Det är alltid lite nervigt att gå på helt nya pass. Instruktören välkomnar alla och frågar om det är några nya, och man räcker halvt osynligt upp handen, inte armen, bara handen, som om man hälsar typ. Och hoppas på att instruktören ska se, men ingen annan. Och så ser alla ändå den lilla handen och nickar mot en och ler. Och man vet att alla dessa personerna kommer ha stenkoll på en under hela passet för att se hur man sköter sig, och man blir helt paranoid och ser sig omkring varannan sekund och möter blickar till höger och vänster om en. Även om dessa blickar menar väl så har jag svårt att fokusera, helt automatiskt börjar jag alltid fundera på ytterligare anledningar till varför de glor. Har tröjan liksom rullat upp sig själv över magen? Har byxorna glidit ner lite? Eller har de åkt upp mellan skinkorna? När rakade jag mig under armarna sist? Va det dumt att ha vitlöksås till maten innan? Gör jag helt fel? Har jag missuppfattat instruktören? Ser jag dum ut? Och så nojar man ihjäl sig under passet och går hem och skäms.
Och sambo-dieten går bra, fast ibland tror jag att han retas med mig. Ibland blir han mätt väldigt snabbt, lite för snabbt kan jag tycka. Och ja, då är det bara att lägga ner besticken. Haha. Har börjat äta massa clementiner med, okej det är en söt frukt, men jag ser dem som gratis. Och i natt/i morse (05.30) var jag så hungrig att magen började gnaga sig ut genom ryggen, så jag gick och hämtade en clementin och tvångsmatade sambo med halva (för att vi ska ju äta lika mycket, viktigt). Vi låg i sängen och kollade på The Big Bang Theory i iPaden och hans solarplexus var en utmärkt liten skål till skalet och det där vita man vill få bort. Han är bra och ha till det mesta, den där herren.
Hanna, du är bäst de titta på dig för att du är så söt.
SvaraRaderaHaha, va snäll du är! :)
SvaraRadera