Det blir nog inget plugg..

Vaknade idag med en stressig klump i magen för att jag inte skrev någonting alls igår fast jag planerat det. steg upp, micrade en matlåda från den fantastiska pastan jag gjorde igår med vit sås, bacon, lök, paprika och ärtor (borde kanske öppna typ en pasta-bar, är kung) och packade väskan med tio kilo böcker och dator och så gav jag mig av mot Coffeebean. På vägen stannade jag och köpte snacks som får stå som substitut för middag idag, då jag kommer att sitta här en bra stund.

... faaaast det blir nog inte så mycket plugg som jag skulle vilja. Träffade en kanadensare här om dagen (typ 45 år) och han är riktigt trevlig och vänlig och pratar mer än gärna om PRECIS ALLTING. Han är min överman i att prata och det finns liksom inget slut, och jag kan ju inte ara otrevlig. Första timmen var det helt ok, sen blir det liksom för bra på något sätt. Jag skyllde på lågt batteri på datorn och gick hem. Nu, idag, medan jag skypade med min lilla fröken Hedén kom han igen. Han avbröt massa gånger, och när han inte avbröt stod han och väntade på att jag skulle bli klar så att han kunde börja prata med mig. Trevligt.... typ. Han frågade om jag skrev på mitt examensarbete, och jag svarade att det gör jag, och jag har tre böcker och pennor uppslagna och uppradade bredvid mig, ändå har han inte kunnat sluta prata och det har hållt i sig nu i två timmar. Fan, han är skittrevlig men jag får ingenting gjort och jag blir alldeles tokig. Kan inte säga till honom att vara tyst så att jag kan skriva heller, för att jag vill inte vara otrevlig när han är så himla trevlig. Varje gång jag börjar skriva på facebook eller kolla en sak pausar han och väntar på att jag ska bli klar. Gode gud.

Har i och försig promotat lilla vägerskan för honom, han är fotograf och ganska duktig och det var i det samtalet som jag visade hennes Flickr-sida på hennes fotografier. Han blev riktigt superimponerad och trodde att hon var i hans ålder, för att hon måste ha hållt på i många många år för att utveckla en sådan extre talang. Han sa bara WOW om hennes verk och när jag mötte honom idag sa han att han skickat hennes sida till en massa fotografpolare i Kanada, och att alla ha rblivit jätteimponerade och att de nu är på omlopp där bland dessa människor. Lite coolt tycker jag ändå. Han sa att har man en sådan talang som hon, så ska man synas, och det tänker han hjälpa henne med genom att sprida hennes sida. Haha! :)

puh... snart får jag nog gå hem i stället, för här får jag ingenting gjort med denna pratkvarnen.