Ibland spelar det ingen roll hur mycket man än försöker, det blir ändå bara fel. Hur mycket man vill är helt orelevant för ödet som uppenbarligen har andra planer för en. Det spelar helt enkelt ingen roll vilken sinnesstämning man har när man ger sig in på något, och oavsett om man gör allt helt rätt så går saker och ting ändå åt pipan ibland. Ja, det är en sak som är säker. Och när det blir så tokigt finns det egentligen bara en sak och göra; skratta.
Mh, kan väl inte påstå att jag skrattade fram tårarna som sprutade ur ögonen. Och det var definitivt inte skratt som framkallade skakningarna i hela kroppen och den ansträngda andningen. Det var allt annat än skratt och glädje under dagens power walk, om man nu kan kalla det så. Däremot sitter jag nu, några timmar senare och flinar åt denna dumma dumma dumma idén som jag utsatte mig själv för idag. Ja, ibland undrar man om det är särskilt bra att vara så envis som fröken lätt blir.
Efter gårdagens träning kände jag ren och skär smärta i höftböjaren i höger ben. Jag antog att det bara var dn liten överansträngning och stretchade som vanligt och tänkte inte mer på det. I morse var smärtan fortfarande påtaglig och jag bestämde mig därför för att inte hålla samma tempo som jag gjort innan och kompensera det betydligt långsammare tempot med en betydligt längre runda på ca 2 mil.
När jag började gå kom duggregnet, men peppen var hög och humöret på topp, jag hade bestämt mig och såg fram emot den nya rundan så ingenting kunde hindra mig. Efter bara några meter gjorde det fruktansvärt ont och det kändes som att jag haltade lite hur jag än betedde mig. Det var omöjligt att ta ut stegen som jag brukar och därmed gick jag betydligt långsammare än normalt. Blev lite frustrerad, men det var bara att gilla läget och jag hade ju faktiskt planerat en längre runda för att inte riskera att göra värken värre.
När ösregnet satte igång efter ca 2km hade jag svinont. Hittade ett träd med tät krona att parkera under och satte mig ner och försökte stretcha bort värken. När regnet avtog reste jag mig upp och det kändes helt ok i benet.. i ungefär 300m. Sen blev det bara värre. Här kan man ju tycka att jag borde ha gått hem igen, men jag är envis och dum i huvudet och fortsatte med gråten i halsen tills jag inte bara nådde, utan passerade bristningsgränsen och fullständigt bröt ihop vid 1,7mil och fick ringa om att bli hämtad.
I över en mil hade ösregnet hållt i och riktigt vräkt ner över mig. Spotify ballade ur och jag hade bara hört de första 30 sekunderna av varje låt hela promenaden. Jag var nära en mental kollaps när jag blev hämtad vid vägkanten. Dyngsur och nedkyld med en obeskrivligt enorm smärta i hela benet. Hälen gjorde också fruktansvärt ont och humöret var inte alls på topp längre. Jag kunde inte andas och tårarna rann tillsammans med regnet ner för mina kinder. Jag fick lyfta benet in i bilen, kunde inte göra det av egen maskin. Fan va dum man är ibland. Och egentligen vill man bara göra rätt.
När jag tog av mig skon i hallen märkte jag att jag skavt bort huden i storlek av typ två femkronor från hälen. Jag frös ända in i skelettet och längtade efter en varm dusch. Fick hoppa på vänsterbenet upp för trappan, kunde inte under några omständigheter lyfta på benet längre. Hälen plåstrades om med compeed och höftböjaren smörjdes omsorgsfullt in med voltaren gel. I morgon blir rundan förmodligen i samma tempo som idag, men inte lika lång. Man måste lyssna på kroppen också, och den har protesterat ganska tydligt idag känner jag. Egentligen kanske jag skulle ha vilat och inte gått ut alls.
Dag 5:
Frukost: Två skinksmörgåsar
Middag: Tacosallad
Efterrätt: 500ml glass, en halv skål popcorn, massa Tom & Jerry kex
Kvällsmat: Tre rån
Träning: power walk 2h 17min, 1,7mil, avg. pace 8,6, 1287kcal.
Ingen bra dag alls med tanke på att jag förmodligen gjorde benet värre och skavde upp hälen. Kaloriintaget däremot är inte överskridet trots allt gotte nu på kvällen, men det är tack vare kaloriförbrukningen under pwn. Allt detta är egentligen bara en mjukstart inför det riktiga allvaret som startar när jag flyttar hem igen, då kommer det bli betydligt enklare att följa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar