I natt hände det. Jag sover ju inte riktigt än, lite mer än innan, men går fortfarande inte ner i djupsömnen. Reagerade på att någonting lös i rummet, det blinkade konstigt. Snurrade runt och blev lite irriterad först. Sen tog den där lilla nyfikenheten över, och jag rullade runt på rygg och öppnade ögonen. Blått. Blink blink. Mitt hjärta stannade. Tittade åt höger, på nattduksbordet, det var Simons mobil som var ansvarig för ljuset. Fan. Tittade supernoga på min egen, men ingenting. Åh. Han hade säkert bara fått ett sms i alla fall. Vände mig om. Skruvade. Suckade. Pustade. Kliade på myggbetten. Tittade på mobilen igen. Möttes av det fantastiska ljuset som liksom tände upp hela rummet i sina blinkningar. Slängde mig på den och bad en skitsnabb bön om att det inte var ett sms. Låste upp den och möttes av facebookaviseringar, instagramnotiser, mail och tillgängliga uppdateringar. Jag kom på mig själv mitt i ett litet skratt. Internet har kommit tillbaka!
Detta betyder att jag behöver inte gå till Cooffeebean och sitta där varje dag, jag kan kolla internet precis när jag vill, hur länge och hur mycket jag vill! Jag behöver inte gå runt och känna mig stressad för att jag inte kan kolla upp saker och jag kan skriva examensarbetet i lugn och ro igen. WAHHOOOO va bra alltig helt plötsligt blev. Skuttade upp en timme innan larmet skulle ringa, tryckte igång datorn och har första mysiga frukosten på tre veckor, med datorn och all dess underhållning framför mig. Tänka sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar