Macarons inc

Igår morse mötte jag EH utanför simhallen, hon hade utöver sina simkläder också packat ner ombyte, tandborste och pyjamas. Hon log och frågade om jag var laddad inför bakandet som skulle ske efter skolan och jag log tillbaka och svarade artigt; Va? Hm. Vi hade visst bestämt förra veckan att hon skulle sova över hos mig och så skulle vi baka macarons tillsammans och hjälpas åt och så för ingen av oss har gjort det innan och det är alltid roligare att vara två. Lite skamsen kände jag mig, för att jag helt hade glömt det, men hon är alltid välkommen och genast började jag längta till eftermiddagen.

Eftersom både EH och sambo tycker om viol bestämde vi oss för att göra de med violsmak och med choklad ganache emellan. Vi gick och handlade sötmandel för att göra allt rätt och riktigt från grunden, skållade den och skalade den och så drog vi fram hushållsmaskinen och började mala. Men det blev för grovt så vi var tvungna att sikta ner allt till en annan skål. Två timmar senare, och med mandelkross över oss och hela köket, fick vi ihop de 100gram som vi skulle ha. Kan tala om att under mandelmjölsframställandet var vi båda två nära att fullständigt ge upp och sätta oss och tjura framför teven i stället. Ingenting är värt den mängden jobb vi la ner på ett sånt litet skitmoment. Till nästa gång är det jag som köper mandelmjöl.

Ganachen var enkelt och blev riktigt god, och eftersom den gjordes på mörk choklad blev det inte fullt så sötsliskigt som det nog annars väldigt lätt hade kunnat bli. Lite synd är det däremot att alla macronerna sprack, men det kan bero på att mitt tålamod är det sämsta i världen och att jag blev för ivrig med att få in dem i ugnen. De hade vilat i en timme, men de hade nog kunnat stå en liten stund till.

Gör om gör rätt, som de säger. På fredag görs det en ny omgång med annan smak.