Morgonstund har guld i mun.. eller?

Började dagen med att åka tåg till skolan. Avskyr att åka kollektivt, men har man inget körkort man har heller inget val. Men det finns en sak som gör hela situationen uthärdlig; musik. Hade nog inte riktigt kunnat leva om jag inte hade kunnat ha tillgång till musik när jag är själv. Satte på mig mina koss-lurar och lutade mig bakåt. Tåget var fullt av morgonpendlare och nästan alla verkade dela min åsikt om att musik är skönt att ha när man åker för sig själv.  Blickade runt på alla de andra resenärerna, inte stirrigt utan sådär slött och egentligen ointresserat. Njöt av musiken och höll långsamt på att piggna till när jag såg hur glada och uppåt alla andra verkade vara. Log åt en kvinna som passerade, log åt killen mitt emot mig. Läste igenom lite sms och rev bort lite nagellack. Tittade upp igen och lät blicken vandra ytterligare en gång genom vagnen, direkt till vänster om mig, i det andra sätet tvärs över gången mot fönstret satt en kvinna med mungiporna intryckta och med en liten, spänd ihopsnörpt mun. 

Hennes ögonbryn var inte argt, utan mer irriterat rynkade och ögonen smått kisande. Hon stirrade på mig och väntade på ögonkontakt. Ryckte till lite när jag mötte hennes blick, hade inte väntat mig att någon skulle sitta och stirra på mig. Redan innan jag tog av mig hörlurarna visste jag att hon var en sån där viktig idiot. En sån som gnäller på alla runt om kring sig och som alltid själv är duktig och fin och perfekt och hela tiden lite bättre än alla andra. Funderade snabbt på att ignorera henne i stället för att ta av mig lurarna och vara trevlig. Jag visste ju att hon inte skulle vara det, så varför skulle jag? Nej, är alldeles för väluppfostrad för att ignorera, hade inget större val än att ta av mig hörlurarna och artigt ta emot den spydiga kommentar hon bara väntade på att få spotta ur sig, man såg nästan hur den redan frätte i munnen på henne. Jag log mitt allra vitaste tandläkarleende mot henne och tog av mig lurarna i en "oj-jag-har-inte-sett-att-du-tittat-på-mig" gest och lutade mig lite framåt för att visa mitt brinnande intresse för att höra vad hon hade att säga. Och så kom det;"Alltså, kan du sänka din musik? Jag hör den enda hit". Jag log fortfarande, men svor mitt innersta inombords. Såg mig själv sätta mig bredvid henne och tvinga på henne lurarna och tvångsmata henne med musik på det högsta tills hennes huvud exploderade. Kom tillbaka till verkligheten, laddade med ett syrligt svar och sa "Ja, det är mysigt att åka kommunalt" i huvudet och log lite åt min kvickhet och mitt mod. Smakade på orden, svaret var perfekt. Så öppnade jag munnen och hörde mig själv säga högt "Va? Oj, förlåt. Jaha, då sänker jag lite då..". Förvånades över mitt svar, det var inte alls det jag hade planerat att säga, det var fel och hon fick precis som hon ville. Inte visste jag att mitt medvetna är så himla fegt, när jag är så tuff i huvudet.

Oavsett vad jag svarade den stöddiga kvinnan skulle hon inte får som hon ville. Hon åker kommunalt, vill hon ha lugn och ro får hon ta sig fram på annat sätt. Eller i alla fall sätta sig i den tysta kupén. I en vanlig fullproppad tågvagn på morgonen passar det inte att vara gnällig och känslig för ljud, och man kan inte tro att det är okej att tala om för främlingar vad de ska göra. Det är översittarfasoner och sånt går mig på nerverna. Sen kunde jag inte låta bli att fundera på om det berodde på musiken. Jag kunde inte hjälpa att undra om hon hade klagat likadant om jag lyssnat på till exempel Rix Moronzoo eller Mix Megapol eller någon annan sunkig radiopop i stället för metal? Hon klagade inte på någon annan på hela vagnen och jag hade det inte överdrivet högt. Kanske var det genren av musik som inte föll henne riktigt i smaken, och om det var det så undrar jag verkligen vem hon tror att hon är. Drog upp volymen på max, det var alldeles för högt och började nästan må lite dåligt av det själv. In Flames slaktade mina trumhinnor och jag såg i ögonvrån att hon började glo igen, surare än någonsin. Jag brydde mig inte om att vrida på huvudet, sket i henne, satt och flinade stort och grät inombords av smärta blandat med en omogen känsla av seger. Taskigt läge, damen.