Finbesök

Vi vaknade idag av att mormor ringde och sa att de var ute och körde och att hon och morfar tänkte köra vidare till oss och fika. Absolut, sa jag, inga problem. Ni är välkomna, va roligt! Och så la jag på och började fundera på hur långt tid det kan ta att köra från där de var och hem till oss. Eftersom mina geografikunskaper inte är så mycket att skryta om (och Sverigekartan i synnerhet) frågade jag sambon, som sömnigt svarade ungefär en halvtimme kanske.. Jag började gå igenom alla rum i lägenheten i huvudet. Ville ju ha det fint när mormor och morfar skulle komma, som bara varit här någon gång innan. Kom att tänka på att min externa hårddisk låg på golvet framför teven efter att vi kollat på film från den genom blu-ray:en i natt. Disken var kvar sen vi åt i går kväll. Sen slog det mig att vi inte hade något fikabröd. Det är obligatoriskt att ha något att bjuda på till kaffet, och jag bakar alltid. Men just idag var det tomt. Givetvis.

Flög upp ur sängen och drog av sambon täcket och tvingade upp honom, för att jag skulle bädda. Han kurade bara in sig i det andra täcket och sa att jag kunde bädda in honom också. Medan han diskade passade jag på att dra över lägenheten med dammtrasan samtidigt som jag plockade i ordning. När han var klar skickades han iväg till affären för att köpa toskasnäckor, blev sjukt sugen på sådana och de ser alltid så mumsiga ut och är helt överdragna med härligt toska-mandel-mojs. Jag drömde lite om de finfina bullarna medan jag laddade kaffebryggaren och dukade fram koppar och assietter och gömde sånt jag inte visste vart jag skulle lägga det i skräpgarderoben. Så kom han hem och jag dök ner i påsen och plockade upp dessa härliga.. ja, vad det nu var. Det var bara lite glaserat ovanpå dem, ett eller två små, små mandelflarn syntes om man letade extra noga och så ar de hårda och brända. Inget härligt toska-mandel-mojs någonstans. Okej, sambon visste inte hur de skulle se ut, men hur kan personalen sätta fram och sälja sånt? Blev skitarg och funderade på att gå och klaga. Men min lugna och fina sambo rynkade pannan och sa att jag absolut inte skulle göra det, och att han ändå slängt kvittot.

När mormor och morfar kom hade de med sig en bukett jättefina rosor. Och så fikade vi och småpratade om allt. Det var faktiskt mysigt att träffa bara dem. Alltid när jag träffar mormor och morfar är det tillsammans med mamma och pappa. Och det är inget fel med det, inte alls, men det var mysigt att träffa dem själva också för det är så sällan (eller aldrig) vi gör det. Så bjöd dem oss på pizza, och vi beställde hemkörning, och är man student så får man rabatt och en dricka på köpet. När pizzakillen ringde på dörren spärrade mormor upp ögonen och slog hon händerna för munnen och sprang och gömde sig runt hörnet. Haha, så söt. Han hade inte sett dem om dem suttit kvar vid bordet, men de tyckte att det kändes säkrast att gömma sig i alla fall. När jag gick in och lämnade maten för att kunna betala såg jag att morfar också smugit och gömt sig.

Det var verkligen finbesök att ha mormor och morfar här idag, så underbart mysigt! Det var så roligt att dem kom och hälsade på oss. Och vi hade det så trevligt och dem är så roliga. Dem är bäst.