Hade värsta planerna idag med att denna skulle bli bättre än gårdagens. Vi ställde klockan på elva, för att inte göra samma misstag och sova till på eftermiddagen igen, och steg upp vid ett. Kanon. Gjorde oss i ordning och gav oss iväg till stan för att handla Baileys och ingredienser till en annan kaka som jag och sambo tänkte testa att göra tillsammans.
Ber i förväg om ursäkt till alla som känner sig träffade av någon anledning, men jag syftar inte på någon speciell och absolut inte på någon jag känner. Det är mer av ett generellt "problem" som jag upplever, personligen. Dagen i stan blev lååångt ifrån så mysig som vi hade planerat. Det verkar som att alla barnfamiljer i hela småland släppts lösa på en och samma gång och att alla gått lös i samma galleria. Gode gud i himmelen. De var överallt! Jag har inga problem med mycket folk i affärer, men det är något speciellt med barnfamiljer. Det är precis som att föräldrarna tycker att det gör ingenting att deras barn springer omkring överallt och studsar mellan hyllorna (och förbigående främlingar) som ping-pong bollar, för de är såå söta. De är deras barn, och deras barn är naturligtvis de sötaste i hela världen. Oavsett om de är så i vägen som det bara kutar runt och har ingen koll alls på vad de gör och krockar i folk och stannar mitt i gångar och skriker/skrikskrattar (typ samma ljud). Det är inte gulligt oavsett vems barn det är! Ska man ta ut sina barn bland folk, och i synnerhet i en galleria, i en affär, får man bannemig ha koll på dem också. Bara säger det. Det är inte gulligt. Ingen tycker att det är gulligt. Det är störigt och inget annat. Kan tänka mig att vissa tycker att jag är gnällig, men jag uppskattar faktiskt inte att barn som jag inte ens själv känner springer in i mig tretusen gånger och skriker. Kommer aldrig tycka att det är okej. Och det känns som att det är ett problem som har eskalerat, det kan inte alltid ha varit så? Klart att en banfamilj måste få höras, men det finns gränser för allt. Och för de som ser allt i bara svart och vitt menar jag givetvis inte alla barnfamiljer bara för att jag skriver barnfamiljer. Det är väl ganska uppenbart.
Vi struntade i att gå in i de affärer vi tänkt, det var bara att inse att det inte fungerade. Vi får åka in någon vardag då skolor och förskolor och sånt satt igång igen. Så vi satte av till närmsta mataffär i stället för att bara handla ingredienserna och sen åka raka vägen hem till lugnet. Vi fick tag på allt utom spritspåsar för de var slut. Åkte vidare till ICA, samma sak där. Har jag missat någon stor spritspåse-jubileums-dag? Hur är det möjligt att de kan vara slut på två ställen? Det är dessutom långt mellan affärerna? Blev i alla fall ingen bakning idag. Den kaotiska vistelsen i stan och frustrationen över mysteriet med de försvunna spritspåsarna fullständigt slaktade alla planer som hade med välbefinnande att göra idag. Vi la oss i soffan, micrade maten från i förrgår och tittade på film i stället. Som tur är har jag en finfin sambo som lugnar ner mig när jag blir helt uppjagad och vansinnig när saker och ting inte blir som jag så gärna velat. Han är typ min personliga anger-management-coach.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar