Jag vinner

Idag var det core och cykel & bodypump 90 min på schemat. Rätt skönt med en sådan kombination efter en ledig helg, tränar nämligen inte alls på helgerna. Kör hellre stenhårt i veckan och slappar hela helgen. Så ja, efter en massa lugn och ro är det alldeles utmärkt lagom att köra två och en halv timme hårdträning. Core-passet var i och för sig inte allt för jobbigt idag, det var ett bra pass, men instruktören var betydligt snällare i sitt upplägg en en annan jag haft de flesta gångerna jag gått på core. Mjukstart, men ändå inte typ.

Cykel & bodypump 90 min kan jag däremot inte anklaga för att ha varit lugnt. Instruktören var ny för mig på även detta passet, och gode gud vilken energiknippe! Hon hade dessutom haft ett 55minuters spinningpass innan vårt började (som börjar med 45 minuter spinning). Det hade blivit krockar i schemat, så hon hade fått hoppa in för en annan tjej som inte hade möjlighet att vara där, berättade hon samtidigt som hon knaprade i sig en såndär energi-bar som man ska ta efter träning. Som vanligt var vi i bergen, och som vanligt var det en jäkla backe. Hon peppade nästan oavbrutet, sa att vi skulle tänka in oss i en situation där vi cyklar tillsammans i en klunga, och att vi skulle öka. Vi fick ju inte sacka efter.

Jag har nog aldrig tagit ut mig så mycket på ett pass så som jag gjorde idag. Vid ett tillfälle (framåt slutet, tack och lov) började jag helt plötsligt frysa, fick gåshud och hela köret, och så fick jag koncentrera mig på att inte inte inte kräkas. Äckligt? Eh, ja. Kom hur som helst över det och tog mig i mål. Fan vad jag hatade mig själv för att jag bokade passet under de 45 minuterna, och fan vad jag verkligen skulle hem och avboka det cykel & core 90 minuters-passet jag har imorgon. För jag ska då aldrig mer sätta mig på en skitspinningcykel. Och fan va nöjd jag var när instruktören sa att vi kommit i mål, att vi skulle lätta på motståndet och kontrollera andningen, att vi skulle varva ner för att vi var klara. Fan va jag var stolt, och fan vad jag verkligen ska göra det ännu bättre imorgon. Dem ska få se att dem inte kan knäcka mig. Ha. Jagvinnervarjegång.

Bodypumpen efteråt görs utan blocket där man främst tränar benen, såklart, och tack. Det blir med andra ord mycket bänkpress. Vi började med bröstet, sedan triceps, rygg, axlar och sist biceps. Passet avslutas med crunchers på matta och fötterna på step-brädan. Jag ökade vikterna i samtliga muskelgrupper. Sjukt nöjd. Och ja, nu känner jag i kroppen att jag gjort bra ifrån mig, och det gillar jag. Känner man inte av träningen när man kommer hem hade man likaväl kunnat stanna hemma, för då har man fin-tränat, och det är inte träning.

Är nästan beroende av känslan som sprider sig i kroppen när man inser att man överlever ett pass, och inser att man klarade det. När man märker att man kan lägga på mer vikter eller att det inte längre är omöjligt att göra det instruktören gör när den visar hur man gör det mer ansträngande. Lever för den, älskar den. Den är värt allt. Har aldrig varit stoltare över mig själv, som jag är nu.