När allt spårar ur

Vad är en motorisk ändplatta?

Va? Nej.

Jo. Vad är det?

Nej, men det har vi inte..

Haha jo, det står ju här. Du har skrivit det?

Jaha, men neej.. ta en annan fråga.

Sista tentaplugget idag innan allvaret imorgon. Gick väl sådär bra i början, JUJ uppskattade inte alls mina frågor och såg mest förvirrad ut. EG låg dubbelvikt i soffan och garvade hela dagen/kvällen. Pluggandet pendlade mellan allvar och osammanhängande småprat om allt annat än fysiologi. Vi alla tre var så körda i huvudena framåt kvällen att vi började blanda ihop lite av varje och slänga runt bokstäver i varje namn, vilken resulterade i ännu mer skrattpauser och ännu mindre effektiv pluggtid. Det går som det går, sa vi. Vi har i alla fall haft kul, och det är nog inte många i klassen som har haft det. 

JUJ kunde framåt kvällen inte sitta still och gick runt i lägenheten som ett hyperaktivt litet barn. Och ibland var hon lurig och bytte håll och dök upp lite här och var och skrattade för sig själv medan EG hade svårt för att sitta kvar i soffan av skratt. Och när det kändes som att det inte kunde spåra ur mer stannade JUJ plötsligt upp framför oss och såg helt allvarlig ut. Alltså, hur kan ni vara helt säkra på att jag verkligen existerar? Frågade hon. Hur kan ni veta att jag finns i verkligheten? Hur kan vi vara säkra på att allt detta verkligen händer, och att det inte bara är typ en dröm? Och så började hon hoppa runt igen och vi återgick till pluggandet. Pauser hade vi gott om, men vi hade roligt samtidigt som vi faktiskt fick saker gjorda, och det är verkligen att föredra. Det går ju absolut inte att lära sig något om man har tråkigt och känner sig stressad och deppad. 

JUJ gjorde en mellanlandning i soffan innan hon var uppe och sprang runt igen och började riva runt bland alla sina papper och sa halvt hysteriskt Alltså, jag kommer inte klara denna tentan. Jag kommer få min första komplettering. Får jag det hoppar jag av och får typ utbilda mig till tandhygienist i stället. Och jag vill inte ens bli tandhygienist! Jag och EG skrattade så att vi knappt kunde andas, och jag svarade med tårade ögon att jag inte heller kommer att klara den, och också kunde hoppa av då och utbilda mig till mäklare i stället. Ja, jag ville också bli mäklare innan! svarade hon, fortfarande helt uppjagad. Men då utbildar vi oss till det tillsammans! sa jag, och blev för en sekund lättad över en plan b fast den var helt oseriös. Men Hanna, det går inte. Vi kan ju inte utbilda oss till mäklare, vi är för dåliga för det! Vi kommer inte ens att komma in! svarade hon uppgivet medan papperna flög runt henne och EG skrattade så att tårarna rann. Ja, vi får väl bli tandhygienister då.

När EG började visa sina första trötthetstecken skickade jag henne till kylen för att hämta choklad så att hon skulle piggna till lite av sockret. Väl framför kylen glömmer hon vilken hand som är höger, och blev stående gapskrattande framför kylen med dörren på vid gavel. JUJ kollapsade ner i soffan efter att ha sprungit ett maraton i lägenheten och tjurade ihop lite och började ge upp. Haha, energin var officiellt slut hos varenda en av oss. Vi har nu också utvecklat ett teckenspråk för varje del av tentan, så vi kommer i alla fall kunna hålla koll på vart vi befinner oss efter hand imorgon. Och så har vi bestämt att fira med öl efteråt- hur det än går. Bra plan.

Vi gick i alla fall igenom alla delar. Nu får vi vänta och se. Jag planerar att sätta den på andra försöket. Lyckad kväll oavsett.