Det var en gång, sen va det inte mer.

Dåtid: Tänk att du har sökt drömjobbet. Du har gått runt i nästan två månader och hoppats och kramat tummarna och pratat med folk om det. Du har tänkt dig in i scenarion som du kan tänkas uppleva och du har funderat på hur det kommer att bli. Du har sett fram emot detta jobbet så mycket att det inte gått en dag utan att tanken på att du kanske är en av de som får det slagit dig. Du har önskat och hoppats och hoppats. Du får reda på att runt 250 personer har sökt samma jobb. Du håller tummarna hårdare och önskar mer.

Nutid: Jag sätter mig ner och ringer till chefen på jobbet, för att presentera mig ytterligare, och för att fråga hur det går. Jag ler. Sedan svarade han med att de skickat ut mail till alla som blivit berörda för några veckor sedan. Leendet avtar. Sedan pausar han och säger vänta, är det du som är Hanna O... ? Jag svarar att ja, det är det. Varpå han säger att jag var en av de 27 av de 250 som blivit utvalda till att komma på intervju. Att de skickat två mail och frågat efter mig. Jag sitter redan vid datorn och klickar snabbt upp mailen, konstigt, säger jag. Jag får bekräftelse på mobilen varje gång jag får ett mail. Sedan letar jag, scrollar sida efter sida. Kollar till och med skräppost. Inget mail någonstans. Jag klickar upp mitt CV för att kontrollera att jag stavat rätt till mig mail. Den stämmer, chefen i telefonen läser upp den för mig, den stämmer. Han sa flera gånger att två mail blivit skickade till mig, och att de kontrollerat stavningen noga. Jag svarade att jag inte misstrodde dem. Och att det var synd. att jag hoppats och verkligen ville. Han förstod. Jag sa att om någon blev hastigt sjuk så kunde de ju höra av sig. Det skulle han. Jag tackade för mig, och la på. Helvete.

Jag hade jobbet, och blev av med det. Jag hade en plats till mitt drömjobb, och blev av med den. Jag var en av de 27 av de 250 som de ansåg bäst lämpade för jobbet, och det sket sig. Har kollat mailen nu i tjugo minuter, fast jag vet att det ändå inte spelar någon roll. Det kunde ha gått, det kunde ha varit, men det blev inte så. Jag är arg och ledsen och jävligt besviken. Jag hade chansen utan att ens veta om det. Reklam-mail regnar in, och allt annat har kommit fram, men inte de två viktigaste mailen. Inte de två enda mailen som betydde något. De försvann på vägen. Varför ringde de mig inte? Mitt nummer står på CVt. Jag vet inte. Varför drabbar detta mig? Jag vet inte. Vad fan har jag gjort? Jag vet faktiskt inte. Fan.