Igår var det min dag

Igår var det min födelsedag, och jag hade aldrig trott att så många skulle gratulera mig! Det var minsann en rolig syn att logga in på Facebook och se att man hade långt över så många kommentarer man hade väntat sig. Även om Facebook meddelar folk att någon fyller år, och fast jag inte umgås med ens en tredjedel, var det så roligt att se att så många ändå tagit sig de sekunderna för att skriva grattis. Och fast jag inte umgåtts med många av dessa människor på många år, blev jag jätteglad av att se deras kommentar. Det värmde mer än jag hade trott.

På morgonen i skolan sa en klasskamrat grattis till mig när jag passerade henne, och jag fattade inte att det var mig hon pratade med först, så jag gick bara vidare flera meter innan jag förstod att det var mig hon varit gullig och sagt grattis till. Gud så pinsamt. Och i synnerhet oförskämt. Haha, gick snabbt tillbaka och skrattade och tackade och bad om ursäkt. Men ändå, är det ett ålderstecken att glömma sin egen födelsedag fast lillebror ringt och sjungit "Med en enkel tulipan, uppå bemärkelsedán.." klockan 06.20 på morgonen? Det va så mysigt att vakna till av hans ljuva stämma sådär en timme innan klockan skulle ringa, och jag borde ju ha kommit ihåg att han hade sjungit bara två timmar tidigare och att det således var min dag. Det går redan utför.

Strax efter att jag kom hem från skolan plingade det på dörren, och när jag öppnade stod en kille där med en bukett blommor. Kände en liten såndär biofilmförälskelse och undrade vem denna lite kortare främling var. Sedan frågade han bara om jag var Hanna, och jag sa "ja" och så sa han bara "här" och så tog jag emot dem och så log jag och då smålog han lite tillbaka och kutade ner för trappen igen. Min biofilmförälskelse drog över lika fort som den kom, och så stängde jag dörren och var attans nyfiken på vem blommorna egentligen var ifrån.

Buketten var inslagen i papper, och på den satt en adresslapp och mitt namn. Jag rev upp det och möttes av en riktigt, riktigt fin bukett med bland annat tulpaner och andra blommor som jag inte kan namnen på, i rosa, lila och vit. Och bland blommorna satt en lapp där det stod "Grattis på födelsedagen! Mamma & Pappa, Mormor & Morfar." Det var så fint allting. Sådana gester är värda så mycket, mer än man tror. Hade aldrig gissat på att få blommor på det viset. Åh, jag blev så glad i hjärtat.

Sedan kom sambo hem från skolan, och jag hade lovat att titta på fotboll med honom, så det var bara att dra iväg. Efter detta helt fantastiskt intressanta och spännande evenemang(det var det inte, men klart man ställer upp för varandra) åkte vi och åt på ett litet gatukök för jag höll på att typ svälta ihjäl. Sen så hade han planerat att vi skulle gå på bio senare på kvällen, uppskattades starkt. Filmen va bra, den va i 3D och den hette "The darkest hour" tror jag. Det va mysigt. Fast det är alltid samma sak; vi beställer den största menyn med två gigantiska läsk och den stora popcornen och så tar sambo nyp Bara en näve och så slafsar jag oavbrutet upp resten genom hela filmen och så är det bara bottenskrap kvar när  bion är över och jag mår asilla och har halva läsken kvar och börjar hetsdricka den innan den blir alltför avslagen för att jag är för snål för att hälla ut den och så mår jag lite mer illa av det och så rapar jag helt okontrollerat hela kvällen (det sista är i och för sig lite kul).