Helt enkelt himmelskt..

Nu är det mycket som händer. I veckan bakade jag och en kompis helt underbara kakor, och dessa gottigheter ligger nu i frysen och väntar på den sista touchen imorgon. Och just idag bestämdes det vilken cupcake jag skulle bjuda på imorgon. Sen den dagen jag lovade svägerskan att göra åt henne har jag velat fram och tillbaka. Och jag har haft ett hundratal olika varianter och lösningar och diskussioner med sambon. Vad han får stå ut med mycket, stackaren. Och oavsett vad han har svarat jag jag lika fort glömt, inte lyssnat eller helt avfärdat hans hjälp och kommentarer. Jag har varit uppe i mer kakor än utbudet på ett helt konditori och sambo har gång på gång lugnt och förstående rynkat pannan och talat om för mig att jag återigen gått för långt. Ja, jag är rätt dålig på att se vart den där gränsen vid lagom går. Nu är det i alla fall i slutskedet och imorgon återstår bara dekoration och det där sista piffet. Ingen återvändo. Och den där cuppyn har jag velat med nu så många gånger att jag inte ens själv har någon koll på vad slutresultatet blir. Däremot vet jag att ingen cupcake jag gjort tidigare någonsin har doftat så himmelskt. Det är nästan så att man blir lite yr och kär.

Och på tal om himmelskt. Var på restaurang, eller pub, igår med en drös kompisar och ölade och åt mat och tusan va trevligt det var. Jag och sambo beställde in en ölbricka, vilket innebär att man för en endaste liten hundring får fem glas á 2 dl med valfria ölsorter. Finfina grejer om man är nyfiken på att testa lite annat än vad man är van vid. Och så kom maten, och ja gode gud, maten. Beställde ryggbiff, medium, med pommes och mango-chili sås. Kan i och för sig starkt gissa mig till att Gordon Ramsey inte hade klassat den köttbiten som medium, snarare som rare. Och han hade nog typ satt gaffeln i den och slagit kocken i ansiktet med den och skrikit "you fucking donkey!". Det va nästan så att köttet ryckte när man satte kniven i det, och blodet var överallt och man kunde, om man riktigt ansträngde sig, höra ett svagt skrik när man började slita isär det. Och när jag satte tänderna i det va det som att höra ljuv musik, och varenda litet hårstrå på kroppen reste sig och det där, mina damer och herrar, var ta mig tusan den godaste köttbit jag någonsin ätit. 

Jag och sambo från igår, på The Bishops arms.