Jag och T har alltid uppskattat den lilla lyxen av att äta på restaurang och att unna sig riktigt god mat, för vi båda två är löjligt förtjusta i god mat och en riktigt fin köttbit. Oftast väljer vi att gå till sport-barer, mest för den lite mer avslappnade omgivningen och stämningen. Det är inte så uppsträckt och man behöver inte känna sig nerklädd med ett par jeans och en skön tröja, och man behöver inte oroa sig om man lämnar fingeravtryck på glasen eller skrynklar duken typ. Till en sport-bar går man och är som man är samtidigt som man njuter av herrans god mat, känner vi. Meet är egentligen mer åt det uppsnitsade, fina hållet med stilren och smakfull inredning, moderna metall-draperier som rumsavdelare, stora golvlampor med dämpad belysning bakom frostat glas och en bar med färgskiftande dioder. T uppfattade musiken som stressande, det enda jag tänkte på var hissar eller porr. Stället var supermodernt och supersnyggt och maten var helt otroligt utomordentligt jävla supergod. Köttet smälte i munnen, tillbehören var fantastiska. Vi skrapade tallrikarna rena från allt som gick att äta, och pratade sedan om matens kvalité till och från hela kvällen. Vi blev riktigt imponerade. Normalt beställer vi aldrig in efterrätt, men vi kände att vi var tvungna att se om den höll samma klass. T tog vaniljpannacotta och dog nästan i stolen bredvid mig när han fick den första skeden i munnen. Den var sammetslen. Jag vet, jag smakade. Jag och LE blev jättenyfikna på Husets kaffe- och basilikaglass, och vi var båda två rörande överens om att det var den bästa glass vi någonsin smakat. Och jag är tokig i glass. Konsistensen var fantastisk, smakerna var otroliga. Allt var otroligt.
![]() |
| Ner till vä: Ts vaniljpannacotta med bör och frukt Ner hö, överst: Jag och LE beställde in samma: Husets kaffe- och basilikaglass med jordgubbsratatouille |


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar