Dessutom hade jag en fantastiskt peppig konversation med en vän om allmän inställning, att man inte kan styra vad som händer, men att man kan styra hur. Hela den där biten med att vara positiv, något som jag i ärlighetens namn är kass på. Alla har alltid sagt till mig att jag har en hemskt negativ inställning till allt, och jag har alltid försvarat mig själv med att jag är realist, och förklarat att om man tror det värsta om allt blir man antingen aldrig besviken eller positivt överraskad. Ett resonemang jag i och för sig fortfarande håller rätt hårt på och tycker är både helt logiskt och skitbra! Det är bara inställningen i det stora hela som jag ska finslipa lite med en god inställning och en dos positivism, har hört att man automatiskt blir gladare då, och jag ser redan mig själv som en helt okej glad tjej (om än med lite skepsis), så vad kan bli fel?
Lillebror och hans sambo kom hit igår också som planerat. För några dagar sedan frågade hon om hon fick fotografera mig och jag sa att det var okej samtidigt som jag planerade ett förberedelse-Americas Next Top Model-maraton i huvudet och blev både nervös och glad. Hon är en fantastiskt duktig fotograf och jag älskar hennes idéer, så det är ju självklart att man blir glad när man blir tillfrågad, samtidigt som den där delen i mig som fullständigt och helhjärtat tokhatar att vara med på bild gallskrek och fick en form av nervös och panikartad prestationsångest. Jag hade inte hunnit med (läs: glömt) att se ett enda av snitt ANTM igår och hade därför inte heller övat passande poser i spegeln, något man kanske skulle ha gjort som den simpla amatör man är, och var därför mer orolig över min egen prestation än någonting annat.
Jag hade en liten klänning och vi var utomhus i går kväll innan solen helt försvann. Och precis när vi skulle starta hände något som jag aldrig tidigare upplevt, och då jobbade jag hela sommaren på en ö som jag, fram till igår, trodde tog alla priser. Myggorna bildade liksom ett moln och attackerade oss med ett luftangrepp utan dess like. De var överallt och det var så att vi tillslut fick panik. Det blev ingen lång fotosession, det tog ungefär två minuter och då hoppade vi mest och var helt förtvivlade, sen hade vi inga andra val än att springa in. På bara mitt vänstra lår har jag runt 30 myggbett, just sayin'. Och jag är riktigt glad att jag inte är känslig för myggbett och att de bara kliar i typ fem minuter och sen slutar helt. Riktigt, riktigt glad.
Stackars Linnéa fick nästan inga bilder alls, och det blev inte alls som om hade tänkt sig. Jag kände mig dum, men man kan ju inte riktigt styra allt. Hon hade mest dåligt samvete över hur hela jag såg ut när vi kom in, haha, ja det var en syn det! Här är bilden, i alla fall, tagen från Facebook, lägger ut länken till bilden på hennes sida på Flickr också, så kan ni se den i bättre kvalité (om det skulle önskas) och ni kan dessutom se annat hon gjort. Vi sa att vi kanske ska göra ett nytt försök i morgon. Vi håller tummarna på en myggfri fotografering!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar