ARGH

Vaknade tidigt i morse, nästan lite för tidigt, med tanke på att jag inte sover om nätterna ännu. Ligger alltid vaken till i alla fall fyra-fem och lyssnar på när områdets alla miljarder hundar samtalar med varandra och tupparna avlöser varandra med det där morgon-kuckelikuet som de tycket är lämpligt att påbörja vid tre-tiden. Klockan 07.30 kunde jag inte ligga kvar och snurra längre, och steg tillslut upp. Jag gjorde kaffe och bredde två rostade brödskivor med jordnötssmör, njöt av tanken att det där nog är världens bästa frukost och kollade de senaste avsnitten av The big bang theory. Rätt trevligt ändå. Killarna låg och snarkade i djupaste sömn och jag lät dem göra det till 9.30, då jag fick ropa upp dem eftersom vårt sjätte besök på immigration väntade.

Det var nästan mörkt ute av de stora, svarta molnet som bredde ut sig på himlen. Normalt står solen och steker redan vid åtta, men idag hade monsunregnet tagit över och semester-morgon-känslan var som bortspolad (hehe). Det mullrade så högt på taket att jag fick höja volymen i hörlurarna och utanför var det nästan helt vitt av det otroliga ösregn som fullständigt vräkte ner. Min första och enda tanke var att idag passa på att starta med examensarbetet, som blivit uppskjutet i och med alla andra problem vi mött hittills, och som inte kännts särskilt peppande att göra när immigrations krånglat så mycket med oss.

Besöket på immigrations igår gav absolut ingenting, vi hade våra papper, de sista som skulle lämnas in för att alla krav skulle ses som uppfyllda och vi var inställda på att äntligen bli "fria". Vi gick raka vägen till bås fyra, som de sagt att vi skulle under besök fyra, och satt där i en kvart innan Simon tillslut gick till front desk för att fråga vart handläggaren tagit vägen, då ingen dök upp i båset. De sa att vi skulle sitta där och vänta, och han gick tillbaka igen. Efter ytterligare några minuter kom en kvinna och frågade vadd vi gjorde där, vi förklarade och hon sa att den vi skulle träffa inte var inne och att vi skulle lämna papprena till front desk så skulle de skicka dem vidare. Suck. Vi lämnade båset och ställde oss i kön till front desk och väntade och väntade. Till slut kom vi fram och han tittade bara på oss när vi lämnade fram våra papper. Vi förklarade vad kvinnan sagt och han vägrade ta emot dem. Han sa att vi skulle komma tillbaka i morgon (idag), och trots att vi åter påpekade vilka instruktioner vi fått av kvinnan i bås fyra, vägrade han ta emot dem. Till slut suckade och tog dem, han började skriva på en lapp, förmodligen en sådan som bekräftar vad vi lämnat in som ett kvitto. Vi hade redan en sådan med allt annat vi lämnat in, och han tog den och skrev bara rakt av. Vi fattade inte meningen med det, å andra sidan har mycket kännt mest meningslöst och tidsslösande här, så vi ifrågasatte inte. Plötsligt kom en kollega fram till honom, tog sin penna och klottrade sönder hela lappen, samtidigt som han skrattade. Mannen gestikulerade som "vafan" och började sedan själv skratta, rev lappen i tusen bitar, gav oss våra papper och sa åt oss att komma tillbaka i morgon. Vi var lite chockade, det fanns alltså ingen mening med det han gjort. Vi frågade varför, inte otrevligt, vi poängterade bara att vi ville förstå vad som hände. Mannen tog illa vid sig, som om vi förolämpat honom, slängde med armarna i luften och svarade irriterat att det är en process, och det är bara att acceptera det som det är. Vi tog våra lappar, tackade och gick.

Idag när vi entrade bås fyra satt där samma kvinna som igår, hon såg frågade på oss och när vi la fram våra papper sa hon förvånat "lämnade ni inte in dem i front desk igår?" vi svarade att vi försökt, men att de inte ville ta emot dem. Hon suckade och skakade på huvudet, tog lapparna, skrev ett såntdär kvitto och sa att vi skulle bli kontaktade när de överlagt allt material, och att vi sedan skulle komma tillbaka om det blev godkänt och få nya stämplar i passen. Ett sjunde besök kommer alltså att behöva göras, någon gång.

Vädret har varit varmt och fuktigt och dåligt hela dagen. När vi kom hem satte jag mig med examensarbetet för att för en gång skull i alla fall starta. Har nu suttit i flera timmar och läst, och känner mig superförvirrad. Jag blir inte ett dugg klokare på vad jag läser och det känns som att jag hade velat vara hemma, kunna gå på seminarier och ha en fysisk person att kunna vända mig till. Här känns det hopplöst och hjälplöst. Lägger allt ifrån mig för idag och hoppas på att det släpper till i morgon efter det första, riktiga mötet på skolan.