Det är ju inte riktigt bra

Satte mig precis ner efter att ha diskat i hundra år. Hatar verkligen att diska, det är så mycket enklare när sambo är hemma och tar hand om den tråkiga sysslan. Alla kaffemuggar var slut, och typ alla glas som fått fungera som kaffemuggar. Hade inget större val, och jag erkänner att jag förstår varför sambo blir så arg när jag förbrukar typ fem kaffemuggar om dagen. Det är ett superstörigt beteende jag har utvecklat, att ta en ny mugg varje gång jag gör en ny laddning kaffe. 

Har märkt att mitt liv lite faller samman när sambo inte är hemma på ett tag. Ingenting känns varken kul eller meningsfullt. Borde städa, men det är tråkigt att göra det själv. Och jag är dessutom själv, vem ska se det? Nä, meningslöst och kan skjutas upp lite till. Ytterligare en vecka eller så.. minst. Träningen är inte heller kul. Stå här hemma och hoppa själv. Och vem ska man träna sig snygg för typ? Nope, det projektet läggs också på is tills Herrn behagar komma hem. Det där med mat är inget att prata om egentligen. Hur kul är det att laga till sig själv? Har blivit massa köpmat denna veckan, bara lite sådär helt fel mot vad jag planerat. 

Åh, är rätt duktig egentligen. Men nu när jag är helt själv är jag sämst på att hålla i ordning och sköta mitt liv typ. Det är ju inte alls bra.