26Mars

Tvingade med stackars sambo ut igår på en långpromenad, hade (äntligen) införskaffat mig ett par Reebok Easytone och det var dags att testa dem på riktigt. Kan inte direkt påstå att vi gick särskilt snabbt, men vi gick i alla fall och njöt av värmen. Egentligen ville jag ge mig på lite mer powerwalk, man sambo tvärvägrade. "Det är bara tjejer som powerwalke:ar, killar springer... kan vi inte springa då i stället? Powerwalk är fan pinsamt om man är kille." Det blev ingen snabb promenad, och jag vägrade springa, så det blev en härlig myspromenad i solen. Efter någon kilometer tyckte jag att det kändes lite avigt mellan stortån och pektån i skorna, men ignorerade det. Nu sitter jag här hemma med världens största, vidrigatse vattenblåsor mellan dessa tår. Det är sjukt va äckligt det är med fötter.

Första biten av rundan höll sambo ett jämnt avstånd på ungefär två meter mellan oss. När jag tillslut frågade om jag luktade illa förklarade han bara att han drogs över till den andra sidan, för att vi gick på fel. Så typiskt honom, visst han hade säkert rätt, men på den sträckan vi gick just då gick alla på samma sida som vi. Och oavsett vilka regler som finns så vinner dessa underförstådda normer som skapats, och vid just denna platsen gick vi på rätt sida, fast den enligt "regler" var fel. Så i stället för att acceptera att han skulle behöva gå på fel sida för att just här var den rätt, strävade han hela tiden åt den andra, och vi blev såna idioter som jag själv avskyr när jag cyklar. Vi var två stycken och tog upp hela jäkla vägen för att vi bredde ut oss så dant och han prompt skulle hamna i mitten hela tiden. Vi var i vägen för alla. Vid ungefär hälften av rundan bytte vi däremot sida, och jag kunde andas ut av att inte känna mig i vägen längre, och sambo kunde slappna av och följa reglerna igen.

Vi slank inom Ica på vägen och köpte varsin glass när vi var ungefär halvvägs, och jag testade en av de nya Magnum, med mörk choklad och grejer. Den var riktigt fin, men jag kunde uppenbarligen inte äta den på ett smidigt sätt. Hela tiden fick sambo kontrollera så att jag inte var chokladig runt hela munnen, som ett barn, och hela tiden hade jag massor överallt. Förstår inte hur det kan vara så svårt att käka glass från en pinne utan att få på näsan och kinderna. En gubbe passerade oss och glodde nästan lite besvärat på mig, då fattade jag att jag väntat lite för länge med att torka mig kring munnen. Åh, ibland är man en sån barnrumpa.

Vattenblåsor var inte det enda jag fick igår, fick dessutom ett samtal från chefen på det företag som jag gick miste om det perfekta sommarjobbet. De har fått återbud och de ville ha in mig! Pappersarbetet görs på fredag, tjoho! Nu väntar jag bara på att karman ska kicka in och att jag ska bryta ett ben eller något. För mycket har löst sig ganska smärtfritt nu känns det som. Det är lite så att man tassar omkring på tå, och bara väntar på den där knuffen över stupet.