Oistins

Igår var det fredag. Och det var inte vilken fredag som hellst, det var lönefredag! Woho så underbart lägligt efter som pengarna verkligen var helt slut i torsdags. Sedan vi kom hit har vi haft ögonen på ett liksom kylskåp med glasdörr inne i affären med en massa smarriga tårtor i. Vi tyckte att det var väl passande att fira denna bästaste fredag så långt det bara gick, och köpte en tårta. Killarna valde, och det blev en vit med Happy Birthday och tre spritsade rosor i någon kemikaliespäckad frosting syntet mojs ovanpå. Vi satt på altanen och dukade fram tallrikar och bestick och skar förväntansfullt upp tårtan. Till vår stora förvåning och besvikelse visade det sig att det inte fanns någon fyllning alls inuti! Det var för tusan bara en dekorerad sockerkaka! Vafan.. haha. Vi kom på att vi dessutom kunde passa på att fira min födelsedag i förskott (24 januari), på samma gång i och med texten på tårtan, så Simon plingade i glaset och så ställde sig båda upp och sjöng Jag må hon leva! och Hipp hipp hurra! Hahahh.. bästa födelsedagen!


 Efter att ha varit här i snart fem veckor fick vi bara för några dagar sedan reda på att Oistins var stället att gå till på fredagskvällar, givetvis va det dit vi drog igår efter det vanliga altan-hänget. Vi gick längs vägen och vinkade till oss en van som kom körande i vanlig ordning. Den var givetvis fullproppad med fler som skulle dit och jag fick sätta mig framme mellan föraren och passageraren i framsätet. Efter att ha varit här nu ett tag har jag märkt att det verkar som att mittendelen av framsätet endast är avsedd för tjejer. Alltid hoppar snubben som sitter i passagerar-sätet ut för att liksom släppa in tjejen så att hon kan sitta i mitten, och reagerar denna passagerare för långsamt blir han alltid tillsagd att hoppa ut och släppa in damen. Haha! Fint det.

Föraren frågade om vi skulle till Oistins, och när jag svarade att det var på tiden att vi drog dit sa han att det va asroligt och att vi kommer ha en riktigt bra kväll. Gott. Sedan frågade han var jag va från och när jag sa Sverige sa han att det kunde han gissat, för att alla tjejer från Sverige är så söta. Vid detta laget har man liksom lärt sig att bara skratta trevligt och säga tack, det är nämligen så det fungerar här. Alla liksom strör komplimanger runt omkring sig till höger och vänster, här om dagen var det en kille på andra sidan vägen som liksom stod upp och vevade med armarna för att synas mellan bilarna i rusningstrafiken och skrek "How are you doing, gorgeous?!" Varpå man skrattar och svarar att det är bra, frågar hur det är själv, och sen är det lugnt. De svarar okej ha en bra dag och så är det inget mer med det. Fantastiskt trevligt!

Jag frågade föraren om det var långt kvar, när vi var framme. Han svarade bara att jag kommer att se när vi kommer fram. Och ja, det gjorde jag! Det var miljoners miljarders människor som myror precis överallt, som rörde sig mellan alla tusentals mat-stånd och bord. Fisk i alla möjliga slag erbjöds och grillades i stora grillar på plats och det var varmt från både folket, grillarna och vädret. Det dröjde inte länge förän det såg ut som att jag precis kommit ut från duschen i håret, helt allvarligt. Mitt i smeten var en stor scen med asmånga bauta-högtalare, jag trodde först att det skulle vara en spelning, men det visade sig att det bara handlade om att de spelade en massa untz untz och så fick randoms stå på kö att gå upp och dansa några i taget. Det va ju en lite rolig idé. Och nedanför scenen och flera meter bak var det liksom disco-stämning. Det tog nästan precis exakt en microsekund, sen hade vi tappat bort varandra i vimmlet fullständigt. Suckade lite och trängde mig runt och hittade tillslut ett ställe som inte bara sålde fisk, köpte en öl och trängde mig vidare. Excuse me var nog mina mest använda ord igår. Oistins låg riktigt fint nere vid stranden, och det var skönt att känna den kalla, fina, sanden mellan sandalerna och fotsulan när man va sådär äckel-varm. I mörkret kunde man precis se vattnet som reflekterade ljuset från lamporna, annars låg det som ett kolsvart sidentäcke bakom marknads-stånden med smycken som glittrade under lamporna. Överallt var folk och stämningen var faktiskt ganska häftig.

Efter vad som kändes som någonstans mellan en till två timmar hade jag sett allt och började ge upp på att hitta killarna, så jag funderade på om jag skulle dra hem. Jag gick längs vägen och en massa taxi-chaufförer stod uppradade på trottoaren och frågade om jag ville ha en taxi. Nej, skulle jag hem så skulle det i så fall vara med en van för typ 7sek, än en taxi som skulle gå på strax över 100sek. När jag tackat nej för kanske tionnde gången frrågade killen i stället om vi skulle gå och ta en drink då, haha, nej det ville jag inte. Han bad och bönade och lovade att han faktiskt var trevlig, jag sa att jag inte betvivlade det alls, han frågade om vi kunde ta den där drinken någon annan gånng då? Jag skrattade, svarade att det vet man aldrig, och sen gick jag utan att vända mig om. Kände mig lite sådär mystiskt dissig, va lite kul.

Två sekunder senare krockade jag med en lagom glad-full kille i grön t-shirt. Precis när jag skulle be om ursäkt såg jag att det var Alexander, waho! Han hade suttit på den liten pub precis över vägen och va helt superglad över att de hade haft whiskey, som han saknat under hela resan. Han hade suttit där hela tiden och gottat sig och dessutom skaffat sig en 50-årig uteliggare till polare som hade sålt ett mindre snyggt trä-armband till honom. Alexander tyckte att det va skitfult, men hade köpt det bara för att gubben va så trevlig Han hade visst till och med hjälp honom över vägen genom att gå ut mitt i trafiken och hålla upp armarna, lite "bered den väg för Herren" liksom. Vi gick tillsammans tillbaka in på puben och kollade på kareoken som var i full gång, ABBA verkade kvällens tema vara, och vi stod där som två idioter i baken och dansade och skrek-sjöng med i varenda låt och vevade med armarna som om vi befann oss på en asviktig och superspännande fotbollsmatch. Haha. Behöver jag säga att folk skrattade åt oss?

Alexander hade inte heller sett till Simon på hela kvällen, jag hade varit helt säker på att de var tillsammans. Vi skrattade lite åt var han kunde ha tagit vägen, och gick till Chefette och köpte Roti (såklart) och så tog vi en van hem, den var ännu mer proppad än den dit och vi hamnade nästan helt i knäna på ett par i samma ålder från Storbritanien som var där och firade hennes födelsedag, de blev lite förfärade. Hehe. Vi hoppade av i Worthing och började gå hemåt sista biten. När vi sedan svängde ner till lägenheten möts vi av en lagom uttråkad Simon på altanen, han hade suttit där i någon timme och väntat efter att ha åkt hem då han tröttnade på att leta efter oss. Haha, hoppsan!