde haft rätt, för den tankegången var felfri. Boarding betyder tydligen en våldsam tackling in i sargen. Sarg heter i och för sig board på engelska, men tycker ändå att jag borde haft rätt. Hur är det tänkt att man ska lära sig om reglerna är ologiska? Min förklaring var mycket, mycket bättre. Kanske dags för förändring?

Måste erkänna att när sista skottet inte bara sköts mot mål, utan också i det skrek jag. Helt utan att tänka tjoade jag rakt ut. Det hade jag inte alls räknat med att göra. Men jag blev jätteglad. Alla skott på mål gjorde mig faktiskt riktigt nervös. Sambon hoppade runt och skrek och hade händerna över huvudet och var helt till sig. Sen tvingade han mig att jag skulle ställa mig upp till nationalsången. Så töntigt. Kommer nog aldrig förstå det extrema engagemang han hyser till sport, men jag försöker lite i alla fall, trots att reglerna är dumma.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar