Note to self: Var jag

Nu var det dags igen! Anledningen till min långa frånvaro är att jag gick på sommarlov och flyttade hem till föräldrarna utan min dator och hade en mobiltelefon som var av den värsta sort. Jag började dessutom på ett nytt jobb som var beläget på en ö och med  nästan helt obefintlig täckning, har levt i en bubbla och njutit varenda sekund. Denna sommaren har tveklöst varit en av de bästa, men nu är arbetet slut och jag har kommit tillbaka till vardagen igen.

Denna sommaren har absolut stått för alla intryck man kan tänka sig. Jag har upplevt den ultimata lyxen av att kunna säga att jag har haft världens bästa jobb, med världens bästa arbetskamrater och med nya, spännande uppgifter och utmaningar varje dag. Jag har lärt mig tusen nya saker, och den absolut viktigaste av dem är den där jag kom till en punkt där jag insåg att jag var tvungen att granska mig själv och komma fram till en lösning. Jag lärde mig att jag var tvungen att ta ett steg tillbaka och fråga mig själv om jag verkligen trivdes med hur det var och om det inte var dags att göra någonting nu.

 Jag har aldrig i hela mitt liv egentligen farit illa, men det har alltid varit ansträngande att aldrig riktigt känna sig avslappnad och bekväm. Jag har alltid predikat om att man ska vara just sig själv, för att det tycker jag att man ska känna att man kan vara, och jag har alltid själv strävat efter att följa de orden, men till viss del misslyckats.

Faktum är att jag alltid varit väldigt nojig. Jag är en tänkare utan dess like och de som känner mig vet att jag kan grubbla sönder en liten skitsak och göra den till värsta superproblemet på nolltid. Letar ni efter en tjej som inte bara kan göra en höna av en fjäder, utan en hel jäkla farm så finns hon precis här. Allt jag gör och säger är ofta noga genomtänkt, om inte innan så går jag igenom det jag gjorde hundratio gånger i huvudet efteråt. Jag analyserar varenda rörelse och tonfall och bryter ner det i så många delar att jag gör mig själv olycklig. Det händer ofta att jag är ledsen eller irriterad över saker som jag gjort som andra inte ens lagt märke till. Jag skäms hela tiden över det mesta jag gör, medan andra bara hade ryckt på axlarna och sagt "oj". I och med detta har jag faktiskt också ofta gjort saken värre genom mina ageranden för att fixa det misstag jag i mitt huvud har åstadkommit. Jag har blivit tjatig och till och med jagat folk som produkt av att jag själv nojat. Jag har liksom blivit en sån dryg jävel som alla säger till att lägga av, ta det lugnt och andas. Jag har ofta förstört väldigt mycket för mig själv helt utan anledning. Det ska inte vara så.

Nu sätter fröken stop. 

Nu får det vara nog på alla analyser och allt nojande. Det som händer det händer och det jag säger det är sagt. Det är slut på övertänkandet och nu kör jag bara på. Det är slut på att be om ursäkt för mig själv, herregud, jag ber alltid om ursäkt för allt jag gör. Och jag utgår alltid från att folk är sura på mig. Jag går alltid runt och tror att någon är irriterad på mig. Det är ju inte ok, det är ju faktiskt ganska sjukt. Det har jag kommit fram till nu, och även om det tog tid så hände det. Jag tänker inte leva i "sen" mer, jag tänker inte analysera "innan", jag tänker lägga min energi på nu och göra nu så bra jag bara kan. För det är ju faktiskt så att det bara är nu som räknas, och tar man till vara på nu, njuter man mer av både innan och sen. 

Välkommen till livet.